Fiendens syn på västerlandet

På framsidan sitter en fet, äcklig och grisliknande man och vältrar sig i en hög av guldpengar. Bakom honom, utanför ett stort fönster, sträcker sig några skorstenar upp mot skyn, bolmar ur sig rök.

Occidentalismen är fiendens syn på västerlandet. Det är Ian Buruma och Avishai Margalits svar, eller snarare komplettering till, Edward Saids praktverk Orientalism – västerlandets syn på orienten.

Många har förklarat krig mot västvärlden och västerländskt tankegods – mot liberalismens tankar och idéer om frihet och jämlikhet, mot den representativa demokratin och mot den sekulariserade staten, och framför allt – mot kapitalismen. Motståndet har kommit från alla håll, både från västerlandets egna tänkare – som Marx och Hitler (!) – och från andra sidan jorden, i dag främst aktualiserat genom den radikala och reaktionära delen av islam.

Människan som occidentalisten bespottar hänger sig enligt Buruma och Margalit åt avgudadyrkan där pengar och varor har ersatt en gud och framför allt – något som verkligen sticker i ögonen på reaktionära och religiösa krafter – saknar hon alla former av moral och heder.

Och var finns då den här människan/djuret? Jo, hon finns i staden. För staden är, eller har blivit, sinnebilden, själva essensen, av den maskincivilisation, värdeimperialism och rovkapitalism som occidentalisten avskyr så. Metropoler där människorna blivit reducerade till varor som för rätt pris kan byta ägare när som helst.

Det här lyfter Buruma och Margalit fram genom en historisk återblick över tankar som format den ”ideologi” som delas av många av västvärldens fiender. För vi är alltså ”den andre” för någon. En avhumaniserad stereotyp som enligt de mest högljudda belackarna alla förtjänar att utrotas.

Men det faller.

Orientalismen som Said med flera lyckas belysa är av en annan sort än den occidentalism som Buruma och Margalit försöker fånga essensen av. Synsättet på orienten och orientalen, som nästan alltid har sitt ursprung i ett rent rasistiskt ovanifrånperspektiv, har jag svårt att förstå. Men occidentalisten som Buruma och Margalit skriver om är lättare att förstå.

Karin Olsson skrev i Expressen om Occidentalism:

Intellektuella har länge haft en tendens att leta orsaker till islamismen på alla andra ställen än hos islamisterna själva. Okänslig utrikespolitik, orättvis globalisering och orientalism tillhör standardargumenten. Men Margalit och Buruma gör frågan så komplex som den måste vara. USA:s politik i Mellanöstern och koloniala föreställningar om den onde orientalen, kan inte förklara varför tvillingtornen attackerades. Så arg kan ingen bli.

Karin Olsson har fel. Både USA:s – och övriga Europas – politik i Mellanöstern och koloniala föreställningar om den onde orientalen kan få folk att flippa – inget konstigt med det. Så arg kan alltså någon bli. Att det sen inte är något försvar för vidriga attacker mot civila mål är en helt annan historia.

Som Margalit och Buruma skriver kommer mycket av det occidentalistiska tankegodset inifrån västvärldens egen tankesmedja. Och när författarna försöker att få uppfattningen om väst som dekadent, njutningsstyrt och individualistiskt till någon sorts vanföreställning blir det bara löjligt – det är ju sant!

Titel: Occidentalism
Författare: Ian Buruma, Avishai Margalit
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 160
ISBN: 9789127089006

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *