Nuño Alfa y Omega är vetenskapsmannen som uppfinner kameran, får i uppdrag att dokumentera hela det karibiska Fågellandet – både med sina magiska bilder och i sitt allomfattande diktverk – men som på vägen istället finner kärleken, passionen och poesin.

Djupt inne i skogen eller kanske är det på andra sidan av den, vid skogbrynet, ligger en liten, liten stuga. Den står på hönsben och snurrar runt sig själv. Därinne bor hon. Häxan, trollpackan, maran: Baba Jaga! Hon är ful att se på: hennes ena ben är bara skelett, hennes näsa är lång och spetsig [...]

“Fuck you, I won’t do what you tell me”. Ni har säkert hört låten, Killing in the name. Ricardo Canto Leyton har förmodligen lyssnat en hel del på Rage Against the Machine, medan han skrivit O.P. Condor. Ett flertal insprängda citat från gruppens låttexter tyder på det. Intensiteten, vreden och allvaret i denna debutroman drabbar [...]

Svenska som andraspråk, hur sexigt är det? Inte så sexigt tycker Harley och fantiserar ihop berättelser om hiphopstjärnan och alteregot Lay-Z på lektionerna i stället för att skriva de uppsatser som läraren ber honom om. Harley har flytt från USA, för att slippa bli inkallad till kriget i Irak. I Sverige möter han människor som [...]

Andra boken är värst, säger de. Eller är det andra skivan? Hur som helst, när Yeşim Bilgiç ska följa upp sin ganska smarta debutroman Pause/Play tillika första del i en triologi om manliga psykopater blir det mest bara pannkaka av alltihop.

Rå men hjärtlig – finns det något vidrigare uttryck? Det brukar användas av vuxna mobbar som söker ett sätt att rättfärdiga sina oömma kliv upp på hierarkistegen. Men det är också det uttryck som bäst beskriver Filip och Fredriks förhållande till projekten de tar sig an.

Debuten var en succé. Men jag gillade den inte. Egyptiern Alaa Al-Aswanys första roman Yacoubians hus hyllades världen över, trots sin murkna kvinnosyn och ganska tjatiga sexskildringar. När hans andra roman, Chicago kommer på svenska är den i stort sett bara en upprepning av den första, men med annan scenografi.

Som jag har längtat efter denna bok. Efter Monika Fagerholms augustprisvinnande, totalt medsvepande Den amerikanska flickan kommer nu uppföljaren. Mer drömsk, mer död, mer lek.

Den inledande scenen i Christel Sundqvists roman Flickan i flaskan är en drömscen. Jaget går ned i hennes barndoms källare, där hör hon sin pappa skrika efter “en mor, en bror, en Gud” och där lyfter hon upp en av sin pappas urdruckna spritflaskor. Inuti flaskan sitter en “brungrön fruktansvärt ful padda med ledsna, trötta, [...]

Det tog lite mer än två år innan jag öppnade den. Kanske berodde det på omslaget, där en oskarp, bäcksvart korp lyfter från en pall mot en dammgrå bakgrund, avskräckte; att med omslaget locka till läsning kanske är överflödigt när författaren heter J.M. Coetzee. Sydafrikanen och nobelpristagaren Coetzees roman Ett dåligt år kom ut 2007 [...]

Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet.

Att författa i par verkar vara på modet när nollnoll blir 10-tal. Paret Ahndoril och Liza Marklund och James Patterson, är bara några exempel. En hyfsat storsäljande författare plus en annan storsäljande författare borde väl vara lika med en jättestorsäljande författare, enkel matematik, eller? Författarna och vännerna Denise Rudberg och Daniel Möllberg bestämde sig i [...]

Har ni sett Lizardman på tv? Killen som utöver att ha tatuerat hela kroppen ödlegrön och piercat sig både här och var, har klyvt sin egen tunga i två – precis som en ödla. En sådan tunga vill Lui, huvudpersonen i Hitomi Kaneharas roman Ormar och piercing, ha.

Jakob är försvunnen, på en lapp har han skrivit att hon inte ska leta efter honom. Jessica förstår ingenting, de som precis ska flytta ihop. Hon gräver ner sig i jobbet som sexualrådgivare för tidningar och tv, och knaprar lyckopiller för att orka fortsätta leva efter sveket.
Men så får hon ett samtal. Hennes farmor Viola [...]

Det börjar med en förlossning på 120 sidor. Och jag tänker: ”Hur ska jag palla detta?”. Inte för att det inte är spännande, men liksom hur många obegripliga läkartermer får det finnas per sida? Det borde finnas kvoter på sådant. Men ändå. Abraham Vergheses debutroman Skära för sten artar sig. I slutändan är den inte [...]

Det finns gott om kriminalare med dåliga vanor och tvivelaktiga metoder. Kristian Wold är en av dem. Men till skillnad från deppiga farbröder på vischan, som dricker dåligt kaffe och smygröker på tjänsterummet, har vi här att göra med en kommissarie som verkligen sitter i skiten.
Stig Sæterbakkens roman Osynliga händer gavs ut på svenska i [...]

“Alla ska med”-mentaliteten söver engagemanget för Anna Jörgensdotters släktkrönika.
Det är 1930-tal och vi befinner oss i det lilla samhället Norrby vid Kungsbergets fot. Här är den femhövdade syskonskaran Steen på väg att bli vuxna under en tidsperiod där en kvinna inte ska åka bättre slalom än en man och där man inte säger “ska vi [...]

”Joyce Mansour blev känd framför allt som raseriets och erotikens poet” skriver Mattias Forshage i sitt efterord till surrealisten Mansours bok Julius Caesar från 1958, och jag förstår snabbt varför.

Runda miniflodhästungar som storögda rultar runt i regnskogen. Snapsglas. Smågodis. Miniminiatyrer. Litenheten är gullig, men också fascinerande (”Att det går att vara/göra så liten!”) och mystisk (för den lilla saken kan gömmas i ett litet, nästan osynligt lönnfack).

Kristian Klausens skönlitterära debut liknar inget annat än en samling av dåliga Norgehistorier.
Måltidet i Emmaus består av nio korta noveller med likartade mönster, tema, berättande och persongalleri. Gemensamt för alla noveller är utgångspunkten i ensamheten och dess konsekvenser. Huvudkaraktärerna och berättarjagen är ofta välutbildade och kulturintresserade män kring trettiostrecket.