anarkistisk ordcocktail
rasistlort a.k.a din cockk

Pär Kreghs diktverk Anagrampermutationer är en sannerligen underhållande bok fylld av befriande språkexperiment. Trots den avancerade språkmaterialism som Kregh sysslar med lyckas han ändå inspirera mig till att också börja leka med orden (se anagrammet ovan). Och det i sig är inget dåligt betyg.

Men vad vill Kregh med sina underfundiga och gränsöverskridande anagram? Visa på språkets stora, inneboende möjligheter? Tänja gränser, bryta invanda språkmönster? Diktverket vrider, vänder och dekonstruerar meningar, ord och betydelser. Det är kul, intresseväckande och lämnar framförallt en känsla av att språket inte har några som helst gränser, begränsningar eller maktordningar. Men jag saknar ändå en starkare innebörd, en tyngre kärna i de uppkäftiga experimenten. Här handlar det mest om att öppna upp språket, vidga terrängen och gå vilse för att kunna se saker ur nya vinklar:

Du sköna nya värld

1. duettköns vana ylräd
2. knyta säl, vörda uv: nåd
3. sök du tryne: lavanärd
4. yra färd, syna kön vulad
5. fler väs, öka udd, mynna
6. snöälva: dyrkad nu: sex
[...]

De manifestförfattare som blir illamående av ordlekar för ordlekarnas egen skull blir väl alldeles magsjuka av den här sortens språkonani. Min reaktion är blandad. Jag skrattar ömsom gäspar, förundras ömsom suckar. Visst är det beundransvärt att man genom dekonstruktion av språket kan lyfta språket till oanade höjder och till nya betydelsehimlar. Men för mig är Anagrampermutationer mer ett språkanarkistiskt manifest än ett diktverk att hämta några större insikter och känslomässiga upplevelser ur.

Visserligen lyckas Kreghs språkliga kullerbyttor och pusslande med orden i viss mån att väcka nya, oupptäckta känslor och stämningar. Men då måste man också ha tålamod att låta diktverket vara så konkret och upptaget vid språket som det utger sig för att vara. Det blir svårare om man försöker hitta mening, samband och logik i de navelskådande anagrammen:

ä. zebramähäns nivå ljuv mög: udd i PR-text: fnys dock
ö. häxan födde äv. zombie: ryck i nån stump: v.g. dröj. Slut.

För att kunna njuta av detta trixiga forskningsarbete i språket gäller det att bara låta sig förundras, roas och sköljas med av Kreghs dekonstruktivistiska experiment, man vet nämligen aldrig var man hamnar.