[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Varje tid, varje människa, har sin egen undergång för ögonen. Lite drastiskt kan man uttrycka det som om livet bara är ett sätt att uppskjuta den hela tiden anstormande döden. ”Nu dog jag. Nej nu. Nej nu. Nej nu”, tjatar en slipsherre under ett möte i en serieruta av Benjamin Stengård.

Ungefär så är det också med kulturjournalistiken. Det är som om hela dess existens har utgjorts av en enda lång och utdragen dödskamp. (Se till exempel senaste numret av 00-tal och diskussionen som har följt av deras vidräkning med kulturkritiken.) Ändå lever den vidare. ”Jo, visserligen”, muttrar de som tycker att skymningstimmen redan övergått i becksvart mörker, ”men se så skadeskjuten den är.” Och så namndroppar de Olof Lagercrantz, ”åh, det var tider, minns ni?” Nej, det gör vi inte.

Det må vara att spaltutrymmet för det intellektuella samtalet minskar, att kommersialismen går bärsärk på tidningsredaktionerna och att en ytlig och snabb nöjesjournalistik i viss mån tränger ut de eftertänksamma reflektioner som kräver mer tid. Ändå tror jag att kulturjournalistiken och kritiken mår ganska bra. Bara man höjer blicken.

Dessutom är den mer inkluderande än vad den var när herrar Lagercrantz och kompani satt i DN-skrapan och kunde agera rikslikare. Jag tror att samtalet idag är bredare, brokigare och bråkigare och sker på fler arenor. Tack vare internet.

Tyvärr underskattas ofta nätet som forum. De samtal som sker där viftas ofta undan som hobbyverksamheter. Men det där är på väg att förändras. Och med regeringens förslag om att göra stödet till kulturtidskrifter teknikneutralt kan det som tidigare varit en hobby, ungefär som fanzines, bli mer professionella verksamheter. Lägg därtill utvecklingen av läsplattor och andra plattformar för tillgängliggörande och klagoropen om förflackning borde kunna ersättas med “nu kör vi.”

Diskussionen efter 00-talets kritiknummer konstaterade en sak. Den krävande kulturjournalistiken har flyttat ut till tidskrifterna. Men när tidskrifterna så småningom hittar sin plats på nätet skulle jag säga att den snarare flyttar in. Där finns det en ny omväg till döden.

___
Arvid Jurjaks är frilansjournalist i Malmö och skribent på Nittonde Stolen. Den 1 mars kommer han att delta i ett panelsamtal om kritik i Lund, arrangerat av Lundensiska litteratursällskapet.