Författare: Redaktionen

Fettepidemin

Fat Land – How Americans Became the Fattest People in the World

Fetman är på många sätt en faktisk symbol för det kapitalistiska överflödsamhälle vi lever i i dag. Den påminner oss om att vi uppenbarligen har mer än vi behöver och att marknadsliberalismens osynliga hand i själva verket inte är särskilt osynlig, utan tvärtom, väl synlig, tvångsmatandes folket med fett och socker.

I USA är 72 miljoner människor mycket feta (BMI över 30) och i takt med att den amerikanska livsstilen sprider sig över jorden drabbas allt fler av fetmaepidemin. Värst har de små länderna i Stilla havet drabbats. På Nauru, världens minsta oberoende republik, är 95 procent av befolkningen överviktig och 80 procent är feta. Liknande siffror återfinns hos grannarna Tonga, Samoa och Cooköarna. I Europa ser det bättre ut, men långtifrån bra och i Sverige har andelen feta i befolkningen ökat från fem till tio procent de senaste 30 åren.

I och med att fetma i princip är en garant för att dra på sig en rad sjukdomar som olika typer av cancer, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, är den en stor kostnad för samhället. Enligt SU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kostar fetman och fetmarelaterade sjukdomar samhället runt tre miljarder kronor i direkta kostnader varje år – konkret betyder det att cirka två procent av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna går till fettet. De indirekta kostnaderna, sjukskrivningar, förtidig död och förtidspensioneringar, beräknas ligga ännu högre. Lägg där till det mänskliga lidandet i försämrad livskvalité, diskriminering och stigmatisering.

I den amerikanske journalisten Greg Critsers, Fat Land – How Americans Became the Fattest People in the World, kan man läsa om hur det gick till när USA på femtio år gick från ett friskt, äppelkindat folk till ett sjukt fett dito. Om stora snabbmatskedjor som tillsammans med marknadsföringsdrakar plockat fram mer och mer sofistikerade sätt att göda befolkningen – hur portionerna blev både större och billigare och hur den övriga marknaden tassade efter och gav folket vad folket ville ha; och det man ville ha var mer fett, sötare snacks, mer teve, bredare stolar på restaurangerna och större kläder i butikerna. Fettet renderade dollar och politiker och internationella konglomerat tjänade mer pengar än någonsin.

Samtidigt försvann fler och fler idrottstimmar i skolan och kulmen nåddes väl någon gång när snabbmatskedjorna, via sponsring, släpptes in i de amerikanska skolorna. Amerikanerna rörde inte på sig, de åt mat proppad med fett och socker och de få som höjde sina röster togs aldrig riktigt på allvar. Dessutom kunde forskare snart se att fetmaepidemin inte drabbade alla i samhället; fettet hade nu blivit både en klass- och etnicitetsfråga. Snabbmatsföretagen placerade sig strategiskt i fattiga områden där människor varken hade kunskap eller ork att ägna sig åt sunt leverne. Och för vissa invandrargrupper som kom från knapra förhållanden – vilket innebar att deras kroppar genetiskt lärt sig att mer effektivt ta till vara på fett, för att helt enkelt överleva – blev det en fullkomlig fettchock när fet snabbmat och sockerstinn läsk blev något av en huvudföda.

En både skrämmande och sorglig trend i USA är också den fetmanormalisering som pågår. Fett-lobbyn jobbar hårdare än någonsin för att tvätta bort fettstigman från de överviktiga och fetman kan beskrivas som ofarlig och skylls på genetiska faktorer bortom den enskilda individens kontroll. I landet som bygger på individens frihet har alltså individens eget ansvar förminskats så till den grad att det är frågan om landet någonsin kommer att återhämta sig. Greg Critsers Fat Land borde vara obligatorisk läsning för alla svenskar som sitter på någon slags maktposition i samhället – lär vi oss inte av amerikanernas misstag är risken stor att fettet kommer att kosta Sverige långt mycket mer än tre miljarder inom bara ett fåtal år.

Titel: Fat Land – How Americans Became the Fattest People in the World
Författare: Greg Critser
Förlag: Mariner Books
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 232
ISBN: 9780618380602/0618380604

Lär av kärlekens mästare

Kärlekens TAO

Jolan Chang, är den mänskliga massageapparaten. Tillverkad i Kina på 30-talet. Han är en kärlekens mästare, går på lågfart och högfart hur länge som helst. Tillfredsställer varje kvinna vilket han ägnat sitt liv åt. Han har löst problemet alla män drömmer om – att kunna ha sex hur länge som helst  och göra alla kvinnor lyckliga! Han har skrivit en bok i ämnet – Kärlekens Tao. Läs boken och lär du hur man tillfredsställer kvinnor! Kärlekens Tao är nödvändig att praktisera för den som vill vara frisk och bli gammal enligt Jolan Chang och hänvisar till de gamla kinesiska forskare och läkare som han stöder sina teser på.

Mr Chang kom till Sverige på 70-talet från Kina, via USA och Kanada. Han kom hit för att titta gamle kungens kinesiska samling och han stannade här. Jag bodde i Kanada tidigare men där fanns ett pollen där som jag var allergisk mot så jag flyttade hit för här finns en bra atmosfär och en bra omgivning. Här har jag kunnat praktisera mina teorier utan att någon lägger sig i. I Kina skulle det vara omöjligt att skriva en sådan här bok. Där är de så puritanska idag att de inte ens skulle våga tala om de här problemen och fastän taoismen som filosofi är djupt rotad hos kineserna praktiseras knappt kärlekens Tao i Kina.

Jolan Changs tankar kan låta revolutionerande men bygger på en gammal kinesisk tradition som helt enkelt kallas för kärlekens Tao. Det viktigaste enligt den är att mannen måste lära sig att kontrollera sin utlösning och inte få utlösning så ofta, vilket kanske inte är det lättaste om ens önskvärt. Jolan Chang hävdar att utlösningen inte är nödvändig för att en man ska bli tillfredsställd utan tvärtom är upplevelsen av ett samlag mycket större när mannen slutar att oroa sig för sin utlösning. Att älska hundra gånger utan sädesuttömning ska vara en bra regel. Alla håller kanske inte med om det här.

Själv får Jolan bara utlösning varannan, var tredje månad men påstår sig älska varje varje kväll, sju dagar i veckan. Men kanske är det lyckan för kvinnan för har man lärt sig kärlekens Tao kan mannen älska mycket och hur ofta kvinnan vill. Ingen kvinna behöver då gå omkring och vara otillfredsställd. En kvinna kan också känna tillfredsställelse utan orgasm och orgasmens roll är överdriven enligt författaren. Med hjälp av boken ska man bli en bättre älskare. Jolan Chang sa: jag skrev boken därför att jag tror en sådan här bok verkligen behövs. Vårt kärleksliv är inte tillräckligt och för många människor nästan helt obefintligt. För det har visat sig att kvinnor vill ha mer kärlek än vad männen kan ge.

Boken ska ha tagit fem år att skriva eftersom Jolan är perfektionist och noga med orden. Han skrev fem versioner innan han blev nöjd. Boken har under åren blivit översatt till många olika språk som franska, spanska, tyska, holländska, danska och svenska bland annat. Nu lyssnar människorna på mig och tror på mina idéer sa Chang efter att boken blev populär. Tidigare var det si och så med den saken.

Kärleken har gett mig en seg, en stark och en ung mans kropp. När folk ser mig i bara byxor är det ingen som tror att jag är så gammal som 60 år. Den som får utlösning ofta förlorar också sin kraft och ju äldre man blir desto färre lösningar ska man ha. Kärleken håller mig evigt ung. Kärleken kommer att ge mig långt och lyckligt liv, säger Jolan Chang. Själv är jag helt lycklig, antagligen en av den lyckligaste i världen. Jag avundas ingen, jag är inte svartsjuk och jag önskar ingen makt.

I sin bok lär Jolan Chang ut de rent praktiska metoderna för hur man lär sig kontrollera sin utlösning. Han beskriver även hur man undviker impotens och föreslår ställningar och mycket annat men boken är allt annat än pornografi. Boken används bland annat i undervisningen vid ett USA:s största universitet. Unversity of California i Los Angeles.

Jolan Chang säger att  kontrollerad utlösning är en effektiv preventivmetod. En kvinna som älskar med en man som behärskar Tao, behöver aldrig vara orolig för att bli med barn. Kvinnan slipper därmed alla farliga preventivmedel enligt Jolan som varnar för p-piller och säger att endast kondom och skum ofarliga preventivmetoder.

Boken bygger delvis på läror från en av den kinesiska läkekonstens fäder, Sun S’ su-Mo som föddes år 581. Han levde i 101 år och uppfann ett vaccin mot smittkoppor. Han satte även upp regler för hur ofta män kan ha utlösning:

  • En tjugoåring ska ha utlösning var fjärde dag
  • En trettioåring ska ha utlösning var åttonde dag
  • En fyrtioåring ska ha utlösning var tionde dag
  • En femtioåring ska ha utlösning tjugonde och
  • En sextioåring bör inte alls ha utlösning skriver han.

Men jag vill inte ha fasta regler utan det beror på hur bra man mår för övrigt skriver Jolan Chang. Egna kärlekspartners har han många. Mina kvinnor har aldrig varit äldre än 45 år. De yngre kvinnorna passar mig bättre, de är starkare, orkar mer. Och kvinnorna mellan 20-30 år behöver älska sju till nio gånger i veckan vilket passar mig. Det finns ju annars så mycket annat som tar tid som arbete och barn. Men man behöver inte ägna så mycket tid åt mat. De flesta lägger säkert ner tre timmar varje dag på att laga mat och äta. Dessutom äter många alldeles för mycket, säger Jolan Chang.

Kärlekens tao

Tao är en naturlig vishet som växte fram för många tusen år sedan. Ingen vet exakt när Tao kom till men på 500-talet f. Kr. samlade Lao Tzu dess grundsatser i en bok som han kallade Tao Te Ching. Den omfattar något mer än 500 ord, vilket gör den till ett av de kortaste av världslitteraturens stora verk. Tao Te Ching har översatts till många språk och det finns mer än trettio versioner enbart på engelska av skriften. Varje översättare har uppfattat och tolkat Lao Tzus ord på olika sätt.

Det grundläggande i den taoistiska filosofin är tron att energi och rörelse är källorna till allt liv. I tingens universella ordning är vi människor blott små obetydliga och sårbara varelser. Om vi inte befinner oss i harmoni med naturens oändliga kraft kan vi inte hoppas på att existera länge. Detta är den väsentliga tesen i Tao Té Ching. Tao är naturens oändliga kraft och filosofin är att hålla ut. För att följa Tao måste man vara avspänd och naturlig för att kunna bli en del av denna oändliga kraft.

Det var från denna ursprungliga och naturliga filosofi av klokhet, bevarande och anpassningsförmåga som Kärlekens Tao utvecklades.

Det finns tre grundläggande principer som skiljer  från andra studier av kärlekslivet. Man måste förstå dess principer riktigt innan man kan behärska dem.

Den första principen i Kärlekens Tao innebär att mannen måste lära sig att finna de intervall för sädesuttömning som passar hans ålder och hans fysiska kondition. Det kommer att stärka honom så att han kan älska närhelst han och hans partner så önskar och han kan fortsätta samlaget till dess att kvinnan uppnått full tillfredsställelse.

Den andra principen innebär en revolution för västerländskt tänkande för de gamla kineserna trodde inte att okontrollerad uttömning var det mest extatiska ögonblicket för mannen. När han väl inser detta kan han upptäcka andra och större njutningar i erotiken. Detta kommer i sin tur att göra det lättare för honom att kontrollera sin sädesavgång.

Den tredje principen som är mycket betydelsefull på ett annat sätt innebär att kvinnans tillfredsställelse är av största vikt. Detta är redan väl känt i västlandet genom arbeten av Kinsey och senare västerländska sexologer. Deras resultat har på senare år fått ännu större spridning genom de olika kvinnorörelserna och giltigheten i deras teser betvivlas nu knappast längre.

Hur viktigt det var att älska för det gamla taoisterna kan vi se i denna dialog ur Su Nu Ching:

-Kejsar Huang Ti: ”Jag är trött och disharmonisk. Jag är dyster och orolig. Vad skall jag göra åt detta?”
-Su Nu: ”All svaghet hos mannen måste tillskrivas ett felaktigt sätt att älska. Kvinnan är starkare till sitt kön och sin konstitution är mannen, liksom vattnet är starkare än elden.
-Huang Ti: ”Hur kan mannen iakttaga sin kvinnas begär och tillfredsställelse?”
-Su Nu: ”Det finns tio kännetecken. Mannen måste iakttaga dem och veta vad han bör göra.

Hemligheten med ett framgångsrikt kärleksliv ligger hos paret självt och i att de inte har några hämningar när det gäller att experimentera. Rygga inte tillbaka inför er partners i idéer eller förslag. Att älska på samma sätt varje gång kan jämföras med att äta bröd och mjölk varje mål, varje dag. Man skulle mycket snabbt trött på denna enformiga diet.  Man överdriver inte om när man säger att de olika ställningarna är kärlekens krydda. Utan alla dessa variationer skulle kärleken inte vara en så omstörtande upplevelse.

De tio kännetecknen man ska känna till är:

  1. Hennes händer av jade håller honom om ryggen och hennes underkropp rör sig. Hon sträcker ut tungan och slickar honom för att hetsa upp honom vilket visar att hon är starkt upphetsad.
  2. Hennes välluktande kropp ligger utsträckt  och är orörlig och hon andas häftigt genom näsan. Detta visar att hon begär att han ska förnya sina stötar.
  3. Hon öppnar sina händer för att leka med den sovande mannens hammare av jade vilket visar att hon hungrar efter honom.
  4. Hennes blick fladdrar och hennes ögonbryn skälver och hennes röst är skrovlig när hon mumlar smeksamma ord som visar att hon njuter av det.
  5. Hon fattar tag i sina fötter med händerna och öppnar sin Jadeport på vid gavel.
  6. Hennes tunga sticker ut som om hon vore till hälften i sömn eller svagt berusad. Detta visar att hennes blygd längtar efter djupa och grunda stötar och att hon vill att de skall utföras med kraft.
  7. Hon sträcker ut fötter och tår och försöker hålla kvar hans hammare av jade inne i sig men hon är inte säker på om hon vill att han skall stöta. Samtidigt mumlar hon med låg röst. Detta visar att Yins tidvatten är inne.
  8. Plötsligt vet hon vad vad hon vill och vrider sig litet i veka livet. Hon svettas lätt och samtidigt och ler samtidigt vilket visar att hon ännu inte är helt tillfredsställd.
  9. Den ljuva känslan har redan infunnit sig och hennes njutning stegras. Hennes Yin flödar. Hon håller honom hårt och även detta visar att hon ännu inte är helt tillfredsställd.
  10. Hennes kropp är het och fuktig av svett. Hennes händer och fötter är avslappnade. Detta visar att hon nu är fullständigt tillfredsställd.

Dessa kännetecken är beskrivna in i minsta detalj i boken vilket tydligt visar att de taoistiska läkarna studerade frågan intensivt. Vi har också skäl att anta att en tredje person måste varit närvarande för att i vetenskapligt syfte observera kvinnans reaktion i varje fas av kärleksakten. Vi vet också att vissa ställningar krävde tre deltagare och på så vis bör man ha kunnat inhämta en del kunskaper.

Vinna på casino och bli rik

Kasino Hur man spelar för att vinna

Att bli rik drömmer många om och det både enklaste och svåraste sättet är nog att vinna pengar. Enklast för att det kräver minimal ansträngning och svårast för att det är ytterst få som vinner. Går det med hjälp av en bok lära sig hur man vinner? Ja det ska vi undersöka. Att spela på casino verkar i högsta grad populärt med tanke på all reklam i radio och TV för olika nätcasinon. Att spela online är nog det vanligaste får vi anta då vi bara har fyra fysiska casinon i Sverige och som alla drivs av Statliga Casino Cosmopol (läs:Svenska Spel). Boken vi ska titta närmare på har några år på nacken men spelen är desamma och reglerna likaså oavsett om man spelar casino online eller i ett riktigt casino.

Vad kan vi då lära oss av en bok som gör att vi kan lära oss att vinna? Ja det första måste vara att vi på något sätt kan påverka utfallet av spelet. Att kasta ett par tärningar ger ett helt slumpmässigt resultat så spelen måste på något sätt kräva viss form av kunskap och skicklighet för att vi ska kunna få en fördel. Att lära sig vinna på Lotto, triss och andra slumpspel kan vi knappast läsa oss till då dessa spel bara beror på tur till 100 procent. Och att lita på turen är som bekant sällan en väg till framgång. Keno som är ett av turspelen som nämns har tydligen en 2000-årig historia i Kina och det är således inget Gotländskt spel som man lätt kan förledas att tro.

Spelautomaten som är det i särklass populäraste spelet på dagens onlinecasinon är så klart 100% slumpmässigt vilket kan antas vara förklaringen till populariteten samtidigt som det spelet att variera i oändlighet med olika teman och funktioner. Det är bara att bege sig till ett av alla hundratals nätcasinon för att hitta tusentals olika spelautomater. Föregångaren Liberty Bells uppfanns 1899 av Charles Fey i San Fransisco. Frukterna i spelen som förekommer än idag sägs komma från smakerna på de tuggummin man kunde vinna i de första enarmade banditerna.

Spelare eller ej så känner alla till Las Vegas som är spelstaden nummer ett. En del har väl förändrats under åren men 33 miljoner besökare per år, 120 000 spelautomater och 4000 spelbord talar sitt tydliga språk. Folk gillar att spela! Är det spelandet eller hopp om vinster som lockar? Kanske båda delarna. Författaren Belinda Levez börjar boken med att ge en översikt av spelandets ursprung och historia. Olika former av hazardspel (spel om pengar eller andra värdesaker) har förekommit i tusentals år och har under århundradena förbjudits om och om utan framgång. Nuförtiden är receptet i stället legalisering och skatt, vilket inte minst ger ett tillskott till statskassan.

I boken Kasino ges översiktliga förklaringar och beskrivningar av ett antal spel och vad man kan läsa sig till är de populäraste spelen även på casino de som är helt slumpmässiga som spelautomater och roulette. Förklaringen är att de är enkla att lära och inte kräver någon kunskap. Där kommer vi tillbaka till att det ska vara enkelt att spela. Hellre leva på hoppet än på kunskap alltså. Lite förvånande kanske men enligt en studie som nämns i boken är det främst akademiker med en högre inkomst än medel som spelar på casino och att tre av fyra gör det för att vinna pengar medan resten spelar för nöjes skull.

För att titta på spelen som kanske är det intressantaste om vi nu ska de om det går att lära sig att vinna på spel så beskrivs alla vanligt förekommande spel översiktligt med historia och lite annat runtomkring.  Hur spelen går till beskrivs utförligt med bilder och roulette som har funnit is 300 år beskrivs ingående. Spelt är dock till hundra procent slumpmässigt så där kan vi inte lära oss något hur vi blir vinnare på att spela. Detsamma gäller för spelen Keno, Big Six Wheel och Boule som tydligen även är en sorts casinospel. Det vi kan lära oss här att casinots fördel varierar vid olika spel och på Boule har casinot en fördel på 11,11% jämfört med Fransk roulette där fördelen för casinot är mer måttliga 2,7%. Vill vi försöka vinna gäller det såldes välja rätt spel för att ha så stor chans som möjligt. Att casinot är den stora vinnaren i båda fallen är dock enkelt att kontrastera.

Blackjack som bygger på kortspelet 21 beskrivs utförligt och det är också ett av de spel där casinot har minst fördel om man spelar korrekt. Genom olika tekniker som korträkning kan man som spelare även få en fördel mot casinot. Detta är förstås inte uppskattat av casinona som därför använder flera kortlekar, ofta åtta stycken för att försvåra. Spelare som misstänks för korträkning och liknande ”fusk” blir portade från casinona. På internetcasinon fungerar så klart inte dylika tekniker. För den som vill testa att slå casinot finns en intressant video på Youtube om ett gäng studenter som samarbetade och vann stora summor.

Tärningsspel som Craps beskrivs också och det är ett komplicerat men populärt casinospel. Eftersom det är tärningar som bestämmer är det alltså ett turspel som vi inte kan lära oss vinna på men för den som vill spela för nöjes skull kan läsa hur det går till. Two-Up som nog är en ny bekantskap för de flesta ett annat turspel som går ut på att singla slant men det förekommer visst bara på casinon i Australien. Det låter underhållande men så klart inget vi kan bli vinnare på.

Poker är ett spel som fått en stor del av boken och det är kanske inte främst ett casinospel då man spelar mot andra spelare och inte mot en dealer eller croupier.  Här kan man däremot ha en stor fördel mot andra spelare om man har kunskap om oss och sannolikheter. Detta spel går att lära sig vinna på och här är det även tillåtet att fuska eller bluffa som kanske är mer korrekt. De andra spelarna vet inte vad man har för kort så man kan utge sig för att ha en helt annan hand än man verkligen har. Helt klart ett intressant spel och det finns spelare som över tiden vunnit mycket pengar på poker (och som förlorat mycket!). Varianter som beskrivs är Mörkpoker, Stötpoker, Texas Hold’em och Omaha. Den vanligaste varianten idag är Hold’em. En variant som faktiskt spelas mot casinot är  Carribean Stud Poker och Videopoker som är en blandning av poker och spelautomat.

Ett glamoröst spel som beskrivs i boken är Baccarat och ofta spelas i lyxiga miljöer och med stora insatser. Kanske därför det inte är så vanligt bland vanligt folk. Spelet hittar man givetvis i lyxiga casinon som i Baden-Baden och Monte Carlo men också på Casino Cosmopol. På internet har de flesta casinon som erbjuder bordsspel även Baccarat, i Europa ofta i form av Baccara utan t och som Punto Banco. Baccarat är delvis ett skicklighetsspel där man kan förbättra sina chanser men casinot har ändå en fördel så inget vi kan lära oss bli vinnare på.

Detta är de spel man kan läsa om i boken och vi kan väl konstatera att vi inte kan bli vinnare över casinot då det alltid har en fördel i alla spel men genom att välja ”rätt” spel är chansen att vinna större. Eller kanske vi ska skriva att risken att förlora är något mindre i de spelen. Vill man bli en vinnare är det Poker man får satsa på men då spela mot andra spelare som man kan vinna över. Där blandas skicklighet med tur. Spelar man på ett casino eller en pokersajt på nätet tar de dock ut en avgift på några procent på varje hand, så även om man är en vinnare är det inte säkert att man går hem som en vinnare när pengarna räknas.

I slutet av Kasinoboken kan vi läsa om olika casinon runt om i världen, vilket kan ge en viss behållning även om det inte för oss närmare målet att bli vinnare på på casino. Vi kan här läsa om de kändaste casinona i Lasvegas,  Binion’s Horseshoe, Bellagio, Ballys, Ceasars Palace, Circus Circus, Excalibut, Luxor med flera. Alla spektakulära på olika sätt. Några casinon på andra platser i USA beskrivs också. Atlantis i Kraibien kan vi också läsa om liksom de mest kända i Europa som Monte Carlo och Baden-Baden. Autstrlien, Nya Zeeland och Sydafrika får vi också besöka.

Summa summarum kan vi konstatera att vi inte lär oss bli vinnare av att läsa denna bok men vi lär oss hur spelen går till. Att kalla boken för ”En praktisk handbok – Hur man spelar för att vinna” är därmed en något missvisande titel men sannolikt mer säljande. Vi kan i alla fall konstatera att på vissa spel kan man öka chanserna att vinna och på spel som poker kan man bli en vinnare om man spelar mot andra spelare. Hur man blir en vinnare lär man sig trots allt inte i denna bok utan då får man fördjupa sig i mer specialiserad litteratur eller läsa mer på nätet som är en outgrundlig källa av information. Bästa sättet när man fått grundliga kunskaper är nog att skaffa sig egen erfarenhet genom att spela och det kan man enkelt göra på nätet utan att behöva riskera några större summor.

  • Titel: Kasino – En praktisk handbok – Hur man spelar för att vinna
  • Författare: Belinda Levez
  • Förlag: Forum
  • Språk: Svenska
  • Utgivningsår: 2001
  • Antal sidor: 160
  • ISBN: 91-37-11939-7
  • Övrigt: Läs mer om olika casinospel som roulette, blackjack, poker, spelautomater.

Magnus Carlbrings Embryo på nya följetongsäventyr i Tintomaraland

Författaren Magnus Carlbring backar inte på att prova nya grejer. Han har skrivit allt från diktsamlingar (till exempel När vi somnar tillsammans och Dödens lilla bok) till tegelstensromaner (Paul Exodus Propp eller drömmen om den största romanen i världshistorien) och hypade fiktionsbloggar. Påminner för övrigt lite om en annan språkkonstnär det där, även om Almqvist på sin tid förmodligen tog det ganska lugnt med bloggandet.

Hur det än förhåller sig med den saken har Carlbring nu kastat sig in i ett nytt projekt: Tintomara 2.0. En följetongsroman som bloggpubliceras medan den skrivs, och det i en rasande takt. Tre sidor om dagen i hundra dagar är målet. För den som inte är bekant med Almqvists verk är Tintomara namnet på den androgyna huvudkaraktären i (den underbara) romanen och allkonstverket Drottningens juvelsmycke. Men Carlbrings roman skulle lika gärna kunna ha kunnat heta Embryo 2.0, för det här är i flera bemärkelser den nya, uppgraderade versionen av Embryo.

Många känner förmodligen till bloggen yo, embryo, som Carlbring länge skrev anonymt, innan han trädde fram som dess författare. Tintomaraprojeketet är ett naturligt nästa steg av Emrbyobloggen – version 2.0, för karaktären Embryo har följt med in i följetongsvärlden, och förvandlas bokstavligt talat till en ny version av Embryo, allt under berättelsens gång. Och metagreppen – berättelsen inom berättelsen, berättelsen om berättelsen – och intertextualiteten – en texts förhållande, släktskap och otrohet till andra texter – återkommer ständigt i Tintomara 2.0, skrivet på törnrosblad under azurblå himlar.

Berättelsen tar sin början på dramaten. En skolklass är på studiebesök, men den uttråkade Embryo drar sig undan och förvillar sig inte bara i teaterhuset, utan både i världsrummet och tiden. Han kastas tillbaka till Gustav III:s tid, blir utsatt för skottlossning, träffar båtkarlen Göran, buktalardockan Ormsaltare och lägger händerna på ett mystiskt, magiskt manuskript: Boken om honom. Eller henne.

Med följetongsformen följer både för- och nackdelar. Författaren tvingas ännu mer än i en vanlig, färdigtryckt roman kämpa för att hålla uppe läsarens intresse och bladvändarlust eller – i det här fallet – sidscrollarsug. Läsaren ska inte bara vilja läsa vidare, hen måste vara nyfiken nog för att komma tillbaka till bloggen nästa dag också, för att få tag på texten. Och dagen efter det, och det, och det. En följd av detta är ständiga cliffhangers i slutet av varje kapitel/dag, vilka växlar mellan att höja spänningen och kännas krystade. Följtongsformens kanske största förtjänster är att den uppmuntrar – eller till och med tvingar – författaren Carlbring att ta ut svängarna ordentligt. Och det flippar hårt.

En av skrivformens nackdelar är att stilen och fokuset uppfinns under vägs. I Tintomara 2.0:s första kapitel kränger det rejält i det språkliga. Meningar och stycken känns ihophafsade, och de ålderdomliga ordvalen och formuleringarna som pressas in här var skorrar mer illa än vad de skänker texten en mysig historisk stämning. Men det tar sig. Ett tiotal kapitel in i historien börjar Carlbring hitta formen, även i språket, så låt oss hoppas att den stannar och växer. Och låt oss hoppas att berättelsen lyckas hålla intresse och tempo uppe i 83 dagar till.

Wikipedia: Magnus Carlbring, CJL Almqvist och Drottningens juvelsmycke.
Blogg 1: yo, embyo
Blogg 2: Tintomara 2.0
Mer om Calbring på Nittonde Stolen: Arvid Jurjaks och yo, embryo och Jesper Ims Johansson om diktsamlingen När vi somnar tillsammans.

Serievärldens största

Serier har en både lång och kort historia. Serieliknande uttryck finns att finna från 1000-talet och framåt. Att använda sekvenser av bilder för berättande är inget nytt. Samtidigt har serier som kulturellt fenomen och litterär form varit riktigt taskigt behandlat av mainstream-media. Serier har på senare år börjat synas mer på kultursidorna, men även innan dess har det släppts serieromaner som fått ett rejält genomslag. Vilka är egentligen de riktigt klassiska serieromanerna? De du måste ha läst? Seriernas Gudfadern, den tecknade London Calling, motsvarigheten till Röda rummet?

Fredrik Strömberg sägs ha Sveriges största privata samling av serier. Han är djupt intrasslad i serievärlden med flera böcker om serier på sitt samvete. Han är också ordförande i Seriefrämjandet, en av redaktörerna för Bild & Bubbla och kursansvarig för serieskolan i malmö, bland mycket annat. Om någon vet så är det han; jag slog honom en signal för att bena ut begreppen.
– En serieroman är en längre serie, skapad för att bli publicerad i bokform. Det är inte bara ett ihopsamlat material, utan en sammanhållen berättelse.

På 1980-talet upplevde serievärlden något av en våg. Från den tiden finns framförallt tre namn som blivit lästa och omlästa. Alan Moore har, och är fortfarande, framförallt verksam som manusförfattare. Hans mest kända serier är kanske V för Vendetta och Watchmen. Den senare leker med myten om den maskerade superhjälten. Handlingen kretsar kring en rad föredettingar, superhjältar som lagt masken på hyllan, och vars ganska tragiska och meningslösa förflutna uppdagas då en av dem mördas. Det är en serie som ytligt påminner om de mer lättsmälta diton i tidningsform, men som i sin berättarteknik är betydligt mer litterär. Fredrik Strömberg tipsar om sin Alan Moore-favorit:
– From Hell. Den kommer nu precis på danska och norska.

Den andra stora mannen från 80-talets serieboom är Frank Miller. Hans serier är välkända, mycket tack vare Hollywoods flitiga filmproduktion med serierna som förlagor. Daredevil, Sin City, 300 och nu senast Batman – mörkrets riddare är exempel på detta.
– Rent personligen så skulle jag ta bort Frank Miller, säger Fredrik Strömberg. Han framhåller sådana fascistoida åsikter att jag blir arg. Jag gillade det när jag var 10-15 år, men den uppfattningen har jag senare reviderat. Det som jag tyckte var häftigt som pojk, tycker jag inte om som vuxen man. Framförallt för att han har en ganska tråkig världsbild.

Den tredje, och största, mannen från 80-talet är Art Spiegelman. Han har framförallt ett mästerverk (i två delar) bakom sig: Maus. Det är en serieroman om förintelsen, berättad av tecknarens pappa Vladek. Den lyckas beröra på djupet, utan att bli sentimental och har ett berättargrepp som är lika enkelt som genialt. Fångarna i koncentrationslägren tecknas som möss, medan nazisterna är katter. Maus har vunnit en rad priser, bland annat Pulitzerpriset, och blivit hyllad i största allmänhet.
– Det är egentligen bara Maus och Persepolis som nått fram till den nivån att de når så pass långt ut, till den allmänna publiken, säger Fredrik Strömberg.

Varför tror du det blivit så?
– Både Maus och Persepolis handlar om mer allmänna händelser, som folk känner till och intresserar sig för. En stor andel av de serier som är mer fiktionaliserade tilltalar subkulturen bara för de ämnen de tar upp. Men de här serierna har ett ganska enkelt och rakt berättande.

Utöver de tre männen från 80-talet fogar jag ännu ett namn till listan: Marjane Satrapi och hennes debut Persepolis. Den liknar Maus genom att vara starkt självbiografisk och skildra hur människor kan leva under extremt förtryck. Satrapi skildrar sin uppväxt i Iran under 80-talet och hur hennes föräldrar skickar henne till Österrike när regimens grepp om landet hårdnar. Satrapi berör både hur kvinnan och kvinnligheten formas i två skilda kulturer, men beskriver också en rotlöshet som hennes huvudkaraktär upplever, som främling både i Österrike och sitt hemland Iran.

Jag frågar Fredrik Strömberg om hans egen favorit. Förutom ovannämnda From Hell tipsar han om ytterligare en självbiografisk serie:
– Favoriten är Epileptic av David B. Det är han som är förebild till Persepolis. Det är en berättelse om hur det är att växa upp med en bror som har epilepsi. Och där epilepsin också har en speciell form i berättandet.

Serier som förekommer i texten:

Alan Moore
– V för Vendetta gjordes tillsammans med David Lloyd. Utkom först mellan åren 1982–84 och samlades i bokform 1990. 2005 kom den i bokform och översättning i Sverige, utgiven av Egmont.
– Watchmen gjordes tillsammans med Dave Gibbons. Publicerades ursprungligen mellan åren 1986-1987. Kom i översättning i serietidningsform 1987, men finns även i bokform, utgiven 1990 av Medusa och 2006 av Egmont Kärnan.
– From Hell gjordes tillsammans med Eddie Campbell. Publicerades först mellan åren 1991-1996, men finns inte i svensk översättning.

Frank Miller
– Daredevil skapades 1964 och togs över av Frank Miller 1979. Har framförallt getts ut i serietidningsform, men två samlingsvolymer på engelska finns.
– Sin City är flera berättelser, mer löst sammanhållna. Många också utgivna separat.
– 300 skapad tillsammans med Lynn Varley. Gavs ursprungligen ut som en miniserie 1998 och gavs på svenska ut 2007 av Egmont Kärnan.
– Batman – mörkrets riddare ursprungligen publicerad 1986, gavs ut i serietidningsform på svenska 1987 och samlades senare i album av Epix förlag.

Art Spiegelman
– Maus. Första delen publicerades i tidskriften RAW mellan 1977-1985 och samlades 1986. Den andra delen publicerades mellan 1986-1991, och i bokform 1991. På svenska kom de 1987 och 1992.

Marjane Satrapi
– Persepolis gavs först ut i fyra delar mellan 2000–2003, på svenska kom den 2004-2005 och i samlad version 2006, utgiven av Galago.

David B.
– Epileptic gavs ut mellan 1996–2003 med originaltiteln L’Ascension du Haut Mal.

Det stereotypa fettot

Fulheten

Om tecknaren: Nanna Johansson är en av Nittonde Stolens trognaste tecknare och väldigt, väldigt snart debuterar hon med sin bok Fulheten på Kolik förlag. Innan dess kan ni besöka hennes hemsida Fulheten.com och bloggen Fem bilder.
Övrigt: Den här bilden är en del av Nittonde Stolens tema om fett. Se också Nannas bild No fat chicks.

Kul galenskap i Inferno

Okej, jag har inte läst Inferno av August Strindberg, så någon intrikat jämförelse mellan originalet och Fabian Göranssons seriebok August Strinbergs Inferno blir det inte. Och ärligt talat tror jag att originalet är rätt trist. Det går däremot inte att beskylla kopian för.

Göransons Inferno är en utmärkt genväg, ungefär som när högstadieläraren ville ha en bokrecension och alla kollade på filmen i stället. Inferno är en njutning att läsa. Oerhört vältecknad där mer klassiska serieuttryck blandas med fotografi-liknande miljöteckningar av Paris.

Det hela blandas med en härlig disrespekt för August Strinbergs person, hans bok och hans författarskap. Göranson skildrar den galna, löjlige och helt hispige Strindberg, utan en tanke på den respekt han brukar åtnjuta som ”Sveriges störste”. Det är befriande och inte minst stor komik.

Titel: August Strindbergs Inferno
Tecknare: Fabian Göranson
Förlag: Kolik förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 156
ISBN: 9789197610384

Mangatecknaren Åsa Ekström vet vad hon pysslar med

På ytan ser den första volymen av Åsa Ekströms mangaserie Sayonara September ut att vara vilken snabbproducerad high schoolserie som helst. Men Ekström vet vad hon pysslar med.

Tempot i serien är högt, och flera parallella historier utspelar sig ständigt om varandra, små och stora, långa och korta. Allt rör sig kring och inuti huvudpersonen Alex, och hennes vänner på den serietecknarskola där hon precis har börjat. Det handlar om plugg, framtidsdrömmar, kärlekshistorier, vänskap och fester, och om skuggor från det förflutna.

Även på bildplanet tycks en mängd saker försiggå samtidigt. Nästan ingen ruta är gjord i samma stil som rutan bredvid. Hos oerfarna tecknare kan sådant många gånger vara tecken på att personen i fråga velar eller inte riktigt hanterar mediet, och det hela uppfattas lätt som skevt och inkonsekvent tecknat.

Ekström, däremot, hanterar de olika stilarna till fullo. Var för sig skulle de olika stilarna kunna vara hämtade från ungdomsmanga, barnmanga, actionserier, stiliserade cartoonalbum och västerländsk äventyrsrealism. Eftersom det hela utspelar sig på en serieskola tar Ekström också chansen att teckna serier i själva serien, något som lyfter både variationen och boken ytterligare ett litet snäpp. Men det som utmärker Sayonara September är inte i första hand att bilderna är varierat, snyggt och klanderfritt tecknade, utan att varje ruta och figur känns noga avvägd för att skapa största möjliga – och mest subtila – dramatik.

Precis som bilderna är berättelsen egentligen inte heller speciellt originell. Det rör sig framför allt om klassiskt relationsdrama och tonårsöden. När Åsa Ekström i Sayonara September tar sig an dessa genrer håller hon sig inom de kommersiella ramarna. Men inom dessa ramar närmar hon sig vad som måste kallas för berättandets och bildhanterandets fulländning.

Titel: Sayonara September (volym 1)
Författare och tecknare: Åsa Ekström
Förlag: Kartago förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 210
ISBN: 978-91-86003-340

Josefine Mutzenbacher – en lycklig erotikuppväxt från Bambis skapare

Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet.

Några passionerade, sensuella ömhetsbetygelser kommer inte på tal när Josefine Mutzenbacher, rik och gammal på ett gods i Klagenfurt, skriver ned sin minnesteckning över barn- och ungdomsåren i Wiens fattiga proletärkvarter under 1800-talets senare hälft. Istället är det pornografi från allra första stund. Ja, faktiskt redan från sju års ålder, när Josefine gör sexuell debut med sin bror och två andra barn. Köttets lusta tycks vara gränslös för Josefine. Hon bokstavligen slukar allt som kommer i hennes väg – bror, far, sotare, lärare, präst, skolkamrat – ju mer hon kan få, desto gladare blir hon.

Provocerande berättelser tycks alltid locka en stor läsarskara, denna bok är inget undantag. Den publicerades 1906 och har därefter översatts till en mängd olika språk samt sålts i miljonupplagor. Lägg till ett flertal filmatiseringar, långdragna domstolsförhandlingar och en författare mest känd som upphovsmannen till barnboksklassikern Bambi från 1923, så har vi en spännande mytbildning.

Josefine Mutzenbachers klassikerstatus inom den erotiska litteraturen är förmodligen välförtjänt. Trots det kan de estetiska kvaliteterna ifrågasättas. Karaktärsporträtten är ytterst torftiga, miljöbeskrivningarna likaså. Intrigen begränsas till de monotona och utbytbara sexscenerna som fyller sidorna från början till slut. Sexskildringarna levererar i sin tur ibland så hiskeligt torra metaforer att man storknar. Det är svårt att känna förargelse eller någon reaktion överhuvudtaget. Försök till alternativa tolkningar känns ovidkommande, när berättelsen mest av allt påminner om ett absurt porrfilmsmanus.

Efter förläggare C-M Edenborgs efterord tvingas jag dock till viss omvärdering. Biografiska fakta om Felix Salten, teorier och förslag på flerskiktig läsning (är det här en sionistisk barnsaga, en freudiansk eller anti-freudiansk idéroman om barnsexualitet, etcetera?) samt en personlig moralmonolog tillför berättelsen en intressant historisk kontext. Berättelsen tillsammans med efterordet blir därför en läsvärd helhet och motiverar utgivningen. För litteraturhistorikern har onekligen Josefine Mutzenbacher sitt värde, men för den som söker kvalitativ litterär erotisk njutning, rekommenderar jag helt enkelt något annat.

Titel: Josefine Mutzenbacher: en wienerhoras historia, berättad av henne själv
Författare: Felix Salten
Förlag: Vertigo förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2009 (första gången på tyska 1906)
Antal sidor: 257
ISBN: 978-91-85000-63-0

Skära för sten är mödan värd

Det börjar med en förlossning på 120 sidor. Och jag tänker: ”Hur ska jag palla detta?”. Inte för att det inte är spännande, men liksom hur många obegripliga läkartermer får det finnas per sida? Det borde finnas kvoter på sådant. Men ändå. Abraham Vergheses debutroman Skära för sten artar sig. I slutändan är den inte alls så pjåkig.

Som många andra tegelstenar, skrivna av författare med konstiga namn, beskrivs Skära för sten som en episk roman av klassiska mått; ett mästerverk i traditionellt historieberättande. I det här fallet stämmer också en klyschiga beskrivningen.

Men romanen övertygar inte på direkten. Trots den mästerliga öppningen tar det tid att tränga in i Abraham Vergheses romanvärld. Scenen är följande.

Den indiska nunnan syster Mary som blivit skickad till Etiopien för att arbeta som sjuksköterska ligger i födslovärkar. Det är självklart en skandal, men systerns liv hänger också på en skör tråd. Den förmodade fadern till barnet är kirurgen Thomas Stone, men han springer mest runt som en yr höna i panik. Sjukhusets barnmorska är på resa utomlands.

Barnet visar sig vara barnen – två siamesiska tvillingar förenade via en tunn slamsa i huvudet – tar livet av sin mor under förlossningen samtidigt som fadern flyr sin kos. Kvar på sjukhuset blir barnmorskan Hema och läkaren Gosh som tack vare tvillingarna finner varandra och adopterar den två gossebarnen som om det vore deras egna.

Efter den 120-sidiga förlossningen följer en mer konventionell uppväxtskildring ur en av tvillingarnas perspektiv: Marion. Han möter barndomens och inte minst tonårens alla sorger och vedermödor på sin väg mot att bli läkare.

Romanen är också en skildring av en ung mans sökande efter en identitet, som han själv inte vet om han vill ha. Marion brottas med sina egna känslostormar gentemot fadern som svek honom redan vid födseln, samtidigt som han egentligen inte önskar ha någon kontakt med sin pappa dras han också till honom av sin egen nyfikenhet.

Efter en lika dramatisk avslutning som bokens inledning är det kvarvarande intrycket av Skära för sten ändå att romanen är en slående berättelse. Den må vara en aning baktung av alla medicinska termer och inte minst författarens bitvis omständliga berättande, men trots sina skönhetsfläckar är romanen en färd värd resan. Livets växlingar och människans vankelmod skildras med kirurgisk perfektion av Abraham Verghese.

Titel: Skära för sten
Författare: Abraham Verghese
Förlag: Wahlström&Widstrand
Språk: Svenska
Översättare: Hans Berggren
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 592
ISBN: 97891462200114
Foto: Joanne Chan