[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag minns godnattsagan. Att få krypa ner under täcket – lillebror intill – och någon på en stol bredvid. Sänglampan tänd, en sagobok i händerna. Viskande ord, vibrerande; spännande, otäckt! Och alldeles skönt att få sjunka in i sagan, svepas bort och iväg till en annan plats, en annan tid. Andra känslor – kanske lite starkare än vanligt?

Sagan finns överallt sedan dess, men det är hos barn som den får vara extra tydlig. Det är bara barn som har sagostund. Jag minns en praktik på dagis. Jag ska läsa högt och alla barnen kryper intill, rullar ihop sig på kuddar och i soffor – följer mina ord med blickarna. Blundar när det är otäckt, spärrar upp när det är spännande. Alla små hjärtan som pickar runt berättelsen från min mun. Alla med sin egen fantasi, men sammanlänkade av boken.

Samma drivkraft finns hos mig när jag vaknar. Vet du, i natt så var jag i öknen med Jan Gulliou! I natt var jag sjörövare, i natt var jag tillbaka på högstadiet. Vet du, vet du, i natt! Samma drivkraft som får mig att vara journalist. Att berätta, att delge, att låta dig följa med någon annanstans. Att få dig att rysa, skratta, spruta ut morgonkaffet över tidningen: ”Göran, har du läst det här? Det är inte klokt!”.

Barn har sagostunder. Vuxna läser morgontidningen. Vi fascineras av händelser, låter oss dras med i berättelsen. Låter fantasin styra. Vad hände? Hur såg det ut? Vi följer rättegången från dag till dag, varje artikel en del i följetongen. Mordutredningen blir en deckare. Kändisbröllopet en kärlekshistoria. I dokumentären på teve byggs spänningen upp. Presidentvalet följs från dag till dag.

Verklighet, drama, tillrättalagda uppgifter eller påhitt? Spelar ingen roll. Någon håller en monolog på en fest. Den handlar om vikingatiden, vikingar och svenska traditioner (som alla går att koppla till galna skäggiga, flugsvampsätande karlar med horn på skallen). Någon kommer hem från jobbet och berättar om sitt arbetspass. Vet du vad som hände idag? Någon ljuger om sin fantastiska semester längs transsibiriska järnvägen. Allt är sagor. Vi lyssnar på dem, vi läser om dem och vi dras in i dem. Låter dem omsluta oss en liten stund.

Jag önskar att sagorna kunde få ta lite mer plats. Inte bara som nyheter, som dokumentärer eller andra vuxensaker. Låt sagorna bli lite mer som på dagis eller som under den där stunden innan sovdags. Låt den goda berättelsen och inte minst det goda berättande få synas mer. Få lite mer status. Få krama om oss, få ta oss bort någonstans, lite oftare.

- - -
Anna Nyberg är fast skribent på Nittonde Stolen och pluggar på JMK i Stockholm.