Ett halvt sekel av soulig otrohet

Mar 22, 2009 | Av Johan Wicklén | Kategori: Artiklar & essäer, Huvudtext

Alla har varit olyckligt kära. Många har blivit bedragna eller bedragigt – flera både och. Inom soulmusiken är kärleken, både den lyckliga och olyckliga, ett stående tema och har gått som en röd tråd genom genren från tidigt 50-tal fram till i dag. Kanske kan detta spåras i soulens två föräldrar – i gospelmusikens gudfruktiga kärleksbudskap och blusens vurm för tårar och sorg – eller kanske är det helt enkelt för att kärlek är ett av få ord som med rätta kan kallas allmänmänskligt.

Möjligtvis kan överrepresentationen av kärlek i soultexter ha att göra med att det fanns en tid då det var omöjligt – speciellt för afroamerikaner – att framföra politiska texter och att låtskrivare helt enkelt var begränsade i sina ämnesval. Kunde man inte skriva om ett politiskt system som krossade ens hjärta, fick man sänka blicken och leta efter betydligt vardagligare saker som gjorde det samma.

Nedan finns fem soullåtar från fem decennier, från 60-tal och Marvin Gayes bitterljuva I Heard It Through the Grapevine till 00-tal och Jaheims sätta-kvinnan-på-piedestal-anthem, Put That Woman First. Däremellan Billy Paul, Oran ”Juice” Jones och D’Angelo. Gemensamt för alla är otrohetstemat i texterna. De handlar om att vara otrogen, bli utsatt för otrohet och om ilska, åtrå, våld och kärlek.

60-tal

Marvin Gaye - I Heard It Through the Grapevine (1968)

I bet your wondering how I knew
About your plans to make me blue
With some other guy that you knew before.
Between the two of us guys
You know I love you more.
It took me by surprise I must say,
When I found out yesterday.
Don’t you know that… (I heard it through the grapevine)

Motown-hiten I Heard It Through the Grapevine, skriven av Norman Whitfield och Barrett Strong, spelades in av både The Miracles och Gladys Knight & the Pips innan den till slut landade hos Marvin Gaye. Till skillnad från Gladys Knight & the Pips-versionen, som lät klassiskt upptempo-Motown, var Gayes tolkning en försmak av den psykedeliska soul som på 70-talet skulle komma att förädlas av Sly Stone och Funkadelic. Instrumenteringen gjorde sitt: skräckfilms-stråkarna, det ständigt framåtskridande breaket och det oborstade Wurlitzer-pianot bildade den grund över vilken Gaye blottade hela sin själ och berättade om hur han ryktesvägen fått reda på att han blivit bedragen av sin flickvän.

I heard it through the grapevine
Not much longer would you be mine.
Oh I heard it through the grapevine,
Oh and I’m just about to lose my mind.
Honey, honey yeah.

Andra versen säger allt: först sorgen, rädslan för att förlora den han älskar, sen uppgivenheten över sveket att inte ens den som står honom närmast kan vara ärlig och berätta att hon träffat någon annan.

I know that a man ain’t supposed to cry,
But these tears I can’t hold inside.
Losin’ you would end my life you see,
Cause you mean that much to me.
You could have told me yourself
That you love someone else.
Instead… (I heard it through the grapevine)

Tredje och sista versen, feberyra och panikångest. Förvirringen är total. Kommer hon att lämna honom? Och om hon gör det, är det då för en man som hon tidigare älskat? Och vad säger det om deras förhållande. Den slutgiltiga, om än inte utskrivna, frågan är då: älskade hon någonsin honom?

People say believe half of what you see,
Son, and none of what you hear.
I can’t help bein’ confused
If it’s true please tell me dear?
Do you plan to let me go
For the other guy you loved before?
Don’t you know… (I heard it through the grapevine)

70-tal

Billy Paul - Me and Mrs. Jones (1972)

Billy Pauls Mrs. Jones skulle kunna vara den kvinna som Marvin Gaye blir bedragen av i I Heard It Through the Grapevine. Texten handlar om ett jag och dennes älskarinna Mrs. Jones, hur de varje dag – i smyg – träffas på samma kafé, håller varandras händer och gör upp planer inför framtiden. Texten är sockersöt, Billy Paul honungslen och stråk-arrangemanget ultra-dramatiskt. En omöjlig kärlek som antagligen aldrig kommer att förlösas - ett tema lika gammalt som kärlek själv.

Me and Mrs.Jones
We got a thing goin’on
We both know that it’s wrong
But it’s much too strong
To let it go now

Trots att båda uppenbarligen bedrar sina respektive partners hoppas man någonstans att de får varandra. Billy Pauls fantastiska röst och snusk-saxofonen skymmer i mångt och mycket det svek som känns så förjävligt i I Heard It Through the Grapevine.

We gotta be extra careful
That we don’t build our hopes up too high
Because she’s got her own obligations
And so, and so, do I

Till sist. Uppbrott och smärta.

Well, it’s time for us to be leaving
It hurts so much, it hurts so much inside
Now she’ll go her way snd I’ll go mine
Tomorrow we’ll meet
The same place, the same time

80-tal

Oran “Juice” Jones - The Rain (1986)

Oran ”Juice” Jones, The Rain, har blivit något av en underground-klassiker i soulsammanhang, mycket tack vare den dramatiska 80-tals-videon, fri från alla former av självdistans. Vi har regn, åska, otrohetshångel på öppen gata och smokingklädda körsångare på trottoaren. Till skillnad från Marvin Gaye, som fick höra om sin otrogna kvinna av en vän, upptäcker Oran ‘Juice’ Jones själv att partnern hittat en annan.

I saw you (and him)
walking in the rain
You were holding hands
and I’ll never be the same.

Så långt är allt väl. Jones är förkrossad, sjunger om sin hjärtesorg och det han tvingades att bevittna ute i regnet. Sen tar plötsligt låten en tvär vändning – man skulle kunna säga att Jones spårar ur. Flickvännen kommer hem och Jones låtsas som att allt är som det ska. Sen sätter han ner henne på soffan, ställer sig framför henne, knäpper av sig kavajen och drar följande harang:

Did you miss me
You did? Yeah? I missed you too
I missed you so much I followed you today
(I saw you)
That’s right now close your mouth
‘Cause you cold busted
Now just sit down here, sit down here
I’m so upset with you I don’t know what to do
(You were holding hands and I’ll)
You know my first impulse was to run up on you
And do a Rambo
(Never be the same)
I was about to jam you and flat blast both of you
But I didn’t wanna mess up
this thirt-seven hundred dollar lynx coat
So instead I chilled — That’s right chilled
I called up the bank and took out every dime.
Than I cancelled all your credit cards…
I stuck you up for every piece of jewelery
I ever bought you!
Don’t go lookin’ in that closet
’cause everything you came here with
is packed up and waiting for you in the guest room.
What were you thinking?
You don’t mess with the Juice!
I gave you silk suits, blue diamonds and gucci handbags.
I gave you things you couldn’t even pronounce!
But now I can’t give you nothing but advice.
Cause you’re still young, yeah, you’re young.
And you’re gonna find somebody like me one of these days
Until then, you know what you gotta do?
You gotta get on outta here
with that alley-cat-coat-wearing,
punch-bucket-shoe-wearing crumbcake I saw you with.
Cause youdismissed!
That’s right, Silly rabbit,
tricks are made for kids, don’t you know that.
You without me is like corn flakes without the milk!
This is my world.
You’re just a squirrel trying to get a nut!
Now get on outta here.
Scat! Don’t touch that coat…

Sannerligen en verbal förnedring i kärlekens goda namn.

Här hittar ni den fantastiska videon.

90-tal

D’Angelo - Shit, Damn, Motherfucker (1995)

Likt Oran ”Juice” Jones The Rain handlar D’Angelos Shit, Damn, Motherfucker om en man som kommer på sin flickvän, i det här fallet hans fru, med en annan man. För att ytterligare späda på ångesten är den man frun knullar med hans bäste vän. Shit, Damn, Motherfucker är en ren och skär uppvisning i textminimalism och dessutom ett exempel på att svordomar inte bör underskattas som känslobärare.

Första versen:

Why are you sleeping with my woman
Why are you sleeping with my woman
This comes as a total suprise
I just can’t belive my eyes
My best friend and my wife

Refrängen är lika enkel som genialisk:

Shit,damn,muthafucka
Shit,damn,muthafucka
Shit,damn,muthafucka

Och likt Jones – och tvärtemot Gaye – blir D’Angelo heligt förbannad och tanken på att ta till våld dyker upp redan i andra versen:

Why the both of you buck-balled naked
Why the both of you buck-balled naked
I tell ya what’s on my mind
I’m bout to go get my nine
And kill both of yalls behind

Sista versen är en mardröm. På fem minuter har D’Angelo tagit livet av två personer och skickat en tredje i fängelse utan att ha använt en enda metafor, liknelse eller diktarklyscha.

Why the both of you bleeding so much
Why the both of you bleeding so much
Why the both of you bleeding so much
Why I’m wearing handcuffs

00-tal

Jaheim - Put That Woman First (2002)

Jaheims Put That Woman First skiljer sig en del från de fyra första låtarna. Den är inte heller särskilt typisk 00-tal i sin vinkel på otrohetstemat – ett mer logiskt val hade varit valfri R.Kelly-låt. Dock. Jaheims självrannsakande kärlekspudel är en av hans absolut bästa låtar och berättar historien om en man (Jaheim) som försakat sin älskade till förmån för glitter, groupies, dollar och annat världsligt.

If they gleam in the sun
while they spin and they fit on my truck then {I could remember}
And if it came in the sack
No stems no seeds in the bag then {I could remember}

And if they drip from my wrist and they look like they shine like new then {I could remember}
But Ohhh girl
I forgot to be your lover

När han sen börjar se tecken på att flickvännen är otrogen inser han att storsint att det i princip är hans eget fel.

Now I realize that you need love too (Oh, yeah)
Spend my life makin’ up to you
Oh, girl
Oh, I forgot to be your lover

When she starts bringin’ up old dirt
And the fights keep getting worse (Oh, brother)
Findin’ numbers in her purse
Better put that woman first (Yeah)

And you notice she ain’t wearin’ her ring (Oh, no)
When she starts playin’ little games
Comin’ in late from work
You better put that woman first

Vi har alltså en text som handlar om otrohet, men utan offermentaliteten hos Marvin Gaye, utan smärtan hos Billy Paul och utan de mentala hjärnsläppen och våldstemat vi kunde höra i ”Juice” Jones The Rain och D’Angelos Shit, Damn, Motherfucker. Jaheim är istället krasst resonerande, förstår sitt misstag och ber om ursäkt – vackrare än så blir det inte.

En kommentar
Leave a comment »

  1. ett jävla praktarsel är vad den där orangejuicen är ;)

Vad tycker du? Skriv!