För andra gången lämnar vi på redaktionen stolt över rodret till en gästskribent. Lisa Gidlöf har försett oss med en rapport om det hetaste och fetaste inom engelsk litteratur just nu. Vi presenterar - direkt från de brittiska öarna - en curryfärgad poesidebut:

Det är en både sorglig och komisk röst som framträder i Look! We have coming to Dover!, diktsamlingen som i februrai släpptes på Storbritanniens största bokförlag Faber and Faber av den tidigare opublicerade poeten Daljit Nagra.

Som brittiskfödd indier berättar Nagra om sina erfarenheter kring att växa upp i London. Nagras föräldrar var med bland de tusentals indier som färdades över havet till England i början av 60-talet. Titeldikten “Look! We have coming to Dover!” är en referens till den engelske poeten Matthew Arnolds dikt “Dover Beach” och anspelar på den första synen av brittiskt land som indierna skymtade när de stod på båtdäck. Förväntningarna på framtiden var höga och England sågs som ett möjligheternas land.

Jaget som framträder i dikterna jämför sig hela tiden med det engelska och socialt normativa, hamnar oftast en bra bit ifrån, känner ibland någon slags grupptillhörighet men då följer också den inre konflikten. Det handlar om viljan att assimilera sig, att bli en i gruppen, tillsammans med rädslan inför att förlora sitt ursprung och sin identitet:

Must I wear only masks that don´t sit for a brit / Would you blush if I stripped from my native skin.
…Should I foot it featly as a Punjab in Punglish/ Sold on an island wrecked by the British

I Nagras dikter hittar vi arrangerade äktenskap, moskébesök och indiska cornershops såväl som fotbollsmatcher på puben, KFC och referenser till kända brittiska profiler. Nagra beskriver hur det indiska kulturella arvet kan sätta en prägel på ens identitet så att det egna valet av intressen och livsstil förbises. Dikten ”Sajid Naqvi” handlar om en väns begravning:

He´d sit nocturnally crunching his way through Maths equations with The Smiths. Instead, someone croaked endless hymns from the Koran.

Tillsammans med rotlösheten och förvirringen kring sin identitet som ett genomgående tema står också hyllningen. Indiska fäger såsom curry-gult och cerice-rosa beskriver stämningar och miljöer. I dikten “Our town with the whole of India!” gestaltar Nagra hur indierna paraderar ut från sina tempel och moskéer och firar påsk på Londons gator likt en festival av färger och indisk musik. Det är en stolthet som smyger sig fram mellan raderna, en stolthet över alla de indier som har vågat sig över halva jorden, tagit med sig sin kultur och klarat av att leva i ett helt nytt sammanhang:

I crossed the sea, like those Englishmen who made their names abroad.

Nagras språk är av hög betydelse för diktsamlingens karaktär. Genom att blanda traditionella versmått med modernt experimentiella versmått och genom att låta en indisk uttalsvariant av engelska blandas med skriftspråk, skapar Nagra en nyanserad poesi som vågar tänja på gränser. Klingande ljudrim, anaforer och rytmisk slang gör poesin taktfast och levande. I slutet av boken finns också en “Punjabi to Ungreji Guide” där Nagra har översatt indisk slang till engelska.

De 31 dikterna som samlingen består av är lättillgängliga på så sätt att de alla vill få fram en känsla genom en modern rytmisk poesi som man utan problem hänger med i. Det engelska slangspråket och alla referenser till engelska sociala fenomen kan ibland vara svåra att förstå som svensk, men rösten i dikterna når fram ändå, och stannar kvar.

Lisa Gidlöf