Eric Ericson blev med böckerna Brev till Samhället och Brev till utlandet smått kultförklarad, och just Brev till Samhället kan nog vara en av de absolut roligaste svenska böckerna någonsin. Idén var enkel, men briljant: Ericson skickade runt en massa brev med underliga förslag och erbjudanden till en rad myndigheter och företag och publicerade sedan originalbreven tillsammans med svaren, som ofta var än roligare och än mer vrickade än de Ericson skickade ut.

I sin senaste bok, To Mr Cheng, fortsätter han att använda posten. Den här gången är det den mystiske Mr Cheng som är i centrum. I flera år har märkliga föremål skickats till en boxadress i Berlin, alla adresserade till ovan nämnda skuggfigur. Enligt folket på Kartago Förlag har dessa föremål skapat mycken nyfikenhet nere i Tyskland, där personalen ska ha samlat dem i ett skåp. I Sverige däremot har – föga förvånande – postverket satt ner foten, stämt i bäcken och stoppat brevbuset. Numera tar man inte emot föremål som är adresserade till Mr Cheng och man har också spårat avsändaren och påpekat att det minsann inte går att skicka vad som helst.

Vad är det då Mr Cheng har fått skickat till sig?

Ett utdrag: kranier, nässpray, damsko, konserver, sked, skyltdocka, banan, ost, bröd, bäcken, cheeseburgare, oliver (svarta samt gröna), kastruller, mikromat, råttfälla och några hundra andra mer eller mindre – i det här sammanhanget – bisarra föremål.

I boken presenteras de här föremålen, sida upp och sida ner, vilket gör boken till ett slags visuell brevroman. Ett kort förord sätter kontexten, men i övrigt är det bilderna som får tala för sig själva. Att jämföra To Mr Cheng med Ericsons tidigare böcker är både rätt och fel. Visst finns samma nyfikenhet på att testa samhället, testa vad som händer när någon kliver utanför mallen, i alla böckerna, men To Mr Cheng gör det här på en subtilare nivå. Visst är det smart och kul, men asgarven uteblir och boken åker ganska snabbt tillbaka i bokhyllan – det gjorde inte hans tidigare böcker.