Säkert har ni redan sett några av hennes historiska porträtt. De har publicerats i bland annat Ordfront Magasin, Kristianstadsbladet och på nätserietidningen Cigarett. Nu har Loka Kanarp samlat dessa och flera opublicerade porträtt i fanzinet 16 kvinnor. I den brokiga skaran av porträtterade personer finns bland annat Alva Myrdal, Drottning Kristina, Mercedes de Acosta och Janis Joplin.

Kanarps teckningsstil, som känns igen från hennes debutalbum Till mina vänner och ovänner, är stilren, utan att för den skull vara tom på detaljer eller på minsta sätt verka opersonlig. Varje porträtt tar upp en sida och är innesluten i en småkrussidullig ram, som en upphängd tavla. En av fyra rutor avbildar den aktuella personen realistiskt, som ett stiliserat tecknat foto. De resterande tre rutorna är tecknade i den speciella Lokastilen, med smala figurer, pinniga armar och ändå väldigt rundade former. Realism med en twist, eller riktigt bra tecknade serier, som en också kan säga.

16 kvinnor handlar om att ge kvinnor en plats i historien. Inte bara hjältar och förebilder, utan även nazister, mördare och superegokapitalister. Men en sak har de sexton kvinnorna gemensamt, de har inte – som historiebeskrivningen ibland verkar vilja påskina – bara suttit hemma och knypplat, rört i grytan och plockat höns, trots att de är kvinnor. De har handlat och agerat. De har påverkat och gjort sig till en del av historien, även om historiker har haft en tendens att knuffa ut dem från historieböckerna.

Ett underliggande tema i fanzinet är att om kvinnor, som män, kan göra ont, då bör de också kunna göra gott. Hade det däremot varit så att de inte gjorde något alls – om inte en enda kvinnan i historien hade tagit sig för något annat än att sitta där framför elden och vyschja sitt nyfödda trettonde barn – då hade hoppet om att göra något nu, göra något i framtiden, inte varit speciellt stort heller. Nu är det tack och lov inte så.

Förhoppningsvis är det väl inte så illa att vi går runt och tror att det enda som historiens kvinnor har gjort, är att viljelöst ha skalat rovor, fött barn och fixat håret med en benkam. Vi visste ju redan att det inte var så. Egentligen. Men 16 kvinnor handlar lika mycket om att få namn och ansikten in i huvudet, in i det historiska medvetandet, som också kan ploppa upp ur minnet, samtidigt som de piprökande feta mansgrisarna och de grötkokande hemmafruarna.