poesi är
pulsen, rytmen, drivet
& handbromsen
poesi är
den rakaste, snabbaste rälsen fram & in
eller den längsta & bökigaste jävla omvägen
poesi är
avhållsamhet & isolation
kåthet & desperation
poesi är
en jakt
efter kontakt
poesi är
att byta ställning
fast det redan är så skönt
Det är vad poesi är, enligt Bill Larsson, en av de två initiativtagarna och redaktionsmedlemmarna bakom poesiprojektet Dikt 360. Projektets hemsida har legat uppe en tid, men det var den sextonde november som det drog igång på riktigt. Sen dess har en ny dikt publicerats på sidan varje dag. Diktens författare har presenterats och Dikt 360s redaktion, Bill Larsson och Micael Olsson, har gett dikterna betyg och ingående omdömen. Ibland är de överens om huruvida dikten är bra eller ej, men lika ofta tycker de helt olika.
Dikt 360 fyller ett tomrum, menar Bill. Med besökarnas hjälp vill de försöka blåsa liv i den falnade poesiläsarglöden.
Bill Larsson- Vi vill erbjuda ett alternativ – vi vill ge varje dikt som publiceras på sidan den uppmärksamhet den förtjänar.
Hittills har de fått positiv respons, men de efterlyser fler läsarkommentarer på de dagliga dikterna. Vare sig man håller med Bill och Micael eller inte i deras omdömen så är man välkommen att själv tycka till om dikterna.
Inskickade dikter
De dikterna som nu har publicerats har bjudit på stor variation vad det gäller stil, format, språk, längd och innehåll. Det står fritt för vem som helst att skicka in dikter till Dikt 360, i nuläget har de ett 100-tal dikter på lager. Långt ifrån alla är dock aktuella för publicering på sajten. Vilka som får komma med på sidan turas Bill och Micael om att välja. De båda diktkritikerna har förståelse för att det kan vara ett stort steg att skicka in en dikt för att få den läst och bedömd, men de uppmanar folk att ta mod till sig och göra det.
– Att skicka in sin dikt är ju lite som att tigga stryk, menar Bill. Det är tufft gjort! Samtidigt som man inte ska ta våra omdömen och betyg för allvarligt heller. Våga göra det!
För Bill är det viktigaste att dikterna har något som träffar honom och sätter honom i svängning. Det handlar i första hand om vilka känslor en dikt lyckas väcka, medan formen är mindre viktig.
– “Dina ögon är bottenlösa, glittrande brunnar. När jag tittar i dem faller jag som en sten, men din kärlek blir min flytväst.” ger Bill som exempel på metaforer han gärna slipper läsa.
Han påpekar att välanvända klyschor går bort och betonar vikten av att hitta sin egen poetiska röst, att kunna beskriva saker på nya sätt med oväntade bilder eller formuleringar.
Ny poesivåg
Bill resonerar kring det faktum att det skrivs mycket poesi nu för tiden, inte minst på olika skrivarcommunitys på internet. Kanske har vi en ny poesivåg på gång. Viljan att uttrycka sig och publicera det man skriver offentligt har definitivt ökat på senare år. Han drar paralleller till media och dokusåpor, behovet av att synas och höras. Vad som är poesi eller inte kan dock diskuteras, tycker Bill och menar att mycket av det som läggs ut på poesicommunities eller bloggar snarare har drag av dagbok än lyrik.
– Men att viljan och möjligheten till att publicera sig och blixtsnabbt få feedback och kritik på det man skrivit finns är ju såklart strålande poesitivt!
Oförändrat läsintresse
Samtidigt som intresset för att skriva poesi ökar så verkar läsintresset oförändrat. Det är bland annat detta som Dikt 360 skulle vilja ändra på. Att läsa, reflektera och kommentera det som andra skriver är enligt Bill lika utvecklande som att skriva, om inte mer.
– Man måste ibland stanna upp och fundera på vad man tycker är bra, respektive mindre bra – och varför man tycker si eller så. Det är då man går framåt.
Bill har många idéer om hur man ska bära sig åt för att öka allmänhetens intresse för poesi. Det handlar mycket om att testa och inviga nya former och vägar. Till exempel föreslår han att man kan göra elektroniska multimediabaserade diktsamlingar eller bifoga cd-skivor med diktinläsningar eller ljudbakgrunder till diktböcker. Men framförallt handlar det om att leverera poesin snyggt förpackad och på ett lättillängligt sätt. Man måste ta ner poesin på en mänsklig nivå, hävdar Bill.
– Slutligen, varför borde jag ställa mig och läsa upp en dikt istället för att sjunga kareokee nästa gång jag är på en fest?
– För att det är det grymmaste som finns att dela med sig sin brutalt bästa dikt till sin omgivning och samtidigt känna responsen, stämningen som ens ord alstrar. Karaoke kan ju vilket fyllo som helst stå och bröla, men att dra en dikt som tar en med till ett ställe man inte trodde fanns, som får en att se eller uppleva något nytt – det är nåt annat det. Ingen kommer minnas karaokesnubbe nummer fyra dagen efter, men ALLA kommer minnas poetkillen som drog den där dikten.