[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Vad klarar barnen av att läsa egentligen? Senaste numret av Vi läser utlöste en debattvåg när flera kända barnboksförfattare gick ut och anklagade förläggarna för att censur genom att försöka tona ner känsliga vuxenämnen som alkoholism och svordomar. Barnen klarar av sådant. Till och med bra för dem.
Barndom skimrande av oskuld, renons på onda [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Ja, men hallå. Ni förstår ju själva. Det håller inte i längden, funkar inte på det hållet. Ge ut böcker och dra in kosing, det kalkulerar liksom inte lika. Än mindre dalers blir det över, när e-boken exploderar, som en varig, infekterad böld, i förläggarnas plånböcker.

{LÖRDAGSKRÖNIKAN] När jag var 14 år fanns det ingenstans att ta vägen. Alla platser var överbefolkade. Människor trängdes, trycktes, knuffades. Alla torgen var tomma och ödsliga. Stegen ekade för högt. Underlaget var alltid regnvått och halt. Jag fick pengar till frisören var femte vecka. Hurra. Nu får jag det i julklapp i stället.
”Hur är läget [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Våren 2010 är inte debutanternas vår. I Svensk Bokhandels vårkatalog presenterades 16 stycken skönlitterära debutanter jämfört med 43 stycken våren 2009. Vad den dystra siffran beror på är svårt att säga, men allt ifrån ekonomiska besparingar hos förlagen till brist på passande, intresseväckande manus kan ligga till grund för den stora debutantfrånvaron.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag heter Johan Wicklén. Det här är en krönika om en tysk litteraturskandal initierad av den unga författaren Helene Hegemann, 17 år. Hennes debutroman Axolotl Roadkill har hissats av kritiker, klättrat på topplistor och hennes skildring av excesser i sex, våld och knark i Berlins undre värld lett till att hon geniförklarats av en [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Som ett gäng pastelliga dagisbarn med lätt förståndsnedsättning. Det var så vi som var i Bolibompa-åldern i början av 90-talet lärde känna mumintrollen. ”Vem skojar och skrattar med små hattifnattar jo moooomin” Den animerade tv-serien var en enfaldig historia. En hord tamkor med överdriven mimik skuttade runt till en obegriplig signatur. ”Mamamamamamamama. Papapapapapapapapapa Mamammamamama [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Varje tid, varje människa, har sin egen undergång för ögonen. Lite drastiskt kan man uttrycka det som om livet bara är ett sätt att uppskjuta den hela tiden anstormande döden. ”Nu dog jag. Nej nu. Nej nu. Nej nu”, tjatar en slipsherre under ett möte i en serieruta av Benjamin Stengård.
Ungefär så är det [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Står i inne på Pressbyrån och bläddrar slött i tidningar medan vi väntar på tunnelbanan.
– MåBra, en tidning folk köper istället för att träna, säger min kompis och nickar åt tidningen jag håller i handen.
– Vadå jag tränar väl, ibland, svarar jag.
Men jag kan inte släppa min väns ord, för hon har faktiskt en [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Kipling ekar genom etern. Jag zappar runt på tv. Ena kanalen visar Disneys version av Djungelboken, och på den andra diskuteras slöjor, och ett eventuellt förbud av niqabs och burkor.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag minns godnattsagan. Att få krypa ner under täcket – lillebror intill – och någon på en stol bredvid. Sänglampan tänd, en sagobok i händerna. Viskande ord, vibrerande; spännande, otäckt! Och alldeles skönt att få sjunka in i sagan, svepas bort och iväg till en annan plats, en annan tid.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Vad gör vi när svärtan och svårheten drar över oss? När livet inte är så himla skitkul som vi ville? Som deltidsdeppig litteraturvetare vill jag gärna tro att böcker är svaret. Jag får medhåll i så väl bokutgivarnas katalog som i tidningen Vi läser - våren går i biblioterapins tecken.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag läste nyligen Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen, om en tjej i mitten av tjugoårsålden som går runt och är hatisk mot allt. Livet är så smutsigt och skitigt och fult. Människorna så hjälplösa, desperata och pinsamma. Pricksäkra oneliners ringar in olika slags hopplösa människotyper som romanjaget inte står ut med och allra minst [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag är barnvakt åt min lillkusin. Tillsammans läser vi varannan sida ur Snövit. Jag lyssnar på hur häxan ger Snövit det förgiftade äpplet. När vi läst klart ställer jag tillbaka böckerna i bokhyllan. Ser att det står en kasse på golvet fylld av biblioteksböcker.
-    Har du läst alla de här?, frågar jag.
-    Ja, och [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Som strax färdigutbildad journalist skulle det vara tungt att få jobba inom public service, gärna inom televisionen. För SVT står för kvalitet, eller? Svaret är både ja och nej och på senare tid har jag tvingats revidera min bild av den statliga televisionen rejält.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN]
Vi var
oslagbara,
vi sköt från höften,
vi hade svaret
på allt
Alla flickor log
och vi gav vi tog,
vi gick ut
och natten skulle aldrig ta slut
Så lallade inte bara Niklas Strömstedt för ett antal år sedan. Hela skivbranschen lallade med honom.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Det finns tunga och lätta, har jag förstått. De lätta ger ett kort, intensivt rus. Lyckan är häftig, nästan våldsam, men övergående. Värre är det med de tyngre sakerna. De framkallar snabbt ett varaktigt beroende, som sällan släpper taget självmant. När jag är nere i det träsket känns verkligenheten grå.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Inte en droppe som kunnat kramas ur Twilight-kulten har gått förlorad; mediehösten 2009 har fullkomligt dominerats av vampyr-mania. De nu filmatiserade böckerna har fått heluppslag och trendanalyserats in absurdum. De har älskats och hatats om vartannat, beskyllts för att vara kommersiellt och könsstereotypt slisk – varpå både litteraturvetare och fans bitit ifrån och argumenterat [...]

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Jag har alltid skrivit, på ett eller annat sätt, i en eller annan form. Det har varit nödvändigt och oftast känts helt naturligt för mig. Vad som kan verka mindre naturligt är kanske känslan av att om jag inte skriver så finns jag inte.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Det senaste året har jag nästan bara läst böcker jag kunnat använda i det verkliga livet. En anledning är tidsbrist, en annan att jag tycker om att påtala för folk vad de bör och inte bör göra.

[LÖRDAGSKRÖNIKAN] Ibland sneglar jag på de olästa böckerna i min bokhylla. Det är inte dig det är fel på, tänker jag om Prousts svarta pocketryggar, det är mig. En halvläst Lars Ahlin, en bortglömd Simone de Beauvoir. Några färska, ”spännande” debutanter. Det är inte dig det är fel på. Eller?
Så här är det: litteratur, generellt [...]