Ska jag tro på henne? Vad menar han egentligen med det? Jag har aldrig riktigt litat på utrikeskorrespondenter. Inte så att jag helt misstrott personen bakom mikrofonen, utan mer att jag sett en omöjlighet i uppdraget de har. Ofta är de ensamma ute på fältet, på sin höjd med en fotograf vid sin sida och framför allt: de är på bortaplan, själva utelämnade åt politiska och kulturella krafter som många gånger kan vara svåra att bemästra.
Jag måste helt lite på deras urval, helt lita på att deras kontakter på plats inte far med osanning. Jag måste läsa mellan raderna och leta information som utelämnas i det färdiga reportaget. Det är helt enkelt ett jävla gissel, det här med utrikeskorrespondenter.
Caroline Salzinger är en av Sveriges Radios nitton ”fasta” utrikeskorrespondenter. Hon bor numera i Istanbul, och i hennes bok Hälsningar från ondskans axelmakter rapporterar hon från resor hon gjort i Nordkorea, Iran, Irak, Syrien, Libyen och Kuba. Baksidan av boken lovar ”humor, värme och stor lyhördhet” – jag är tveksam.
Jag tycker om Caroline Salzingers reportage i radio; hon har en bra röst, hon verkar alert och påläst, bra på att få fram olika vinklar, men till hur hon fungerar i bokform är jag kluven. Tempot är uppskruvat och de sex länderna behandlas i en rasande fart, utan att läsaren får tid att sjunka in djupare i problemen. Det skrapas allt för mycket på ytan och jag saknar en vidare problematisering av konflikterna. För ingenting är enbart svart och vitt, inte ens världens mest slutna land Nordkorea.
Ett annat problem är hennes tilltal och språk. Det varierar en hel del mellan de olika kapitlen och jag saknar en stilistisk röd tråd; en tydlig röst som guidar mig i texten. Men ibland är det bra, stundtals riktigt skarpsynt. Speciellt när hon är utelämnande och inte hymlar om de problem som finns i korrespondenternas rapportering och vardag. Men ofta är det ganska ointressant, på gränsen till naivt och jag blir snabbt trött på hennes stundtals narcissistiska hävdelsebehov; det ska berättas om hur mycket hon kämpat, hur just hon slitit som frilans och så vidare.
Effekten blir att boken kretsar allt för mycket kring journalisten Caroline Salzinger. En svensk journalist som till skillnad från de personer hon möter i ”ondskans axelmakter” har det ganska bra och borde känna sig rätt så trygg. Nästa bok hon skriver talar hon förhoppningsvis mindre om sig själv, låter andra människor stå i centrum och ger oss en än mer djuplodande bok. Varför inte om Turkiet, ett land hon känner väl och som står inför stora politiska förändringar.
Titel: Hälsningar från ondskans axelmakter – vardag och vansinne i världens mest stängda länder.
Författare: Caroline Salzinger
Förlag: Bokförlaget DN
Språk: Svenska
Utgivningsdatum: 2007-03-27
Antal sidor: 278
ISBN: 9175887177/9789175887173
Övrigt: Ett bra reportage där Caroline Salzinger rapporterar om Islamsk antidarwinist.