Vårens svenska magasinhändelse, Filter, kom nyligen ut med sitt andra nummer. Formen börjar ta sig och framtiden ser lovande ut. Första numret av Filter skrev vi om här och som uppföljning till den texten ringde Nittonde Stolen upp Filters chefredaktör, Mattias Göransson, för att prata lite om det nya numret och Filters framtid.

Reportaget om Gerard De Geer är väldigt intressant berättat. Hur arbetade ni med den texten?

Det är egentligen inte mer komplicerat än det framgår av artikeln. Martin (reportern) var där på vernisaget. Han kom dit av en slump, en vän till honom var inbjuden dit. Han blev väldigt nyfiken och började kontakta en rad människor runt om Gerard De Geer. Sen kontaktade han mig och frågade om det här kunde vara intressant för den nya tidningen jag höll på att starta. Jag sa åt honom att köra på, men också att verkligen försöka få en intervju med reportagets huvudperson. Annars är det helt enkelt ett långt och noggrant nystande och rotande efter människor som stött på den här karln under åren.

Hur skönlitterärt får/kan ett reportage vara?

Grundbulten är ju att allt som står där ska vara sant. Och ska du skriva skönlitterärt med alla berättargreppen, alltså: dialog, monolog, scenteckning och så vidare, krävs det ju fruktansvärt mycket research, eller att man är på plats och följer med, vilket jag själv föredrar när jag skriver längre reportage. Att man faktiskt själv är med och skriver scener man ser, även om du skriver ur dig själv ur handlingen. Det är givetvis en kostnads- och tidsfråga, men jag tror man kan gå hur långt som helst.

Jag tycker kopplingen mellan texterna och datumen gick fram bättre i nummer två, men går det att göra än tydligare?

Jag tror framförallt att det hänger ihop med sistasidan, ”Det hände sedan”, som med tiden kommer att göra det tydligare och tydligare. Folk kommer att känna att nu läste jag den där Filter och nu är det den där Irak-konferensen som jag läste om i senaste numret. Mer och mer kommer nog läsaren att upptäcka att det vi skriver om kommer att bli aktuellt.

Kommer ni att använda hemsidan mer aktivt för att följa upp det ni skriver om i magasinet?

Det har vi inte haft tid med än, men det är klart att det är planen – framåtblicka i tidningen och hämta hem på webben när saker händer. Vi kommer ju aldrig att recensera något i tidningen Men om vi skrivit om något som ska hända kan det bli aktuellt att använda hemsidan för att recensera, men det ligger i framtiden.

Hur nöjd är du själv med den första delen av tidningen? Den som kommer innan reportagen.

Jag tror inte vi är färdiga där. I de första numren har vi rört oss mellan två extremer. Urtanken var en väldigt vinjettstyrd historia, där vi hade vissa boxar vi skulle fylla. Rent grafiskt borde det också bli tydligare, lite som Offside. Nu blev första numrets framvagn ganska obskyr, lite svårgripbar och otydlig. I andra numret renodlade vi den, men kände sen att den kanske blev lite för primitiv och lättbegriplig – som vilken tidning som helst. Nästa nummer blir det något slags mellanting och sen får vi försöka hålla den nivån.

Får ni många texter skickade till er?

Både och. Vi får väldigt få förslag som vi kan göra något av. Sverige är en sån extrem nyhetskultur och de flesta fattar att det inte är nyheter vi är ute efter, men sen när man lämnar ett reportageförslag får vi hela tiden förslag på ämnen. Ämnen, ämnen, ämnen, ämnen. Vi vill ha berättelserna. Det är hur man skriver om ämnen som är det viktiga. Vi hade ju aldrig tackat ja till Martin Aagård om han sagt: ”jag vill skriva om ämnet privata konstsamlare”. Jaha, vilken konstsamlare och varför och hur ska du berätta? Det är det viktiga. Riktiga förslag är det väldigt få av, vilket är lite jobbigt.