Hösten bjuder på många samlade serieverk. Egmont Kärnan ger ut Jonas Darnells Herman Hedning – Samlade serier, Krister Peterssons Vi å pappa – Den kompletta samlingen och franska André Franquins Spirou – Samlade utgåvor. Från Kartago Förlag kommer Martin Kellermans tretton första Rockyböcker i lyxiga samlingsvolymen Tio år med Rocky, samt Jan Lööfs serier – Volym ett.

Mest känd är Jan Lööf för barnböcker som Morfar är sjörövare, Sagan om det röda äpplet och Skrot-Nisse, men han har också hunnit med en hel del tecknade serier genom åren, framförallt med karaktären Felix. I denna den första delen av de samlade serierna ingår ett album om Ville samt ett antal löst sammanhållna Felixäventyr. Boken inleds också med en del fristående bilder och texter, i stil med dvd-boxarnas pliktskyldiga extramaterial.

Två teman som finns med genomgående i Jan Lööfs serier är tekniska uppfinningar, i form av bland annat u-båtar, robotar och tidsmaskiner, och exotiska äventyr. Det senare är i och för sig en bra utgångspunkt för allahanda spänningsmoment, men här är det fråga om en exotism av det imperialistiska slaget, som tidvis känns ganska otrevlig. Den som är intresserad av postkoloniala studier har en hel del att hämta i de här serierna, om man säger så. (Även den genusintresserade kan hitta ett och annat att slå ner på. De kvinnliga figurernas i princip totala frånvaro, speciellt i Felixserierna, är verkligen anmärkningsvärd.)

Desto roligare är de tekniska uppfinningarna, där Lööfs roande fantasi verkligen får fritt spelrum. De kluriga kojorna och fiffigt konstruerade plåtrobotarna inspirerar nog både en och annan till att försöka sätta ihop sin egen geniala konstruktion.

Tyvärr är Lööf bättre på att teckna än att berätta. Historierna har lika mycket puls som en ihopsvetsad apa, är lika medryckande och engagerande som ubåt och rör sig lika fantasifullt som en robot. Det är med andra ord ganska stelt och tjatigt. I hans barnböcker bär de stora och detaljerade bilderna upp berättelserna, men i serieformatet blir tunn- och tråkigheten i grundberättelserna allt för uppenbar.