Vissa böcker blir på något sätt bättre efter att man har läst ut dem, än vad de var under själva läsningen. Dorothea Tannings Avgrund är en sådan bok. Kanske inte att den öppnar upp sig i efterhand, som vissa böcker gör, men att bilder, händelser och karaktärer framstår som mer fängslande när läsningen är avslutad. Romanen är den tredje delen i förlaget Sphinx serie ”Surrealismens kvinnor”.

Det stora och gotiskt förunderliga huset Windcote ligger mitt ute i ingenstans i den amerikanska öknen, på ridavstånd från en stor avgrund, och med luften mättad av rött damm, instängda mysterier, underliga familjeband och destruktivitet. Raoul Meridian, en fet och perverterad man, roar sig med att bjuda in människor till excentriska och utsvävande middagar, medan hans dotter Destina sitter fången på övre våningen, med bara en enfaldig barnpassare och en hemlig vän som sällskap. Vid en av middagarna på Windcote drivs situationen till sin spets, till avgrundens rand.

Historien ger intrycket av att kunna bli en riktigt häftig film. Händelseförloppet, miljön och stämningarna är fascinerande och flera av figurerna är riktigt intressanta. Men bokens ökenhetta, det långsamma sanddammet, dovheten, smittar mig som läsare. Det saknas ett riktigt sug i texten. Något som drar en fram. Ett driv i språket eller en nerv i berättandet.

Personligen är jag kluven till surrealismen som fenomen eller genre. Till viss del står den för det oberäkneliga, det fria i förhållande till den ibland allt för begränsande realismen. Samtidigt vill jag som läsare heller inte bli lämnad helt ensam i texten, utan att några som helst fingervisningar om i vilken riktning jag ska gå, förstå, läsa och tolka den. Jag vill inte bli intvingad i en läsning, men för det mesta föredrar jag ändå att få någon form av ingång till en förståelse.

Nu är det inte riktigt så i Dorothea Tannings Avgrund att läsaren helt blir lämnad i sticket, men tendensen finns. Trots det gör oberäkneligheten – och ambitionsnivån från förlaget – att jag fortfarande väntar spänt på att se vad surrealismens kvinnor tar sig för i nästa del av serien.