Storebror på frammarsch

I mars 2007 lämnade försvarsminister Mikael Odenberg (m) ett lagförslag till riksdagen om att ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätt till att avlyssna all data- och teletrafik till och från Sverige som sker i kabel. Förslaget har vållat stor debatt, och kritiken har många gånger varit frän. Men det är knappast unikt. Sedan terroristattackerna i New York 2001 har den personliga integriteten absurt nog blivit den valuta människor allt oftare har tvingats betala med för att öka känslan av trygghet. I boken Välkommen till övervakningssamhället visar Kristoffer Gunnartz att utvecklingen de senaste åren har varit dramatisk. Övervakning och kontroll ter sig som en febersjukdom hos myndigheterna. Samtidigt, noterar han, tycks det saknas förståelse för vad det egentligen innebär att leva i ett samhälle där snart nog varje steg bevakas, granskas och kontrolleras. Undersökningar visar ju att svenskarna överlag är positiva till till exempel utökad kameraövervakning för att förhindra eller utreda brott.

Kristoffer Gunnartz har anlagt ett brett perspektiv på problematiken. Tonen är kritisk, och ståndpunkten är klar: sakta i backarna, stopp-och-tänk. Med en mängd varnande exempel visar han att det nog är hög tid att anlägga en mer skeptisk hållning gentemot de löften om trygghet som hela tiden motiverar ökad övervakning, oavsett om den sker med hjälp av kameror i klädesbutiken eller med högteknologiskt e-post-filter. Oskyldiga misstänks för brott, stämplas som terrorister, hängs ut i media. Försäkringsbolag rotar i patientjournaler, flygresenärer kläs bokstavligt talat av in på bara skinnet. En ovanlig rörelse registreras, ett avvikande beteende startar ett larm. Det finns alltid konsekvenser, en annan sida av myntet. Fall där övervakning orsakat mänskliga tragedier och obehagliga intrång tycks vara många. Bokens kanske mest förskräckande exempel är berättelsen om den tyska medborgaren som plötsligt under sin semesterresa grips och forslas med förbundna ögon till Afghanistan där han torteras under överinseende av amerikanska CIA, enbart på grund samma myndighets knapphändiga underrättelser och terroristmani. Och även sedan han släppts och förklarats oskyldig står han fortfarande kvar på USA:s lista över misstänkta terrorister. Men lika upprörande är berättelsen om den småbarnsfamilj i Sverige som inte kan teckna en fullgod försäkring för sitt nyfödda barn efter att Trygg-Hansa genom ett kryphål i sekretesslagen läst och på ett felaktigt sätt tolkat de journalanteckningar som fanns över sonen på sjukhuset. Förmodligen kan Gunnartz enkla berättarstil och pedagogiska hållning få fler av de som till synes oreflekterat tycker att utökad övervakning är något positivt att tänka om, eller i alla fall tänka till. Det kan faktiskt gå fel, trots det goda syftet.

Vad jag saknar med boken är en djupare diskussion kring problemet, och då även kring ”det goda syftet”. Visserligen är Välkommen till övervakningssamhället mer en journalistisk gärning än en politisk eller filosofisk. Kristoffer Gunnartz letar i arkiven, ställer upp varnande exempel och låter både experter och vanliga människor komma till tals genom egna intervjuer, omskrivna i enkel berättarprosa, så att även den mest likgiltiga kioskvältarläsaren kan ta det till sig. Men frågan är om inte Gunnartz underskattar läsaren.

Argumenten mot ett mer utbrett övervakningssamhälle antar ofta abstrakta och filosofiska former, påpekar Gunnartz. I de flesta debatter ”blev de [aldrig] mer konkreta än att det var ’den personliga integriteten’ som var i fara”, skriver han i slutet av bokens första hälft. Efter det här väntar jag mig en handfast vägledning kring just begrepp som personlig integritet. I stället blir det ännu fler redovisningar av ny övervakningsteknik och exempel där det går fel, där övertrampen är uppenbara, innan boken avslutas med reflektionen ”Kan det vara så att integriteten verkligen är som syre, något som är livsviktigt men som man inte saknar förrän det tas ifrån en?” En sådan fundering räcker inte.

Boken tycks vila på en grund som säger att övervakningen i sig inte är problemet utan sättet på vilken den används. Den logiken är lätt att hävda. Jag kan förstå att Gunnartz vill vara konkret och komma med lättfattliga exempel på hur fel det kan gå. Och som populärvetenskaplig översikt fungerar boken bra. Men jag tror att både den och läsarna hade vunnit på om det också gjordes plats för mer abstrakta tankegångar kring själva övervakning i sig. Begrepp som demokrati, trygghet och frihet framstår nu som självklara och ”färdiga” begrepp, även hos en kritisk författare som Gunnartz; som om det är absoluta värden som kan låsas in och skyddas. En sådan syn infekterar snarare idéerna och omdefinierar dem på ett kusligt orwellskt sätt. När dörren i den ”skyddande” muren, hur denna än ser ut, tillfälligt låses upp, går det då att föreställa sig att till exempel ”frihet” ska ligga kvar där innanför, på en bädd av siden, oförstörd under sitt skydd från yttre hot? Går det att tänka sig demokrati som ett ting som på något underligt vis undgår påverkan av även de medel som är satta att ”skydda” den? För mig blir det absurt. Och även om diskussionen tenderar att landa på en abstrakt nivå behöver det inte bli synonymt med verklighetsfrånvänt teoretiserande. Begrepp som demokrati och frihet är till stor del abstrakta och kan inte behandlas som fasta och självklara värden. Hur de används, liksom hur de definieras, i den vardag vi lever i måste ständigt diskuteras, granskas och ifrågasättas. Det perspektivet saknar jag hos Gunnartz.

Titel: Välkommen till övervakningssamhället
Författare: Kristoffer Gunnartz
Förlag: Bokförlaget DN
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 213
ISBN: 91-7588-723-1, 978-91-7588-723-4
Övrigt: Kristoffer Gunnartz arbetar till vardags som vetenskapsjournalist på Sveriges Radio.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *