Jojo Falks seriealbum Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar är en underhållande och redogörande seriebok som tar utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen. Den känns befriande realistisk då den aldrig söker försköna graviditeten eller det tidiga föräldraskapet utan går rakt på det allra känsligaste.

Den inledande scenen i Christel Sundqvists roman Flickan i flaskan är en drömscen. Jaget går ned i hennes barndoms källare, där hör hon sin pappa skrika efter “en mor, en bror, en Gud” och där lyfter hon upp en av sin pappas urdruckna spritflaskor. Inuti flaskan sitter en “brungrön fruktansvärt ful padda med ledsna, trötta, [...]

anarkistisk ordcocktail
rasistlort a.k.a din cockk
Pär Kreghs diktverk Anagrampermutationer är en sannerligen underhållande bok fylld av befriande språkexperiment. Trots den avancerade språkmaterialism som Kregh sysslar med lyckas han ändå inspirera mig till att också börja leka med orden (se anagrammet ovan). Och det i sig är inget dåligt betyg.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag läste nyligen Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen, om en tjej i mitten av tjugoårsålden som går runt och är hatisk mot allt. Livet är så smutsigt och skitigt och fult. Människorna så hjälplösa, desperata och pinsamma. Pricksäkra oneliners ringar in olika slags hopplösa människotyper som romanjaget inte står ut med och allra minst [...]

Blir det tomt i bollen när du står inne på biblioteket eller i bokhandeln och ska välja böcker att sätta tänderna i? Då har jag ett hett tips till dig, som jag själv använt för att orientera mig i den snåriga bokdjungeln.

Du är min nya hjälte! Min färgglada, feministiska förebild som hädanefter kommer att sitta på min vänstra axel med näsan i vädret och vara idogt förbannad på allt och alla när jag fortsätter att vandra genom livets mörka, patriarkala korridorer.

I serien Poesi´08 berättar poeter såsom Marie Lundquist, Bob Hansson, Katarina Kieri och Athena Farrokhzad om deras relation till poesin, vad poesin betyder för dem och varför de valt att använda sig av den. Videoklippen avslutas med uppläsning av egen poesi.

Martin har gett ut en egen bok. Boken vill för mycket. Jag blir trött av att läsa den. Ändå skrattar jag till ibland, nickar lite förstrött i någon slags diffus aha-upplevelse.
Martin har många åsikter, dom ligger stadigt och pyr under hans vilt fäktande ordkamp. Martin är upprörd på samhället, på svenskhet, på teknikens grepp över [...]

Den morgon jag steg upp för att påbörja denna
bok hostade jag. Någonting var på väg upp ur
min hals: det höll på att kväva mig. Jag slet av
tråden som höll fast det och ryckte loss det. Jag
återvände till sängen och sade: jag har precis
spottat ut mitt hjärta.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag har alltid skrivit, på ett eller annat sätt, i en eller annan form. Det har varit nödvändigt och oftast känts helt naturligt för mig. Vad som kan verka mindre naturligt är kanske känslan av att om jag inte skriver så finns jag inte.

Kennet Klemets femte diktsamling Kling Kling gestaltar en associativ och symbolisk tankeprocess, som i synnerhet kretsar kring diktjagets försoning med sina närmaste.
Sinnligheten är starkt närvarande och anger diktsvitens poetiska karaktär: känsel, doft, syn och hörsel fungerar som känselspröt att ta in den omgivande, svårgripbara verkligheten med. Klemets beskriver tillstånd som snarare har en drömbildslogik än [...]

Aerosoldimma, moderskepp, Dovre, paroxysm, isträdgård, fostersnigel, Tetris, apokalyps, spegelöga, Armstrong, sinuston, däggdjursägg.
Ovanstående ord är helt ryckta ur sina sammahang, närmare bestämt ur fem olika diktsamlingar av fem samtida, svenska poeter.

Är politisk poesi bra? Hur ser den politiska poesin ut idag? Poeterna Göran Greider och Johannes Anyuru betraktas ofta som politiska poeter och i samband med deras nya boksläpp samlades de två på ABF-huset i Stockholm den 16:e september och samtalade kring dessa frågor.
- Politisk dikt kan se ut nästan hur som helst, menar Greider.
Men [...]

Underhållande poesiteve från den svart-vita tiden. Kul att se hur modernistisk poesi á la Beckman här presenteras som något alldeles nytt och revolutionärt:
“Lyssna på hans text här…ungefär…som ni lyssnar till musik.”

Skurups skrivarlinje har skördat en stor knippe fina, unga författarnamn genom åren, såsom till exempel Anna Jörgensdotter, Mirja Unge, Sara Villius, Jerker Virdborg och Andrzej Tichý. Alla har de gått sitt eller sina år på skrivarlinjen i Skurup och där har drömmen fått kraft att bli alltmer verklig. Skurups antologi är den utav landets skrivarskoleantologier [...]

Vilken författare, levande eller död, skulle du vilja träffa och vad skulle du vilja säga till honom/henne? Den fantasin har nog fyllt många litteraturnördars dagdrömmar. Nu vet jag inte i vilken omfattning serietecknaren Anneli Furmark har plöjt litteraturkanon eller om hon någonsin varit rosenrasande på Strindberg. Hennes fantasifulla skildring av den närmare 30-åriga litteraturstudenten Sigrid [...]

Klockorna förbryllar mig. Det är en diktsamling som delvis suger tag och delvis stöter ifrån. I mjuk, följsam rytm vaggas jag in i någon slags skenhelig harmoni. Jag tror att jag förstår, för jag känner ju med texten, med stämningen i de täta bilderna, men samtidigt förstår jag inte vad de vill mig, hur de [...]

Mig äger ingen av Åsa Linderborg, Dårens dotter av Mian Lodalen, Blåbärsmaskinen av Nils Claesson, Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist och Skynda att älska av Alex Schulman.
Vad har dessa fem självbiografiska romaner gemensamt? Svaret står i rubriken på min text: frånvarande farsor. Om inte fysiskt frånvarande så är de psykiskt frånvarande, oftast både och. Trots [...]

Två tjejer i 20-årsåldern som söker sin plats i tillvaron, i deras vänskapsrelation och i den patriarkala verkligheten.  En resa i Grekland, vänskapen sätts på prov: vill de samma saker med sin relation och om inte, hur yttrar det sig?
Jag imponeras främst av närvaron i bilderna, känslans äkthet går inte att ta miste på. Den [...]

Underbar klassiker från humorserien Varan-tv som sändes 97-98. Poeterna från Österlen, Tord Yvel och Romeo Olsson leder en poesigrupp, ordet är fritt men deltagarnas tjocka glasögon tycks vara i vägen för mästerverket. Istället är det Romeo som levererar “proffsdikten”. Begrunda och njut!