Telefonhora utmanar feministiska tabun

Vem betalar egentligen tjugo spänn i minuten för att få prata sex över telefon? Hur kan någon stå ut med att runkande gubbar ringer till en arbetsdagarna i ända? Och framförallt – vad är det egentligen som sägs på de där sexlinjerna?

När Tanja Suhinina skulle söka in till psykologlinjen var hon tvungen att ha ett års arbetslivserfarenhet. Jobb var svårt att få tag på, men exakt vilkens sorts arbete man behövde ha var det ingen som nämnde, så när idén om att jobba som telefonhora dök upp gav hon det ett försök.

Phonephucker är en guide för alla som vill bli telefonhoror själva och för alla som är sugna på att ringa en sexlinje, men som inte riktigt har koll på hur det går till. Men framförallt är Phonephucker ett riktigt lyckopiller för nyfikna läsare, som är ute efter lika stora delar snaskighet som behind-the-scenes-fascination. Boken bygger på samma instinkter som får oss att titta igenom DVD-filmernas timlånga extramaterial och som gör alla de där minidokumentärerna på Bolibompa, om hur geléormar och Pokémonfigurer tillverkas, så sjukt spännande. Sen drar ju också Elin Jonssons snygga illustrationer, som ligger insprängda överallt i boken, sitt strå till stacken för att göra Phonephucker till riktigt kul läsning.

Telefonsex kan säkert verka genant, men Suhinina berättar rättframt om sitt arbete, med en stor dos humor och självdistans. Dessutom är hon också en riktig ordvändare. De många språkliga finurligheterna kan bli en aning tröttande i längden, men i det stora hela är de bara roliga. Till exempel blir hennes – alltså Phonephuckers – pojkvän såklart Phonephuckerphucker och när hon beskriver vad Slashkulturen går ut på låter det såhär:
Slash är när man tycker två personer av samma kön i en bok eller en film Så Jävla Knullar, eller i alla fall borde Så Jävla Knulla. […] Sin övertygelse lever man ut genom att skriva mer eller mindre pornografiska texter, teckna mer eller mindre pornografiska bilder och sedan med sina medfangirls ingående diskutera tecken på att ens favvoboyz Så Jävla Knullar.

I första hand är Phonephucker en kul och underhållande bok, men Suhinina är också en mycket skarp författare och iakttagare, som analyserar och dissekerar sitt yrke, sina torskar och sin omgivnings fördomar mot telefonhoreri, hela tiden med lika stora delar distans och humor som respekt för de inblandade. I slutet av boken lyfter hon också en väldigt intressant och viktig fråga – den om feminismens tabu nummer ett – pornografin.

Suhinina berättar om många av de kommentarer som hon gång på gång möts av. Att hennes arbete är antifeministiskt och att hon bidrar till objektifieringen av kvinnor. Men hon svarar att det inte finns en enda bransch som inte är genomsyrad av ojämställda och sexistiska strukturer och att “[…] prata sex med män har bidragit med fantastiska möjligheter till att nå en grupp människor som normalt inte reflekterar över genusaspekter av samlag och sexualretorik”. Vad som är kränkande avgör hon själv och jag skulle tror att en person som hon inte skulle acceptera ett jobb som hon ansåg vara kränkande.

Självklart finns det mycket ruttet i porrbranschen, den kryllar av problematiska och sexistiska strukturer och fenomen. Men vad Suhinina sätter fingret på – och som jag anser vara oerhört beaktansvärt – är att vi inte vinner något på att kategoriskt och generaliserande fördöma alla former och yttringar av porr som något sexistiskt, något av ondo. Genom att tabubelägga och vägra diskutera en sak som porren, stänger den feministiska rörelsen ute sig själv, istället för att ta chansen att påverka, förändra och komma med egna bättre alternativ till det som inte fungerar. Att skapa tabun är hämmande och pharligt.Försök hellre skapa något bättre, något hääärligt.

Titel: Phonephucker
Författare: Tanja Suhinina
Illustratör: Elin Jonsson
Förlag: Hydra Förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 203
ISBN: 978-91-976885-0-5
Övrigt: Besök boken Phonephuckers bloggföregångare med samma titel här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *