Julia är sexton år, har en drejande mamma som inte förstår henne och en pojkvän som hon inte alltid kommer överens med. Och så boxas hon. Det är vid sandsäckarna i boxningsringen hon möter Alex, en tuff tjej som Julia börjar spendera mycket tid med.

Redan efter ett par sidor i Tiitu Takalos serieroman I ringen går det lätt att räkna ut hur allting ska sluta. Boken följer också på många sätt mallen för hur de flesta ungdomsböcker och -filmer brukar se ut. Med skillnaden att det är inte är pojke möter flicka, utan flicka möter flicka.

Den standardiserade handlingen till trots är I ringen en läsvärd serie. Bilderna är snygga och går i realistisk stil, med karaktärer som snarare ser ut som porträtterade människor än stiliserade seriefrigurer. Gråtonerna känns långt ifrån färglösa, tack vare Takalos uttrycksfulla tecknarstil. De diskreta prat- och ljudbubblorna hanterar hon också till fulländning. Tankar som svävar över skeenden, hårda ord som kastas ut, obetydliga repliker som flyter bort ur bild, och försiktiga samtal som singlar fram mellan de fallande höstlöven.

I ringen har vad det verkar inga höga pretentioner när det gäller avancerade konstserieexperiment eller politiska budskap – även om en gay kärlekssaga kan vara nog så politisk i sig. Det här är en rak, schysst ungdomsbok.