1969 bestämde sig John Lennon och Yoko Ono att det var dags att protestera mot det då rådande Vietnamkriget. Sitt fredsbudskap valde de att sprida från sängen. I två omgångar körde de en veckas lång ”Bed-Ins for Peace”, först i Amsterdam och sedan i Montreal. Och för att få ordentligt med publicitet bjöd de in ett helt mediehav till deras sovrum. På så sätt kunde parets budskap om fred och kärlek nå ut till hela världen.

Nu snart 40 år senare har Yoko Ono satt ihop Give Peace a chance, en John-&-Yoko-peace-antologi innehållande teckningar, fotografier och citat från låtar och intervjuer, allt i temat fred. Antologin innehåller även en DVD-film med dokumentärt material från bed-in-projektet men också en kortfilm av Yoko.

En önskan om fred borde självklart alltid vara aktuell men tyvärr känns antologin en aning föråldrad. Kanske skulle Yoko behöva komma med någonting nytt för väcka intresse och få världen att vakna. Att använda sig av material från 1969 kan lätt avfärdas då det är så gammalt. Visserligen tillhör den kortfilm som finns med på DVD-skivan hennes senare verk. Men vilken inte känns särskilt revolutionerande om man jämför med John och Yokos tidigare agerande för freden. Hon blinkar med en ficklampa och uppmanar alla att följa henne genom att blinka en, två, tre som står för ”I love you”, gulligt men inte särskilt medryckande.

Texterna i samlingen består bland annat av utdrag från låtar och citat från olika intervjuer, allt med ett tydligt budskap om kärlek och uppmaning till fred. Många av citaten är från bed-in-tiden, men det förekommer även citat från intervjuer som gjorts 10 år efter fredsaktionen och också några från 2000-talet sagda av Yoko. Alla uttalanden är i samma stil och anda.

Visualize the domino effect
and just start thinking PEACE.
Thoughts are infectious.
Send it out.
The message vill circulate faster than you think.
(Yoko Ono, 2003)

Men frågan är hur den här samlingen påverkar folk idag. Om syftet är att vara ett inlägg i dagens fredsdebatt går det att fundera på om inte John och Yokos uttalanden bleknat med tidens gång. Kanske hade antologin blivit mer intressant om fakta om själva bed-in-projektet funnits med och varvats med citat, istället för som nu bara citat. Det hade gett en mer historisk synvinkel och inte bara ett i hopplock av nostalgi.