[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Står i inne på Pressbyrån och bläddrar slött i tidningar medan vi väntar på tunnelbanan.
– MåBra, en tidning folk köper istället för att träna, säger min kompis och nickar åt tidningen jag håller i handen.
– Vadå jag tränar väl, ibland, svarar jag.

Men jag kan inte släppa min väns ord, för hon har faktiskt en poäng. Om jag köper en tidning om träning gör jag väl det i någon sorts förhoppning om att den ska ge mig tips om hur jag kommer igång och får en kondition jag aldrig tidigare vågat drömma om. Och genom att köpa tidningen har jag kommit halvvägs, eller? Man blir ju trött bara man tittar på de där bilderna som visar hur man bäst gör sina armhävningar. Men någonstans inom mig vet jag att det tyvärr inte räcker med att köpa en tidning om hur man får den perfekta hälsan för att få det.

Men förhoppningarna att så vore fallet finns där och det märks särskilt på den uppsjö av boktitlar som fullkomligt svämmat över i bokhandlarna. För de är hur många som helst. Böckerna som vill hjälpa oss att leva ett bättre liv, må bättre, bli duktigare på olika saker.
Frågan är hur många det egentligen är som nått sina mål med hjälp av en bok?

Fast jag måste erkänna, jag är en av dem, vars blick dras till de boktitlar som lovar mig kunskap om ditten och datten. Om hur jag blir för evigt ung, frisk och stark livet ut, hur jag blir mångmiljonär eller de fem stegen för att lyckas med den stora romanen. Jag har införskaffat böckerna. Men jag blir inte allt det där endast genom att köpa dem, man måste ju läsa dem också.

Och när jag gör det kan jag faktiskt ana vad som kommer att sägas, jag kommer att få råd om att äta mer grönsaker, ta trapporna istället för hissen, skratta mer och så vidare. Jag har ju läst samma budskap tidigare, men med en annan författare bakom pennan. De där böckerna som ska lära oss någonting säger det vi redan vet, på sin höjd kanske de påminner oss. Men stannar informationen kvar, lever vi efter deras råd… Nja, jag äter fortfarande vitt rostbröd och popcorn när jag känner för det. Och den stora romanen finns än så länge bara kvar i mitt huvud.

Men så står de där i hyllan igen, böckerna, som lovar guld och gröna skogar. Och igen åker man på deras lögner. Läser något man redan vet och som man glömmer till nästa dag. Fortfarande fet, fattig och utan författarkarriär!

___

Cathrine Beijer är fast skribent på Nittonde Stolen. Studerar till vetenskapsjournalist.