I kulturtidskriften Gläntas temanummer om droger (2-3 .2007) intervjuade Carl–Michael Edenborg ett antal svenska författare om skrivande och rus. Under rubriken Kokain berättade författaren och förläggaren Bo I Cavefors att han regelbundet nyttjat drogen i femton år för att sedan, och än i dag, sporadiskt använda sig av det Bolivianska marschpulvret.

Så här sa han:

”Om mitt skrivande påverkats av knark är det i så fall positivt, dvs större tilltro till mig själv, än vad som kanske vore normalt… Självinsikt kombinerad med självtillit, kanske.”

För några dagar sedan greps en känd svensk författare för kokaininnehav. I går, i en artikel på Nyheter 24, ”talade kokainförfattaren ut” och tillsammans med den här sprängfyllda Flashback-tråden kan man ganska snabbt komma fram till vem mannen på de pixlade bilderna är.

Att kända svenskar grips av polis efter de dragit upp Inka-massage i näsan är inget nytt – och inte heller något att moralisera över. Själv tycker jag det är rätt skönt att ”kokainförfattaren” nu är ”outad” och följer med nöje Flashback-tråden som nu övergått i en diskussion om författaren i fråga är ett geni eller en idiot som mest skriver om bajs och småflickor.

God läsning.