För mycket mys när Nurbo rusar igenom SPRAWL-världen

Kalla det språkmaterialism, language-poesi eller helt enkelt bara lyrik. De senaste åren har det formligen vällt fram svenska poeter som skrivit sönderhackat, uppfuckat och ständigt sökande efter nya rum för språket att befinna sig i. Form har fått gå före – eller snarare blivit – innehåll och ordens klanger och samspel har ofta legat i förgrunden till nackdel för deras faktiska betydelse.

Trots att den värsta stormen har lagt sig är den här formen av ny svensk poesi fortfarande omstridd. Belackarna kallar den obegriplig och elitistisk, förespråkarna menar att den är demokratisk och inkluderande. Sigrid Nurbos essä Sprawl utgår från det senare perspektivet.

Boken är entusiastisk, närmast otålig, inför uppgiften att förklara vad denna form av poesi egentligen innebär och vad den vill åstadkomma. Language-poesins historia, metoder och mål avverkas i rask takt. Istället för att kretsa kring ett enda tema med en enda röst i ett enda rum spretar dikterna. Den ständiga rörelsen utåt, bort från ett överordnat centrum, beskriver hon med termen sprawl. Dessutom finns det enligt Nurbo inget tolkningsföreträde i language-poesin, varken mellan författare och läsare, eller läsare emellan. Language är poesi für alle, ingen förstår den bättre än någon annan och alla är precis lika välkomna.

Det går snabbt, ofta för snabbt. Många resonemang blir ofta alldeles för grunda, viktiga idéer snabbspolas förbi. Det är först mot slutet som Nurbo nyanserar bilden av language-poesi som fri från tolkningsföreträde och öppen för alla. Det är först då som det förs ett resonemang om att language-dikter inte låter sig läsas helt förbehållslöst. Tvärtom, läsaren måste vara insatt i de olika teorier som ligger till grund för dikterna. Annars kan det vara svårt att över huvud taget veta vad som är meningen med deras spretiga polyfoni.

Ofta ges intrycket att det finns väldigt mycket mer att säga om language-poesi än vad Nurbo hinner säga i sin essä. Något som verkar kunna vara farligt och subversivt blir bara mjukt och mjäkigt. I Nurbos framställning gör language-poesin snarare intrycket av att vara ett mysigt familjenöje än omstörtande lyrik. Kanske har det att göra med att den bygger på en C-uppsats, kanske beror det på att boken är tänkt som en snabb introduktion, något som ska väcka nyfikenhet. Om sistnämnda är fallet kan det sägas att Nurbo har lyckats. För Sprawl lämnar mig med fler frågor om language än vad den besvarar.

Titel: SPRAWL
Författare: Sigrid Nurbo
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 104
ISBN: 978-91-86021-06-1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *