Obeskrivligt. Ordet som tas till när andra ord inte räcker till. Egentligen är det ett misslyckande. Men i stället har det kommit att användas som ett förstärkningsord. ”Lidandet är obeskrivligt, ”fattigdomen är obeskrivlig”, ”huvudvärken är obeskrivlig”, ”lyckan är obeskrivlig”.
Vi snackar bortom språket. Så stort är det.
Bullshit, tyckte Stig Dagerman när han hösten 1946 besökte Tyskland. I reportageboken Tysk höst gör han det till sin journalistiska plikt att göra upp med det obeskrivliga. Det finns inget lidande, inget förfall, ingen mänsklig tragedi som inte låter sig beskrivas:
”På samma sätt kan man bemöta invändningen att de lidanden som barnen i dessa källarbassänger får genomgå är obeskrivliga. Om man vill det låter de sig beskrivas alldeles förträffligt, låter sig beskrivas på det sättet att den som står i vattnet vid kaminen helt enkelt lämnar den åt sitt öde och går till sängen med de tre hostande barnen och befaller dem att genast ge sig iväg till skolan.”
Det är denna inställning som gör Dagerman till en sporre för all engagerande journalistik. När något känns obeskrivligt träder automatiskt misslyckandet in i bilden
Titel: Tysk höst
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Pan Norstedts
Språk: Svenska
Utgivningsår: 1947 (här aktuell upplaga från 1990, tagen ur Samlade skrifter nr 3 från 1981
Antal sidor: 162 inklusive kommentarer av Hans Sandberg.
ISBN: 91-1-901581-X