[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Som strax färdigutbildad journalist skulle det vara tungt att få jobba inom public service, gärna inom televisionen. För SVT står för kvalitet, eller? Svaret är både ja och nej och på senare tid har jag tvingats revidera min bild av den statliga televisionen rejält.

I dag är journalistik en vara bland andra och annonsörer är inte sena att utnyttja detta, samtidigt som man rider på mediernas goda renommé.

På samma gång bleknar partifärgerna på morgon- och kvällstidningarna, journalister tvingas lämna sina jobb en masse och inte en enda tidningsmakare är säker på hur man ska få webben att bli lönsam.

Tiderna när ingen ville starta bråk med den som köpte bläck hinkvis är för längesedan över, och det är i ljuset av detta som några av SVT:s journalistiska haverier blir än sorgligare.

En av höstens snackisar, Ett fall för Louise, borde aldrig ha gjorts. Att låta barn berätta om sin verklighet är hedervärt. Att hänga ut dem utan eftertanke är däremot både ovärdigt och ett brott mot allt vad journalistisk yrkesetik säger.

Sen har vi långköraren Debatt. Ett utmärkt exempel på när teve är som sämst. Ingen får tala till punkt, gråzoner är förbjudna och allt ska vara svart eller vitt, ont eller gott.

Ett av höstens lågvattensmärken var när två damer, kända från femmans Ullared, sattes sida vid sida med intellektuella som skulle diskutera vad världen måste komma överens om på klimatmötet i Köpenhamn. Ett annat var när fyra mexitegelnazister från Vellinge, på bästa sändningstid, fick orera fritt om ensamkommande flyktingbarn och integrationspolitik.

Jag kan till och med sträcka mig så långt som att påstå att Debatt i dess nuvarande form, med dess hetsande, förenklande, svartvita världsbild, är ett reellt demokratiproblem.

Har ingen på SVT:s Debatt någon som helst önskan om ett fruktbart samtal? Har ingen på SVT:s Debatt läst Pierre Bourdieus Om Televisionen? Bourdieu visade där att teve ofta misslyckas med att dels visa respekt för alla människor, dels för verklig kunskap. Teve förenklar, polemiserar och förlitar sig på så kallade fast thinkers. Deltagarna i ett debattprogram måste ges tid och möjlighet att breda ut sig. Yta och hets tjänar enbart populisterna på.

Men visst, SVT kan inte göra alla glada hela tiden. Och det ska man inte heller. Men Enligt SVT ska den fria televisionen vara just fri från kommersiella krafter, och i en verklighet där yta regerar i media är varje försök SVT gör att apa efter ett gigantiskt misstag.

Och det finns program som borde få mer tid och mer resurser. SVT skulle behöva ännu ett granskande program, likt Uppdrag Granskning. Även ett mediegranskande program behövs, gärna i kaliber med SR:s utmärkta Medierna. Och ge större resurser till dokumentärredaktionen och utmärkta temaprogram som religionsprogrammet Existens.

Att utgå från att ingen vill se program som låter människor prata är fel. Det handlar inte om att bli tråkigare, det handlar om att bli bättre. Och i slutändan handlar det om att SVT behöver en vd som hellre ger folk vad de behöver än vad de vill ha.

——-

Johan Wicklén är fast skribent på Nittonde Stolen och är om ett halvår färdigutbildad journalist med inriktning på multimedial journalistik.