Jerry Määttä är litteraturforskaren bakom avhandlingen Raketsommar - den första grundliga belysningen av science fiction-litteraturens historia i Sverige.

Nittonde Stolens Kristin Rehnqvist ringde upp honom för att få koll på begreppen, trenderna och de bästa författarna att namedroppa om man vill ligga med en sf-nörd.

Hur väcktes ditt intresse för sf-litteraturen?
– Jag var väldigt intresserad av science fiction-film och litteratur i tonåren, sedan hade jag en period i gymnasiet när bara läste ”riktig” litteratur. När jag började studera litteraturvetenskap hittade jag tillbaka och sedan skrev jag min magisteruppsats och doktorsavhandling om science fiction. Efter det kunde jag knappt läsa Science fiction alls på ett år.

Vilka ingredienser ska finnas med för att något ska klassas som science fiction-litteratur?
– Det ska vara en fiktionsvärld med avvikelser från författarens samtid. Avvikelserna ska förklaras på ett sätt som ger sken av vetenskaplighet. Tekniska, naturvetenskapliga eller pseudovetenskapliga spekulationer är vanliga, men human- och samhällsvetenskapliga spekulationer förekommer också. Det viktigaste är att det är materialistiska förklaringar, inte övernaturliga inslag som exempelvis magin i Harry Potter.

Science fiction-boknördar vill helst inte att genren förkortas ”sci-fi”, utan ”sf”. Varför är den skillnaden viktig?
– För att de som var med och skapade science fiction-rörelsen på 30-talet uppfann ”sci-fi” som ett skällsord för kommersiell science fiction, böcker med alltför enkla moraliska problem, om några.

Gäller samma sak för sf-filmnördar?
– Nej, de är nog inte medvetna om det här. (Skratt)

Jag har en föreställning om att sf-litteraturen ofta behandlar politiska och filosofiska frågor. Blir det automatiskt så när man målar upp ett ”what if”-scenario eller är alla sf-författare statsvetare som jobbar undercover?
– Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Det finns väldigt få gråsossar bland science fiction-författarna, många har varit långt ute på kanterna, politiskt. De är inte intresserade av status quo utan dras åt extrema scenarion och har velat testa vilda idéer. Men ungefär 90 % av den kommersiella science fiction-litteraturen är faktiskt inte alls särskilt politisk laddad.

Går det att se någon tydlig trend i sf-litteraturen som givits ut under nollnolltalet?
– En trend som började redan på 80-talet är New Space Opera (space opera är en undergenre till science fiction, med stora galaktiska konflikter och äventyr. ”Star trek” och “Star Wars” är två exempel). Nu görs försök att skriva mer seriös, ”riktig”, litteratur i den genren, med större moralisk komplexitet och hyggliga personporträtt. Som Krig och fred fast i rymden
– Ett annat tema i ropet är Det posthumana tillståndet, vad som händer när vi manipulerar och bygger om människokroppen med teknik, eller uppfinner nya sinnesutvidgande droger. Det kan också handla om vad som händer med ”falska minnen” av typen vi får när vi spelar datorspel.

Om man är kär i en sf-nörd och vill imponera. Vilka författare ska man namedroppa då?
– Det beror på om det är en forskare eller en science fiction-nörd. Om personen är en nörd skulle jag säga Robert Heinlein eller Isaac Asimov. I de mer akademiska sammanhangen gäller Philip K. Dick och Ursula Le Guin.

Så om man slänger sig med de namnen är man hemma?
– Ja, då får man ligga.

Kristin Rehnqvist