Anton Corbijns konsertfilm Devotional, filmad 1993. Introt till låten “I Feel You”. Dave Gahans kropp projiceras på sju storbildskärmar. Inför publikmassan i den spanska arenan sträcker han de utmärglade armarna utåt, som hos en korsfäst. Bilden omfamnar på ett plan den rockkliché Depeche Modes sångare hade blivit. När han upprepar gesten på scenen, framför tv-skärmarna med sig själv på, framstår han som blasé. Inte ens bilden av sig själv som Jesus kan mäta sig med heroinistens självupptagenhet.

På ett annat plan går det i samma bild, i kombination med texten till ”I Feel You”, sammanfatta ett av de mest genomgående temana i bandets låttexter: sex och religion.

Det är omöjligt att genom det extatiska innehållet i ”I Feel You” skilja det religiösa från det sexuella. De båda temana smälter samman i en beskrivning av en orgasmisk upplevelse som inte bara tangerar religiös extas; den är religiös extas. Den sexuella upplevelsen och den religiösa är en och samma. I den kontexten blir korset en avgörande symbol. De utsträckta armarna bli tecknet för den underkastelse som ofta präglar låtskrivaren Martin Gores texter. Det frivilliga offret, en av kristendomens portalidéer; en masochistisk sexualrit.

BDSM-tematiken i Gores texter fick stort utrymme redan på bandets fjärde album, Some Great Reward, från 1984. Kanske mer explicit än någon annan låt i bandets karriär är singeln ”Master and Servant” från den skivan. Rader som ”you treat me like a dog / get me down on my knees” gjorde till och med vissa radiostationer tveksamma inför om de alls kunde spela låten. I intervjuer har Martin Gore själv hävdat att låten inte handlar om sadomasochistiskt sex. Texten ska i stället läsas som en metafor över livet i stort.

Ännu hade BDSM-temat inte smält samman med de religiösa inslagen i andra låtar. Gud var visserligen en sjuk en, fick man veta, och Martin Gore skrev i ”Blasphemous Rumours” att ”when I die I expect to find Him laughing”. Men den sexuella hängivelsen hade ännu inga sakrala undertoner. Snarare intar texterna i det här stadiet en mer cynisk hållning och i ”Stories of Old” skriver Gore till och med att ”we won’t sacrifice / anything at all / to love”.

Nio år senare ska den inställningen helt komma på skam.

Men redan två år efter albumet Some Great Reward sjunger Dave Gahan i den ritualbetonade ”Dressed in Black” på albumet Black Celebration om total underkastelse. En svartklädd (läderklädd?) kvinna dominerar låtens subjekt. Hennes gestalt utgör en reflektion av inte bara sig själv, utan hela världen. Subjektet försätter sig själv i ett totalt hjälplöst tillstånd och upplöser därmed sina egna gränser för att låta kvinnan i svart dominera inte bara subjektet som kropp och fysiska gestalt utan hela dennes sinne och omgivningen. Till detta kommer den fetischistiska ritbetonade dimension som klädernas betydelse utgör:

She’s dressed in black again
And I’m falling down again
Down to the floor again
I’m begging for more again
But oh what can you do
When she’s dressed in black

Ett år senare, på det uppföljande albumet Music for the Masses fördjupar Martin Gore temat ytterligare. ”Sacred” sammanför här explicit det religiösa med det (bi)sexuella, dock endast på en komisk nivå:

So here is my confession
It’s an obsession
I’m a firm believer
And a warm receiver
And I’ve made my decision
This is religion
There’s no doubt

I “Strangelove” på samma album kopplas böjelsen för smärta samman med synd: ”I give in to sin / Because I have to make this life liveable /…/ Pain will you return it / I’ll say it again – pain”. Skammen blir på sätt och vis en del av upphetsningen. Syndtematiken kommer igen i låten ”To Have and to Hold”:

I’m down on my knees
And I need forgiveness
Someone to bear witness
To the goodness within
Beneath the sin
Although I may flirt
With all kinds of dirt
To the point of disease
Now I want release
From all this decay
Take it away

På ”Sea of Sin”, b-sidan till singeln “World in My Eyes” på efterföljande albumet Violator, heter det att ”It gets better and better as it gets wetter and wetter /…/ You look cheaper and cheaper as we sink deeper and deeper”.

Det är dock först på Songs of Faith and Devotion från 1993 som kombinationen av sex och religion blir temat för en hel skiva, och det med ett fördjupat allvar. Videon till första singeln ”I Feel You”, den låt under vilken Gahan senare på scen ska anta formen av ett kors, är en nästan övertydlig bildsättning av albumets tematik. Filmaren Anton Corbijn låter Dave Gahan mässa låtens religiösa budskap framför en kyrka och genom ett vaginaformat hål i ett nät, samtidigt som en dekadent och lättklädd Lysette Anthony, omgiven av Madonnasymboler, hänger en stola, broderad med bokstäverna D och M, runt sin nacke.

Songs of Faith and Devotion är den enda skivan i Depeche Modes historia där ett uttalat (se titeln) koncept tillåts skina igenom i i stort sett samtliga låttexter. Från inledande ”I Feel You” till avslutande ”Higher Love”.

Kombinationen religion, sex och synd är lika eggande som den är gammal. Den finns i berättelser om antikens Dionysosfester, i litterära klassiker som Decamerone och i populärkulturella föreställningar om religiösa sexsekter. Laddningen ligger ofta i det freudianska antagandet om att det är i det mest ihärdiga avståndstagandet, i det hårdast fördömande uttalandet, som det som fördöms är som närmast till hands. Dessutom finns det givna gemensamma beröringspunkter i religion och (bdsm-)sex. Hängivenheten, underkastelsen, ett slags nirvanaliknande upplösning, och i den kristna traditionen: lidandet och offret. Det är dessa spänningar som gör sig påminda i flera av Martin Gores texter.

I ”In Your Room”, fjärde singeln från Songs of Faith and Devotion, återgår Gore till samma sorts sexuella upplevelser som han berättar om i ”Dressed in Black”. En dominant tillåts härska över ett subdominant berättarjag som betecknar sig själv som ”your favorite slave” och som lever genom den som dominerar: ”I’m hanging on your words, living on your breath, feeling with your skin”. I ”One Caress” sjunger Martin Gore själv att ”I have to believe that sin / Can make a better man”. I avslutande ”Higher Love” kommer så raderna som slutligen grusar inställningen på den nio år äldre Some Great Reward, om att inte offra något för kärleks skull:

I surrender all control
To the desire that consumes me whole
/—/
I surrender heart and soul
Sacrificed to a higher goal

Depeche Mode peakade både textmässigt och musikaliskt på Songs of Faith and Devotion. Efterföljande album har inte varit lika intressanta. Martin Gore har dock fortsatt utforska kombinationen sex och religion i sina texter, inte sällan med en tydlig BDSM-tematik. ”The Dead of Night” på Exciter från 2001 har till och med av vissa uppfattas som våldtäktspropaganda och senaste på albumet, Playing the Angel (2005), återfinns låtar med titlar som ”A Pain That I’m Used To”, ”Suffer Well” och ”The Sinner in Me”.