Du är min nya hjälte! Min färgglada, feministiska förebild som hädanefter kommer att sitta på min vänstra axel med näsan i vädret och vara idogt förbannad på allt och alla när jag fortsätter att vandra genom livets mörka, patriarkala korridorer.

Det är lugnt, du får vara en jobbig, onyanserad, gapig, kompromisslös, naiv och självhävdande feminist med en dubbelmoral som står dig upp i halsen. Skillnaden mellan dig och mig Zelda, är att du vågar. Du skiter egentligen i hur du ska agera för att förändra tankesättet hos din omgivning, du bara gör. Skillnaden mellan dig och många andra av landets kokande, frustrerade feministhjärnor, är att du försöker så jävla gott du kan för att göra skillnad, att bryta dig loss från patriarkatets bojor.

Zelda, du är så jävla modig! Jag älskar dina vansinnesutbrott, dina akuta kåtslag, dina briljanta kvickheter som får varje politiskt korrekta slipsnisse att kapitulera med omedelbar verkan.

Jag ska förklara, så tydligt jag bara kan, varför du är den moderna tidens feministhjälte och varför världen skulle vara en tusen gånger skönare plats att leva på om det bara fanns fler som du. Här kommer några exempel på varför du gått rakt in i mitt nervösa feministhjärta:

Zuperkåta Zelda

Du och tre polare på ett café. Polarna avverkar fnissande historier om hur de måste gömma sig när killarna de är intresserade av kommer i närheten av dem, för att de blir så himla generade. Du lyssnar intresserat och tar tillfället i akt att dra till med din upplevelse: “Åh, det är precis som när jag måste rusa in på toan och våldsonanera med vibratorsignalen när jag är lärarvikarie på estetprogrammet!”

Så jävla klockrent! Zuperkåta Zelda har inga hämningar och precis som Runk-Robert skramlar på om sina kladdiga porrtidningar, måste också tjejer få kunna prata öppet om sin kåthet och sina onanihistorier. Vad är det som är så jävla heligt, liksom?

Dubbelmoraliska Zelda

Du är i Mexico. Du går ensam på gatan och får ett vansinnesutbrott när ett sluskigt grabbgäng skriker att du är en “sexy baby”. “Fuck off muchachos!” vrålar du tillbaka och ger dem en läxa i feministisk vett och etikett. Arg som ett bi fortsätter du gå och innan du passerar några synthiga män som står och röker i ett gathörn tänker du “En vissling från er och ni blir kastratsångare hela bunten!” Männen står knäpptysta när du går förbi och du börjar fundera: “Inte ett knyst…Är jag ful???”

Igenkännande som tusan. Att både äcklas över slemmiga mäns slökåta blickar på ens figur men att under alla lager av feministisk teori ändå vilja få bekräftelse på sitt yttre. Ända sedan barnsben har vi tjejer värderats utifrån vårat utseende. Söt är lika med intressant och ful är lika med ointressant. Det är svårt att ändra på en sådant inlärt tankemönster hur fullblodig feminist man än är. Jag diggar dig Zelda, för att du röt ifrån istället för att fnissa till och gav grabbgänget i Mexico en annorlunda upplevelse.

Obehärskade Zelda

Du är ute i skärgården och betraktar med tilltagande ilska den Pripps Blå-reklam med kvittrande pinuppor, blommiga kransar och erigerad penis till midsommarstång som spelas upp framför dina ögon. Mot kvällningen uppstår det andra grälet där du är inblandad, en kuttrande blondin säger att feminister “vill ju bara kastrera män och göra kvinnor till fula butchflator! Jag vill va fin! Bli lite bortskämd och behålla mina kvinnliga privilegier!” Du kontrar med en rejäl känga: “Privilegiet att få lägre lön, leva ett ätstört liv, bli sextrakasserad på krogen, våldtagen på väg hem och hustrumisshandlad av din karl medan du tar hand om nittionio procent av hushållet och osnutna ungjävlar?”

Rakt på, pang boom krasch! Så ska det låta! Så ska dom bemötas, anti-feministerna som blint kuttrar på och behagar männens alla snedvridna behov och föreställningar.

Jag vill också vara obehärskad, jag vill också kunna ge välriktade kängor till dem som förtjänar det! Heja Zelda! Du inspirerar mig, du får mig att vilja bli en bättre samhällsmedborgare, en mer radikal och uttrycksfull feminist!

Tack för mig så länge, det har varit en omvälvande resa att få lära känna dig Zelda och så fort jag känner mig vilse i patriarkatets mörka korridorer så ska jag snegla upp på min vänstra axel, för där sitter du med näsan i skyn, röker och svär åt slemmiga gubbar som går lite, bara lite, för nära.