Insmorda händer vilka vandrar upp längs trånga vrår, genom ringmuskulatur, längs slemhinnor gripandes efter inälvorna. Killen som hade åtta armar samtidigt uppe i häcken gick hem med segern.

Susanne Brøggers berättarjag i romanen Crème Fraîche har sett det mesta men får djupa veck i pannan när hennes bordskavaljer Fader Dylan på en middag berättar om sina erfarenheter i fist-fuckning. En man som masturberar en annan man inne i rumpan på en tredje. Inte för att hon skräms av Fader Dylans berättelse, men hon förstår inte hur det tekniskt kan vara möjligt.

Fader Dylan ser hennes förbryllande uppsyn och frågar om hon hört om Frisco Disco. Hon har fortfarande en rynka i pannan och han förtydligar att Frisco är betäckningen på ett kokosfett. Förutom lite bedövningssalva är det alltså kokosfettets magiska egenskaper som gör dessa lekar möjliga. Och på Frisco Disco är det mer än händer som passerar trånga hål.

”Kranieknull? Vad betyder det?”

Enligt Fader Dylan verkar den bedövande salvan så att det inte känns något. Och kokosfettet är här en extremt viktig ingrediens. Efter det att huvudet har rakats av allt hår smörjs hjässan in med det drypande kokosfettet. Luftslangar stoppas in i näsan och sedan är det bara att köra. Susanne Brøggers berättarjag blir väldigt imponerad över den energi och framåtanda som dessa människor har. Och bestämmer sig för att det här måste hon se live.

”Som vanligt övergick verkligheten fantasin.”

Var i litteraturen kokosfett dyker upp beror på genre. I Carin Lindhs bok Julgodis från 1996 smälts kokosfettet ner och blandas med ingredienser som blockchoklad och apelsinskal. Smeten fördelas i små metallformar för att sedan ställas in i kylskåp. Resultatet blir ischoklad, och än en gång har kokosfettet bidragit till välbehag.