Hatkärlek i Knut Larssons Krokodilstaden

May 31, 2009 | Av Anna Nyberg | Kategori: Huvudtext, Recensioner, Serier

En öde stad, hus utan fönster och mellan husen: Vatten. I vattnet krokodiler. I krokodilstaden är invånarna stympade. Någon har ett träben, en annan krok istället för hand, alla är tatuerade och lite vindögda. Här finns också krokodiljägaren som försörjer sig på att döda urtidsdjuren och byta till sig bensin.

I Knut Larssons bok Krokodilstaden råder en kuslig stämning. Helt utan ord glider läsaren genom berättelsen, på krokodiljägarens lilla gummibåt mellan husen på de översvämmade gatorna. Krokodilerna är både fiender och fascination. De berövar invånarna en och annan kroppsdel, men de armar och ben som besparats är täckta av tatueringar föreställande djuren. På lunchstället Crocoburger går det att få sig en kopp kaffe, på båten Crocotopia dricks det sprit, men de som hamnar i vattnet riskerar att bli svalda hela av monstren.

Knut Larsson har gjort sina krokodiler till bärare av dubbla budskap. Är de kanske gudomliga eller helvetiska varelser? Eller både och? En dag får krokodiljägaren en flicka med krokodilsvans i sitt fångstnät. Vem är hon och kanske framförallt vad är hon? Guden som galningarna i skogen dyrkar eller resultatet av vad som måste varit en livsfarlig förening för ena parten mellan krokodil och människa? Och vad vill hon?

Titel: Krokodilstaden
Författare: Knut Larsson
Förlag: Kartago förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2008
ISBN: 9789189632745

En kommentar
Leave a comment »

  1. Krokodilstaden är absolut den mest intressanta bok jag köpt sedan flera år tillbaka. Jag skulle aldrig våga mig på en sådan konkretiserande beskrivning av dess handling som ni gjort här ovan, men jag tillåter mig gärna att njuta av den om och om igen. ^_^

    Helst skulle jag vilja ha Knuts magiska bilder som stora stora tavlor på väggarna. De har en så mjuk stillhet som för mig till den slumrande Södern. New Orleans träskmarker. Knarrande gungstolar på fuktiga verandor. mmm. Underlig och sällsam njutning… tack Knut.

Vad tycker du? Skriv!