[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Det senaste året har jag nästan bara läst böcker jag kunnat använda i det verkliga livet. En anledning är tidsbrist, en annan att jag tycker om att påtala för folk vad de bör och inte bör göra.

Eftersom jag inte är vegetarian, men vet att jag borde vara det, så har jag hittat några andra områden att slå på folk på fingrarna i. Om jag sen gör det av empati eller för att stilla ett gnagande samvete är jag dock inte rätt man att avgöra.

Ett utav dem är turism-bashing, vilket mer konkret betyder att förstöra folks semesterminnen.

Så här kan det låta.

“Vi var i Thailand förra månaden. Luffade runt, bla bla bla”.

Ok, kul. Antagligen byggdes den där bungalowen ni bodde i av några av de miljoner burmesiska migrantarbetare som lever i slavläger och har utegångsförbud mellan åtta på kvällen och sex på morgonen. Ni vet de som inte får använda mobiltelefon, åka motorcykel eller bil eller träffas i grupper om fler än fem personer samtidigt.

Och ni flög dit? Och tillbaka…

En bok som passar utmärkt för detta, är en av förra årets bästa och viktigaste böcker, Jennie Dielemans Välkommen till Paradiset. Lättläst, finns på pocket och borde vara obligatorisk läsning för alla gymnasielever som längtar efter att få åka runt och backpacka efter studenten.

För det är ingen solidariteshandling att resa till fattiga länder. Att turismen skapar en massa låglönejobb och snabbar på den globala uppvärmningen kan aldrig vara positivt. Och att pengarna turisterna spenderar skulle stanna i länderna vi besöker är kvalificerat skitsnack. Pengarna läcker ut ur länderna, ofta till stora turistbolag som bygger upp all-inclusive-anläggningar utan att bry sig om vad som är hållbart för miljön eller till gagn för lokalbefolkningen.

Jag är ganska övertygad om att globaliseringen, om vi definierar den som marknadsekonomins utbredning, till stor del är av ondo. Mikrolån, utbildning och infrastruktur, tror jag däremot på. Allt sånt där osexigt, som, till skillnad från snabbmatsrestauranger och nya sneakers, inte ger en direkt synlig effekt på ökat välstånd.

Men men. Vi tycker att vi förtjänar att komma bort från stressen här på hemmaplan. Så vad gör vi? Vi tar en paus från konsumtionen här i Sverige, flyger iväg och konsumerar natur, människor, arbetskraft, vatten och stränder på andra sidan jorden. Och när vi exploaterat färdigt rotar resebolagen fram nya exotiska resemål redo att sära på benen för oss.

Det är alltså så det är. En tyst överenskommelse mellan alla aktörer med makt att förändra. Vi frågar inte, resebolagen berättar inte, media eldar på och vi semestrar som vanligt. Varför? För att vi förtjänar det.

—-

Johan Wicklén är skribent på Nittonde Stolen.