Om du missar Tinet Elmgrens Eva Asbesthjärtan kan du lika gärna missa resten av årets serier också. Det här är 2009 års ballaste seriealbum.

Tänk Modesty Blaise, fast råare, varmare och mer varierat. Tänk klassisk Hong Kong-action, fast ändå nytt. Tänk något som går undan, har rött hår, blodiga knogar, grym attityd och nätstrumpor. Nåt som tvingar dig att hela tiden vända sida, för att hålla uppe flåset, följa med i rutorna som ligger nytt och spännade, stort och litet, för varje uppslag. Det är asbest i lungan. Och jag hjärta Eva är lika med sant.

Miljön är ett diffust land, en blandning av Hong Kong-känsla, Korea- och Kina-kommunism och något mer. Gator fyllda med lugnt oberäkneliga gangsters, statliga bordeller, epålettprydda myndighetsuniformer, brutala nazidarwinister, och tuffa brudar med stål i nävarna, mod i brösten och något innanför pannbenen.

Huvudkaraktären Eva är en invandrad, prostituerad sexgalning som går sin egen väg, och står det någon och försöker hindra henne på den vägen kan hon slåss med både pistoler, skyltstolpar och händer. Under bokens gång gör hon upp med fiender, säljer sex, åker på hälsokontroll, knullar inuti litterära verk, och inte minst träffar hon den försynte och snälle brevbäraren Ting Yay.

Eva Asbesthjärtan är uppdelad i sju kapitel (plus en avslutande frågehörna som gärna hade kunnat sparas till extramaterial på tecknarens hemsida). I princip varje avsnitt går att läsa fristående från de andra, men de plockar upp trådar från varandra och de flesta karaktärerna är återkommande, så att helheten ändå bildar en sammanhängande berättelse med en uppbruten men lättforcerad kronologi.

Till en eventuell uppföljare skulle jag önska mig ett lite mer avancerat manus, med fler vändningar, djupgående berättelsetrådar och kluriga detaljer. I mångt och mycket lever Eva Asbesthjärtan på attityden, humorn, de snygga bilderna och den medryckande känslan. För ett första album kan det räcka gott och väl, men inför ett andra är det synd att chansa.