Vem ska censuren skydda?
Apr 10, 2010 | Av Arvid Jurjaks | Kategori: Artiklar & essäer, Huvudtext, Lördagskrönikan[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Vad klarar barnen av att läsa egentligen? Senaste numret av Vi läser utlöste en debattvåg när flera kända barnboksförfattare gick ut och anklagade förläggarna för att censur genom att försöka tona ner känsliga vuxenämnen som alkoholism och svordomar. Barnen klarar av sådant. Till och med bra för dem.
Barndom skimrande av oskuld, renons på onda tankar om våld och sex, är en myt konstruerad av en nostalgisk vuxenvärld. Barndomen – det moderna Arkadien. Ack!
När jag gick ut från bion efter att ha sett Till vildingarnas land mådde jag dåligt. Det var inte de uppenbara konflikterna, mor och son-relationen eller barnet Max’ ibland ogulliga attityd. Det var snarare grundstämningen i Spike Jonzes tolkning av Maurice Sendaks barnbok som drabbade mig. Till vildingarnas land är ingen film för barn, har det hetat i recensenternas invändningarna. Så klart inte. Det är en film för vuxna, från barnen.
Mer än något annat präglas Max äventyr tillsammans med vildingarna av en stämning av tristess och rastlöshet, en mamma-jag-har-ingenting-att-göra-suck. Barnets ofrivilliga begränsningar, ofriheten, oförmågan. Sinnesberusningen av att bygga kojan, och den direkt åtföljande stämningsdippen när den är klar och ingen vet vad den ska användas till. Det aldrig riktigt fullkomliga.
Blåsten, det lite halvdassiga vädret, de rastlösa suckarna; subtiliteter i Jonzes filmspråk – och så står plötsligt biobesökarna snoriga i höstblåsten och fryser i blöta overaller. Slår av en pinne mot ett träd, sparkar håglöst i en lövhög, kastar en jordkoka på vännen. River kojan.
”Det här hade jag aldrig pallat se som barn”, sa jag till min vän efter bion. I efterhand är jag övertygad om att barnet hade tacklat filmens grundkänsla bättre. Hollywood var så klart tveksamma till vissa inslag i filmen. Skulle barnen klara av dessa lurviga monster? Men ingen varnade oss vuxna för filmens inslag av barndom.
Frågan är vem censuren ska skydda. Barnen, eller vår bild av barnen?
___
Arvid Jurjaks är frilansjournalist i Malmö och skribent på Nittonde Stolen.
Jag har varken sett eller läst Till vildingarnas land, men jag kan konstatera att det är ett svårt ämne, vilka ämnen som är lämpliga för barn. Jag tror att man som barn kan uppfatta historier på ett annat sätt än vuxna, t.ex. är Astrid Lindgrens böcker fina sagor i ett barns ögon, men de berättar inte sällan om barn som lever under riktigt tråkiga förhållanden. Vad händer t.ex. med Bo Vilhelm Olsson när han försvinner till landet i fjärran? Hur ser livet egentligen ut för Bo Karlsson Pyssling?
Exakt! Och just därför ska man tänka efter en extra gång innan man börjar ropa efter censursaxen.