Det här är inte en bok som är menad att väcka moraliska spörsmål eller flytta fram romankonstens positioner. Däremot är det en förbannat bra bok. Ren och skär läsglädje, ett spännande äventyr. Om att stjäla ägg.

Äventyret i David Benioffs roman Tjuvarnas stad utspelar sig under tyskarnas ockupation av Leningrad vintern 1942. Boken har en skön romantiserande ton, utan att krigets fasor för den skull tonas ner eller slätas över. Allt är precis så hemskt som man kan tänka sig att det var i en belägrad vinterstad under andra världskriget, med svält, våld och utsatthet.

Romantik i meningen kärlekshistoria finns det också i Tjuvarnas stad. En vacker sådan, som snarare är jordig och krutdoftande, än sliskigt sötslaskig. Men framförallt är det här en berättelse om vänskap. Upplägget är beprövat. Två personer som under normala förhållanden aldrig skulle stöta på varandra, blir sammanfösta och mot all odds blir de nära vänner.

Huvudpersonen Lev hamnar i en cell med desertören Kolja som är Levs raka motsats – en självsäker pratkvarn som har förmåga att charma vem som helst, inte minst kvinnor. Mot all förmodan dödas de båda cellkamraterna inte på fläcken, istället ställs de inför ett ultimatum, en unik chans: Lyckas de inom några dagar få tag på tolv ägg till en överste – som ska använda dem till tårtbak på dotterns bröllop – får de leva. Strax tvingas de inse att det inte finns några ägg i hela Leningrad, den enda utvägen är att ta sig bakom fiendelinjen.

Karaktärerna är charmiga, i alla fall de goda. För de goda är ganska goda, och de onda är riktigt onda, ibland till en rent grym, burlesk grad, till exempel när de två äggjägarna stöter på ett par Leningradkannibaler. Men det finns också – för den som verkligen letar efter det – frågor om vem som har rätt att döda en annan, och vad kriget gör med människor.

Tjuvarnas stad utspelar sig i en av vår tids största berättelser – det andra världskriget, kampen mot ondskan, mot nazismen. Tätt där efter kommer två andra populära stora berättelser, de om kärleken och vänskapen. Men det som gör den här boken så bra är att huvudstoryn trots allt, även om det är på allvar och på liv och död, ändå handlar om jakten på tolv ägg till en tårta. Det är precis som med Tolkiens Bilbo, som är så mycket charmigare än vad Sagan om ringentrilogin är, just för att den inte handlar om att rädda världen. Den handlar bara om att hitta en skatt, men på vägen upptäcks så mycket mer.

Boken bjuder ibland på små eleganta formuleringar och vändningar, i all enkelhet. Benioff skriver ett opretentiöst språk som varken tränger sig på eller utmanar, men som på ett utmärkt sätt fullfyller sin uppgift – att berätta en riktigt bra historia.