Alla vet hur det är. Plötsligt bryter ett ljud igenom betongen. Man stannar till. Lyssnar. Så ljudet igen. Vad håller de på med där inne? Grannarna. Sällan avslöjas det explicit vad som försiggår. Bara dova, isolerade spår av aktivitet. Till slut går det inte att koncentrera sig på något annat än de förmodat mystiska förehavandena som äger rum bakom de tunna väggarna.

Det var efter att ha funderat över ljudet av andra som Roland Topor skrev sin debutroman Hyresgästen, en absurd och febrig historia om grannar. Boken gavs ut i Frankrike 1964 och filmatiserades av Roman Polanski tolv år senare (se klipp längre ner). Men först nu har den översatts till svenska.

I Paris flyttar kontorsarbetaren Trelkovsky in i en ny lägenhet. Den förfallna tvårummaren har stått ledig sedan den förra hyresgästen, en ung kvinna, tog sitt liv genom att kasta sig ut genom lägenhetens enda fönster. Trelkovsky finner sig till rätta så gott det går och försöker hålla sig väl med värden och de andra i huset. Men snart börjar han trakasseras av grannarna som tycker att han för oväsen. Väggarna växer in mot den allt mer paranoida Trelkovsky och varje ljud han ger ifrån sig möts med klagomål. Samtidigt isolerar han sig allt mer från sitt tidigare liv och börjar identifiera sig med den förra hyresgästen. Uppmuntrad av grannarna anammar han hennes vanor och börjar experimentera med smink och kvinnokläder.

Och så skruvar Roland Topor sin berättelse allt djupare ner i den surrealistiska traditionen och försöker klämma sig in någonstans mellan Kafka, Gogol och Dostojevskij.

Det går sådär egentligen. Det är svårt att riktigt känna för Trelkovsky och hans paranoia. Till en början är igenkänningsfaktorn hög. Ljudet av grannar är en lysande utgångspunkt för en roman. Men i stället för att försiktigt smyga sig inpå läsaren väljer Topor ganska tidigt ett smått hysteriskt läge och glömmer samtidigt bort att förankra romanfigurerna i berättelsen. Visst undrar man hur det ska gå för den stackars Trelkovsky där sitter i sin lägenhet och spanar in genom toalettfönstret på huset mittemot, och det är inte utan viss spänning man läser vidare för att få reda på mer om alla de absurda händelser som sker där inne och på gården nedanför. Men varför det sedan går som det går med Trelkovsky och hans övertygelse om att de andra i huset vill förvandla honom till den förra hyresgästen och få också honom att begå självmord är svårt att förstå. Och tyvärr känns det inte som en jätteförlust.

Man kan kanske inte begära att Topor ska besitta Kafkas språkliga finurlighet, Gogols komiska tajming och samtidigt förfoga över Dostojevskijs berättarteknik. Men det är ändå på de tre områdena, i vilka Topors föregångare briljerade, som det brister en aning. Och det är också just de bristerna som slutligen gör att <em>Hyresgästen </em>inte riktigt blir den komiskt febriga mardröm som den vill vara.

Kristoffer Nohedens analys i efterordet lyfter fram olika freudianska teman och gör Topors roman mer intressant på ett teoretiskt plan. Det får nog också bli det omdömet som får gälla för Hyresgästen överlag.

Intressant, men inte tillräckligt engagerande.

Scen ur Roman Polanskis film Hyresgästen från 1976

Ur boken: “Paniken drog upp honom ur apatin. Han rusade bort till klädskåpet och försökte skjuta och dra det framför dörren. Tänderna skakade, svetten rann ner i hans ögon. Sminket löstes upp och droppade som lervälling. Han trasslade in sig i klänningen, så han slet av den och lyckades kroka av sig behån. Han fick klädskåpet på plats och rusade bort till fönstret för att blockera det med kommoden. Lungorna ville brista och andhämtningen lät som ett rosslande.
Det knackade på dörren.
Han svarade inte, utan drog bara fram två stolar för att förstärka klädskåpet.
Grannarna ovanför bankade i taket.
Ja, nu väsnades han! De fick gärna banka! Om de trodde att de kunde få honom att ge upp på det här sättet misstog de sig gruvligt!”

Titel: Hyresgästen Originalets titel: Le Locataire chimérique Författare: Roland Topor Översättare: Elias Wraak Förlag: Sphinx Språk: Svenska Utgivningsår: 2009 (1964) Antal sidor: 165 ISBN: 978-91-976568-4-9 Övrigt: Roland Topor var också verksam som filmarbetare, illustratör och konstnär. Omslaget till Sphinx svenska utgåva är från Topors egen penna. På polska sajten www.free.art/topor (under “Rysunki”) finns en rad rasande snygga, surrealistiska teckningar. Här finns även intervjuer och annat smått och gått för den som kan polska eller litar på Google translate.