Jojo Falks seriealbum Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar är en underhållande och redogörande seriebok som tar utgångspunkt i den subjektiva upplevelsen. Den känns befriande realistisk då den aldrig söker försköna graviditeten eller det tidiga föräldraskapet utan går rakt på det allra känsligaste.

På ytan ser den första volymen av Åsa Ekströms mangaserie Sayonara September ut att vara vilken snabbproducerad high schoolserie som helst. Men Ekström vet vad hon pysslar med.

Gympaläraren ligger i sin säng. Fast han är för gammal drömmer han fortfarande om att bli tennisproffs. Han tänker: ”Snart, snart kommer jag att bli upptäckt”. I Emma Rendels serier är människorna i otakt med sin omgivning. Desillusionerade går de till sina tråkiga förvärvsarbeten, men drömmer om något annat.

I Den hemliga kroppen (först ut i bokserien Grafiska Novelletter) gestaltar serietecknaren Sara Hansson hur ett barn från att leva obekymrat i sin kropp med åren går mot en allt större medvetenhet om denna. Den kropp som inte ska fläkas ut hur som helst, utan hela tiden måste vara under högsta bevakning för att inget [...]

Du är min nya hjälte! Min färgglada, feministiska förebild som hädanefter kommer att sitta på min vänstra axel med näsan i vädret och vara idogt förbannad på allt och alla när jag fortsätter att vandra genom livets mörka, patriarkala korridorer.

Om du missar Tinet Elmgrens Eva Asbesthjärtan kan du lika gärna missa resten av årets serier också. Det här är 2009 års ballaste seriealbum.
Tänk Modesty Blaise, fast råare, varmare och mer varierat. Tänk klassisk Hong Kong-action, fast ändå nytt. Tänk något som går undan, har rött hår, blodiga knogar, grym attityd och nätstrumpor. Nåt [...]

Att historieskrivningen domineras av vita, europeiska snoppar är ingen nyhet. Män har regerat, mördat, varit banbrytande och dött för sina övertygelser. Män har fått äran och skulden för utvecklingens framfart och snedsteg. Och inte för att märka ord, men bara en sån sak att det heter history på engelska säger något om vilket kön som [...]

Det finns personer i den så kallade civiliserade världen som har till yrke att döda andra människor. Dra i en spak och skicka tusentals volt genom kroppen på en annan person. Människor klädda i skjorta och slips. Med normala liv? Inte i Thomas Otts värld.

Runda miniflodhästungar som storögda rultar runt i regnskogen. Snapsglas. Smågodis. Miniminiatyrer. Litenheten är gullig, men också fascinerande (”Att det går att vara/göra så liten!”) och mystisk (för den lilla saken kan gömmas i ett litet, nästan osynligt lönnfack).

Orwell, Huxley och Boye hade fel. Deras gråa och totalitära framtidsdystopier var inget annat än fiktion. Istället var det marknadens osynliga hand som drämde näven i bordet och såg till att den globala kapitalismen i dag är mäktigare än någon totalitär ideologi någonsin varit.

Simon Gärdenfors fick en hel del uppmärksamhet för sin senaste bok, Simons 120 dagar. Själv har jag inte riktigt förstått hajpen kring den och hans andra halvdokumentära böcker. Desto roligare har de enrutingar varit som gått i tidningen Galago under rubriken ”Nybuskis”. De har varit en blandning av klassiska cartooniga skämtteckningar, roliga historier och ren, [...]

En inbunden antologi, där det enda sammanhållande temat är tecknade serier. Hur fin boken än är och hur spännande det än är med en hel rad olika serietecknare samlade mellan två pärmar har jag ändå svårt att förstå vem som är den tänkte köparen till en bok som Allt för konsten 7. För vad är [...]

En butter helbrägdagörare med kort stubin är föremål för David Liljemarks serieroman Boltzius. Det skulle kunna vara en intressant story, men tyvärr är seriepartiet i boken ovanligt tråkigt och händelsefattigt för att vara en nyutgiven, svensk seriebok, den excentriske huvudkaraktären till trots. Flitiga serieläsare är ju vana vid vildsinta sexäventyr kryddade med starka självbiografiska inslag.
Boltzius [...]

Benjamin Stengårds debut Ur djupen ropar jag till dig är en snurrig och trotsig historia. Figurer av tusentals tunna linjer brottas mot sig själva och varandra i rum med stora kolsvarta ytor. Det är som att de smalt streckade livsformerna är på väg att lösas upp och förena sig med det stora svarta - eller [...]

Vilken författare, levande eller död, skulle du vilja träffa och vad skulle du vilja säga till honom/henne? Den fantasin har nog fyllt många litteraturnördars dagdrömmar. Nu vet jag inte i vilken omfattning serietecknaren Anneli Furmark har plöjt litteraturkanon eller om hon någonsin varit rosenrasande på Strindberg. Hennes fantasifulla skildring av den närmare 30-åriga litteraturstudenten Sigrid [...]

Jag skulle vilja likna Jeffrey Brown vid Dante. När man läser någon av dem förstår man inte riktigt vad som är grejen. Visst, det funkar, men så fantastiskt är det faktiskt inte. Trots det tycker jag absolut att det är befogat att ge ut deras böcker, om inte annat för att man ska få se [...]

Serier ska ju vara självbiografiska har jag förstått. Marcus Ivarsson inleder sin tredje bok Deluxe med “Det självbiografiska materialet”, som tar vid ungefär där den förra boken Intro tog slut. Det rör sig kring huvudkaraktärens missbruk, som nu börjar avklinga. I bokens andra avsnitt “Dagboksserie” tar Marcus Ivarsson det hela ett steg längre och lägger [...]

Jag gillade Nina Hemmingssons förra seriealbum Jag är din flickvän nu skarpt. Hon vände och vred på könsrollerna och fann det absurda i olikheterna man och kvinna emellan. Därför greppar jag med spänd förväntan uppföljaren Så jävla normal.
Rent formmässigt skiljer sig det nya albumet från det förra, enrutingarna och de längre serierna har ersatts med [...]

Att läsa Kolbeinn Karlssons serier är som att gå tillbaka in i sin barndoms mardrömmar. De där drömmarna som kommer efter godnattstundens sagoläsning, när de mysiga berättelsen vreds och omformades till svettkalla fantasier.

Allt jag rör vid försvinner är något så ovanligt som en antologi med serienoveller. Bakom projektet står Henrik Bromander som skrivit samtliga manus åt ”de bästa svenska alternativserietecknarna som finns att tillgå”, som han själv skriver i bokens förord. Och visst finns här namn som heter duga.
Kolbeinn Karlsson skildrar hur två barndomsvänner möts som vuxna [...]