Anne Brontë har ofta fått stå lite i skymundan för sina två mer kända storasystrar. Kanske har det bara blivit så beroende på vilken typ av litteratur som legat på modet, för vad gäller den litterära kvaliteten ligger hon klart på samma nivå som både Emily och Charlotte. Att hennes debutroman Agnes Grey nu har översatts till svenska var verkligen på tiden.

Agnes Grey går att placera inom guvernantromangenren men är, vilket Håkan Bravinger påpekar i bokens förord, snarare en utvecklingsroman. Berättelsen tar vid då den snart 20 år gamla Agnes väljer att lämna hemmets trygga vrå för att upptäcka världen bortom familjens prästgård. Trots mammans förmaningar och ogillande är Agnes fast besluten att ta arbete som guvernant. Men arbetet blir inte lätt och från sin första anställning får hon snart gå. Agnes beslutsamhet låter sig dock inte rubbas och hon gör ett nytt försök, men även i nästa familj har hon svårt att hålla eleverna i styr.

Anne Brontë är mycket lugnare i sitt berättande än sina två äldre systrar, det blåser inte lika mycket på de engelska hedarna och hjärtan dunkar och smärtar inte lika hårt. Agnes Grey är en mycket sansad och lugn person som medvetet och analyserande betraktar sin omgivning. Och hennes plats som guvernant ger henne stor möjlighet till insyn då hon har tillträde överallt och nästan betraktas som osynlig av sina arbetsgivare.

Romanen är skriven i första person och läsaren får direkt klart för sig vad som rör sig i Agnes huvud. Och det är tankarna och analyserandet som gör Agnes Grey till en bra roman. Och det är intressant att se hur Anne Brontë på ett mycket kritiskt men samtidigt accepterande sätt, genom Agnes Greys ögon, väljer att beskriva sin samtid, med ett fokus främst på moral och klasstillhörighet. Aldrig är det så att Agnes verkar drömma om att klättra i klass och nå den position som de familjer hon arbetar för besitter. Hon ser en värld där empati och omsorg för andra endast visas då det finns något att tjäna, och Agnes verkar snarare vara lättad över att slippa leva deras liv.

Trots att Agnes inte är särskilt skicklig på att tygla sina elever tvivlar hon aldrig på den egna förmågan, orubbligt fortsätter hon sitt arbete med huvudet högt. Hon må vara en aning präktig ibland men Anne Brontë har med sin karaktär Agnes Grey skapat en kvinnogestalt värd att beundra och se upp till.