Jojo Falks seriealbum Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar är en underhållande och redogörande seriebok som tar utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen. Den känns befriande realistisk då den aldrig söker försköna graviditeten eller det tidiga föräldraskapet utan går rakt på det allra känsligaste.

Som jag har längtat efter denna bok. Efter Monika Fagerholms augustprisvinnande, totalt medsvepande Den amerikanska flickan kommer nu uppföljaren. Mer drömsk, mer död, mer lek.

På ytan ser den första volymen av Åsa Ekströms mangaserie Sayonara September ut att vara vilken snabbproducerad high schoolserie som helst. Men Ekström vet vad hon pysslar med.

För dem som inte känner till den klassiska billeken där uttråkade passagerare tävlar om att säga olika namn på till exempel städer ska jag börja med att förklara hur den går till. En deltagare börjar med, låt säga, ”Trelleborg”. Nästa person måste då ta vid där den första slutade och säga en stad som börjar [...]

Den inledande scenen i Christel Sundqvists roman Flickan i flaskan är en drömscen. Jaget går ned i hennes barndoms källare, där hör hon sin pappa skrika efter “en mor, en bror, en Gud” och där lyfter hon upp en av sin pappas urdruckna spritflaskor. Inuti flaskan sitter en “brungrön fruktansvärt ful padda med ledsna, trötta, [...]

Det tog lite mer än två år innan jag öppnade den. Kanske berodde det på omslaget, där en oskarp, bäcksvart korp lyfter från en pall mot en dammgrå bakgrund, avskräckte; att med omslaget locka till läsning kanske är överflödigt när författaren heter J.M. Coetzee. Sydafrikanen och nobelpristagaren Coetzees roman Ett dåligt år kom ut 2007 [...]

Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet.

Att författa i par verkar vara på modet när nollnoll blir 10-tal. Paret Ahndoril och Liza Marklund och James Patterson, är bara några exempel. En hyfsat storsäljande författare plus en annan storsäljande författare borde väl vara lika med en jättestorsäljande författare, enkel matematik, eller? Författarna och vännerna Denise Rudberg och Daniel Möllberg bestämde sig i [...]

anarkistisk ordcocktail
rasistlort a.k.a din cockk
Pär Kreghs diktverk Anagrampermutationer är en sannerligen underhållande bok fylld av befriande språkexperiment. Trots den avancerade språkmaterialism som Kregh sysslar med lyckas han ändå inspirera mig till att också börja leka med orden (se anagrammet ovan). Och det i sig är inget dåligt betyg.

Gympaläraren ligger i sin säng. Fast han är för gammal drömmer han fortfarande om att bli tennisproffs. Han tänker: ”Snart, snart kommer jag att bli upptäckt”. I Emma Rendels serier är människorna i otakt med sin omgivning. Desillusionerade går de till sina tråkiga förvärvsarbeten, men drömmer om något annat.

Först och främst måste det sägas att jag är partisk. Den polske journalisten och författaren Ryszard Kapuściński är något av en husgud för mig, precis som för många andra som rest med honom genom otaliga krig, statskupper och revolutioner.

Har ni sett Lizardman på tv? Killen som utöver att ha tatuerat hela kroppen ödlegrön och piercat sig både här och var, har klyvt sin egen tunga i två – precis som en ödla. En sådan tunga vill Lui, huvudpersonen i Hitomi Kaneharas roman Ormar och piercing, ha.

Jakob är försvunnen, på en lapp har han skrivit att hon inte ska leta efter honom. Jessica förstår ingenting, de som precis ska flytta ihop. Hon gräver ner sig i jobbet som sexualrådgivare för tidningar och tv, och knaprar lyckopiller för att orka fortsätta leva efter sveket.
Men så får hon ett samtal. Hennes farmor Viola [...]

Diktsamlingen Matriser för ett landskap påminner på något vis om en thriller. Det är bitar av sorgearbete som flämtar förbi. Dödsryckningar av en person och ett språk, där tecknen tycks falla i bitar om diktjaget kommer för nära den döda. Men vem är det som har dött?

Det börjar med en förlossning på 120 sidor. Och jag tänker: ”Hur ska jag palla detta?”. Inte för att det inte är spännande, men liksom hur många obegripliga läkartermer får det finnas per sida? Det borde finnas kvoter på sådant. Men ändå. Abraham Vergheses debutroman Skära för sten artar sig. I slutändan är den inte [...]

Det finns gott om kriminalare med dåliga vanor och tvivelaktiga metoder. Kristian Wold är en av dem. Men till skillnad från deppiga farbröder på vischan, som dricker dåligt kaffe och smygröker på tjänsterummet, har vi här att göra med en kommissarie som verkligen sitter i skiten.
Stig Sæterbakkens roman Osynliga händer gavs ut på svenska i [...]

“Alla ska med”-mentaliteten söver engagemanget för Anna Jörgensdotters släktkrönika.
Det är 1930-tal och vi befinner oss i det lilla samhället Norrby vid Kungsbergets fot. Här är den femhövdade syskonskaran Steen på väg att bli vuxna under en tidsperiod där en kvinna inte ska åka bättre slalom än en man och där man inte säger “ska vi [...]

The Photographers Giving Back Photo Award är en internationell fototävling som är tänkt att ge tillbaka något till fotografer som skildrar orättvisor världen över – men även ge tillbaka något till människorna på bilderna. Ett hedervärt initiativ.

”Joyce Mansour blev känd framför allt som raseriets och erotikens poet” skriver Mattias Forshage i sitt efterord till surrealisten Mansours bok Julius Caesar från 1958, och jag förstår snabbt varför.

I Den hemliga kroppen (först ut i bokserien Grafiska Novelletter) gestaltar serietecknaren Sara Hansson hur ett barn från att leva obekymrat i sin kropp med åren går mot en allt större medvetenhet om denna. Den kropp som inte ska fläkas ut hur som helst, utan hela tiden måste vara under högsta bevakning för att inget [...]