En monitor med fyra runda knappar. En blå, en grön, en gul, en röd. Det är utgångspunkten för Pär Thörns lilla bok, Din vän datamaskinen. Eller utgångspunkt och utgångspunkt. Romanen, eller vad texten nu ska kallas, är rätt och slätt en ingående beskrivning av den märkliga maskinens funktioner. Bortsett från ett antal vardagsabsurda sidospår och ett appendix som bland annat kort beskriver personen bakom det typsnitt som används av datorn är det här allt. Men det räcker ändå rätt bra för en ganska rolig, om än kort stunds läsning.

Pär Thörn berättar helt enkelt vad som händer på skärmen när de olika knapparna trycks ner. Med den blå knappen startas det enkla rymdspelet ZAXXXOR. Den gula knappen sätter igång en litteraturgenerator som byter ut vissa delar i en och samma berättelse. DDR:s nationalsång spelas om den röda knappen trycks ner. Och så vidare. Fram växer en ibland spöklik och ofta väldigt absurd pryl, som bland annat innehåller ingående information om sin tidigare ägare. I det här fallet en Ralf Nederlund, som varit engagerad i Svensk-Albanska Vänskapsförbundet och Syndikalisternas fackförbund. På det här viset får Thörn anledning att berätta små historier om olika personer, berättelser som hade varit fullständigt ovidkommande om de inte på något kryptiskt (och egentligen ganska ologiskt vis) hade hört samman med någon av datorns funktioner.

Vad Pär Thörn vill med denna absurda, rapportliknande text står inte helt klart. Men vad behöver en bok vara mer än en lekfull beskrivning av en löjlig och till synes värdelös manick? Att redogörelsen på sina ställen blir rent slapp i all sin snustorra korrekthet gör inte saken sämre. Redan innan boken är slut börjar jag fundera på var en sådan här fantastisk retromackapär som Din vän datamaskinen finns att köpa.