Tvilling – baserad på en serie av Benjamin Stengård
Oct 15, 2008 | Av Arvid Jurjaks | Kategori: Artiklar & essäer
– Attack!
Den sista bilden jag har på min bror Josef är när vi leker riddare. Jag har kastrullen. Josef hjälmen. Vi dödade allt i vår väg. Lejonet, elefanten, de små aporna, nallen. Ingen undkom våra svärd.
Vi var ett lag. Men så här i efterhand måste det nog erkännas att moralen var ganska låg. Varje gång slutade det med att vi vände oss mot varandra. De av våra fiender som hade överlevt vår anstormning kunde plötsligt se sig själva räddade till livet tack vare inbördes stridigheter mellan sina förföljare.
– Vi är ju riddare! Riktiga riddare måste döda alla, skrek Josef.
Jag ville skona pandan. Han tillhörde inte fienden. När Josef vägrade stack jag svärdet i honom och skrek:
– Du är död!
– Du kan inte döda mig, för du är ingen riktigt riddare!
– Jo, men inte du!
– Pandafjant!
Så dörren. Bara kjolen i ögonvrån där vi tumlar omkring på golvet efter att bråket urartat.
Rösten. Först på senare år har jag i minnet uppfattat dess ängslan.
– Ni är riddare båda två.
Mamma. Diplomatisk, medlande. Jag minns den här gången extra tydligt. Som om bilden hon tog på oss i sovrummet för att få oss att bli sams utvidgades till att omfatta mer än det omedelbara ögonblick som fångades på filmen i kameran.
På kvällen kom ambulansen och hämtade Josef. Jag stod i fönstret och såg på när han hjälptes in i bilen av sjukvårdspersonalen. Ljudet av dörrarna som smällde igen trängde in i lägenheten som en dämpad duns, utan alla vassa kanter, och löstes sedan genast upp i tystnaden. Jag minns hur suset från blodet i mitt huvud lät högre än det dova motorljudet från ambulansen när den svängde ut på gatan och sakta försvann mellan hyreshusens senapsgula tegelfasader. Långsamt, utan sirener, bort. Jag blev kvar i vårt gemensamma rum, ensam med den isolerade tystnaden.
Mamma kom in och satte sig bredvid mig på sängkanten. Josef skulle snart komma tillbaka. Han mådde bara inte så bra just nu. Jag slöt mig kring mig själv och efter en stunds tystnad reste sig mamma och gick.
Mattan mellan min och Josefs säng låg sträckt på golvet. I lådan med gosedjur konspirerade fienden.
På kvällarna åt mamma och jag ensamma vid köksbordet. Under dagarnas mest kompakta timmar satte jag svärdet i händerna på pandan. Men både pandan och jag saknade engagemang för de ädla riddarnas sak.
En kväll långt senare, i vardagsrummet framför teven, frågade jag mamma om Josef.
– I morgon, utbrast hon, i morgon hämtar vi Josef. Han längtar nog jättemycket efter oss, tror du inte?
När jag återuppspelar stunden i mitt minne är mammas röst annorlunda än jag först uppfattade den. Jag har förstått att det var en konsekvens av att mamma också var människa, att hon var trött. Och så himla ledsen.
– Det viktigaste är ju ändå att vi får vara tillsammans, sa hon. Det är ju faktiskt det viktigaste av allt.
På förmiddagen, under de icketimmar som passerar efter frukost fram till lunch, stod jag i Josefs och mitt rum och såg ut genom fönstret när mamma böjde sig in i bilen efter att ha kommit tillbaka från sjukhuset. Jag satte mig på sängen. Jag tänkte att snart kommer allt bli som vanligt igen.
Jag ville vara glad. Så inför mig själv och alla fnissande fiender gjorde jag en rastlös kullerbytta. Efteråt blev jag liggande kvar på rygg med en konstig yrsel i huvudet. Jag mådde lite illa och blundade. Avtrycket som taklampan gjort på näthinnan vibrerade som ett stort ljust klot omgiven av en färglös myllrande svärta. Jag somnade.
– Benjamin! Maaa-aat!
Omtöcknad satte jag mig upp. Mamma hade lagat spagetti och köttfärssås och i det trånga köket väntade hon och Josef på att jag skulle komma och sätta mig.
– Uuh, stönade Josef.
Den groteska varelsen som var min bror stödde huvudet mot bordet. Kinderna hängde ner mot bordsskivan och ur mungipan rann saliven ut i en pöl intill tallriken.
Chockad är egentligen ett för svagt ord i sammanhanget. Jag var paralyserad.
– Bääämää, stönade Josef ansträngt och riktade ett trött finger mot mig.
Jag kunde inte forma en enda klar tanke.
– Bääämääää…
– Ja, där är Benjamin, sa mamma.
Hon tittade på oss. Än i dag minns jag hennes uppsyn som stolt.
Josefs enorma, oformliga huvud vilade tungt mot bordet.
– Uuuh?
Hans rödsprängda ögon såg frågande på mig. Det såg ut som om han tänkte efter, som om han någonstans djupt inom sig hade förvarat skärvor av minnen från den tid då vi bildade front mot fienden.
Sedan skrek han igen.
– Bääämää!
– Ja, det där är Benjamin, sa mamma hyschande.
Jag var fullkomligt skräckslagen när Josef återigen öppnade munnen.
– BÄÄÄMÄÄÄÄ!
| Serien Tvilling är publicerad i fanzinet Kvickhuvud # 3 - Knivserier i magen av Carl Hedsved och Benjamin Stengård. Texten är en fri tolkning av serien så som den förekommer i fanzinet. Övrigt: Nittonde Stolen har tidigare skrivit om Benjamin Stengård här och här. Bilden överst är det fotografi mamman tog av Josef och Benjamin innan Josef fördes till sjukhuset. |
Verkligen intressant grepp att belysa serier pa, ur ett litterart perspektiv. Intressant eftersom det dels kan belysa skillnaderna i medierna, vad de kan beratta och vad de lamnar osagt och upp till tolkning. Intressant ocksa for att det visar hur mediernas status enbart borde avgoras av personlig smak och inget annat.
Ar det Arvid som skrivit?
Eftersom Arvid själv är på stor utlandsturné tar jag mig friheten att svara i hans ställe: Ja, det är Arvid som har skrivit detta. Men replikerna är - tror jag - tagna rakt av från serien.
Jag håller med om att det är ett jättekul och intressant grepp, att göra prosa av serier. Det finns ju många exempel på motsatsen, där romaner som Röde orm, Röda rummet, Sagan om ringen med flera har tolkats i serieform. (Fabian Göransson håller ju också på med ett sånt projekt i skrivande stund, med Strindbergs “Inferno”.) Men något sånt som Arvid har gjort här ovan har jag inte stött på någonstans. Än. Kanske kommer det nu. En hel flod.
Som du säger Jan, så är det ju i sådana fall ett väldans fint underlag för diskussioner och analyser av de olika medierna, hur lika och olika de är, när det kommer till tolkningar, möjligheter, status och så vidare.
Ja, replikerna är tagna rakt av från serien. Det förvånar mig lite att det tydligen inte gjorts så mycket text baserade på serier. Men det är väl som med film antar jag. Få filmer blir böcker, och om någon ändå ger sig på ett sådant projekt är det för att mjölka de sista slantarna ur en omåttligt populär rulle. Typ Star Wars (den enda jag kunde komma på nu).
Men… tänk Rederiet i ett hundratal, fulblå pocket med den där sjuka silverturkosa kompassloggan på varje rygg. Vilken fröjd att ha i bokhyllan!
Well written post.
goodness gracious that was great!
cool.
great!
wonderful stuff thanx :)
useful story bro
Wow! lo que una idea! ¡Qué concepto! Hermoso .. Increíble …
Destinations
Write-up Body:
Synopsis:
Serratos@yahoo.com
several.
Antipiracy solutions
3 better columbia webdesign
Gaga has (blank) over recent weeks gazed at Europride, held in Rome in June 2011
Producent Mebli szkolnych oraz pracowniczych.
Too bad its so underrated.
Online tyres shop in internet.
Travailleur Polonais
Motivating blog
Extra Autoreifen
hawaii vacation packages
Extra top Deutsche geschichten im netz.
my comment
Internationale transporte firma
must-see weblog!
Outstanding information over again. Thumbs up:)
SC corporate recycling solutions
columbia printer first in business
nike shox clearance
Excelent info my friend!!, keep it comming!
runescape runescape runescape exp tables runescape skills calculator runescape melee pure guide pest control runescape runescape items runescape clan chat free runescape items runescape range guild bot runescape ranged armor runescape magic seed runescape forum picture rs calculator rs calculator high alchemy guide runescape experience tracker runescape woodcutting calculator runescape money
polo ralph lauren
christian louboutin geniang he na shao nian
polo shirts
2 potato
Nicely done my friend