[LÖRDAGSKRÖNIKAN]

Vi var
oslagbara,
vi sköt från höften,
vi hade svaret
på allt
Alla flickor log
och vi gav vi tog,
vi gick ut
och natten skulle aldrig ta slut

Så lallade inte bara Niklas Strömstedt för ett antal år sedan. Hela skivbranschen lallade med honom. Sen tog natten slut. Alla svar blev fel. Flickorna började hånle. Höftskotten rikoschetterade in i knäskålarna. Och branschen slogs ner till marken. Slogs till blodig, tragisk, tom sörja, som förmodligen aldrig riktigt kommer läka eller resa sig igen.

Vad fan hände?

Internet hände.

Kanske var det förutbestämt och oundvikligt. Kanske hade ödet beslutat att internet och mp3-formatet skulle skörda obeskrivliga framgångar, och uteslutande göra det på skivans och skivbolagens bekostnad. Kanske stod det sen urminnes tider skrivet i stjärnorna att cd- och vinylskivor skulle så gott som utrotas från planeten.

Men borde inte skivbranschen – världens kanske mest trendkänsligas bransch – ha sett den där stjärntexten som lyste och blinkade? Borde de inte åtminstone ha hört talas om den där stora ångvälten vid namn Nätet, som kom rullande mot dem?

Det är möjligt att någon ändå såg det komma, men istället för att göra något åt utvecklingen – utnyttja den, försvara sig, förbättra sig, sträva mot överlevnad – valde musikbranschen en helt annan strategi.

Efter att först ha blundat för den annalkande faran spärrar man skräckslaget upp ögonen och börjar hugga sig själv i bröstet med en rostig, slöslipad yxa.

Istället för att förbättra och fördjupa den skiva man så hjärtknipande gärna ville få fortsätta att sälja – genom att till exempel ge skivor ett större mervärde, satsa på boxar, mer spännande formgivning eller bonusmaterial – gjorde man tvärt om. Man försämrade skivan. Satte på ett kopieringsskydd som i några fall gjorde skivan fulare och i många fall helt ospelbar. Och så höjde man priset.

Istället för att på lagliga vägar erbjuda det som kunderna uppenbarligen efterfrågade – digital, lättillgänglig och nedladdningsbar musik – lät man företrädarna för den illegala nedladdningen leda och fullständigt dominera utvecklingen. De få alternativ man skapade erbjöd till och med sämre lösningar än vad gratisalternativen gjorde. Och allt medan skivbolagsföreträdare försökte stämma skiten ur enskilda nedladdare med hjälp av oetiska metoder – och därmed göra slut på den sista gnutta good will som ändå fanns kvar – vande sig den stora massan vid att inte kunna eller behöva betala för musiken.

JAG ÄR FÖR FAN INTE ARG!!!

Jag är bara förbluffad och fascinerad, över denna dumhet, feghet och undergångsdömda konservatism.

Vad kan då bokbranschen lära av detta?

Lärdom nummer ett: Streta inte emot. Försök inte bekämpa e-böcker och mp3-filer. Använd inte skräckpropaganda och skräm inte dem som inte gör som ni vill. Skjut gärna från höften i jakt på nya lösningar, men inte för att skjuta ner framtiden. Det är internet och den kultur som det fört med sig som är oslagbart och okrossbart. Inte ni.

Lärdom nummer två: Börja utveckla nya lösningar innan den stora efterfrågan redan är ett faktum. Om boomen kommer, om efterfrågan på e-böcker plötsligt exploderar, som den kanske gör, är det redan för sent. Låt inte någon annan styra utvecklingen. Den som halkar efter blir lämnad kvar. Se till att e-boken finns tillgänglig när folk frågar efter den. Se till att den är bra. Genom att redan från början erbjuda bra lagliga alternativ minskar risken för att konsumenterna vänjer sig av vid att betala för böcker.

Lärdom nummer tre: Ta vara på det ni har – den fysiska boken – men lita aldrig på att den är evig, lita aldrig på att den är oslagbar eller har svaren på allt. Ni måste uppfinna svaren igen och igen och igen.

Beroende på hur man räknar har boken mellan sexhundra och ett par tusen år på nacken, jämfört med skivans trettio eller hundra år. Det här ger självklart en annan tyngd och en fördelaktig tröghet, boken är väletablerad, men det gör den inte oantastlig. Boken kan aldrig försvinna lika snabbt som skivan, men det betyder inte att den inte kan försvinna. Ge den mervärde. Ge den ännu större tyngd. Den fysiska boken är fysisk. Utnyttja det.

Lärdom nummer fyra: Du som vill att den fysiska boken ska leva vidare, ensam och oslagbar, du kan lika gärna skjuta dig själv i knäskålarna direkt. Du som vill ha den fysiska boken kvar, men är öppen för e-boken som ett större eller mindre komplement, du som är beredd att jobba för att göra båda bokformerna bättre – du är okej, du är ållrajt.

Gå aldrig bakåt, stå aldrig still. Ta lärdom av skivbranschen, och av Niklas Strömstedt, så slipper du vakna upp en morgon och känna så här:
Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent.

—

Jesper Ims Johansson är fast skribent på Nittonde Stolen och arbetar i förlagsvärlden.