Stolen möter David Jonstad

”Fokusera på lösningarna istället för på problemen”

Klimatkrisen andas oss i nacken, antingen förnekar vi den, deppar ihop i ren förtvivlan, eller så går vi till handling. Många vill säkert göra det sistnämnda, men vet kanske inte hur. David Jonstad berättar i sin bok Vår beskärda del vad han tror är lösningen på problemet.

Det var efter att David Jonstad, journalist och en av grundarna till Klimatmagasinet Effekt, hade läst boken Oväder av Mark Lynas som han fick sin klimat-aha-upplevelse och kastades ut ur förnekelsen och istället började handla. Resultatet blev boken Vår beskärda del, där han presenterar vad han tror är den bästa modellen för hur vi ska lösa klimatkrisen. Lösningen går ut på att införa en ransonering för koldioxid, för att på så sätt minska koldioxidutsläppen och fördela dessa jämlikt inom befolkningen.

Jonstad drar en parallell till Andra världskriget där ransoneringen av bland annat kaffe och socker var en lyckad metod och menar att ett liknande tillvägagångssätt absolut skulle kunna fungera igen. En ransonering av olja och kol är enligt Jonstad ett måste för att vi ska kunna stoppa den globala uppvärmningen. Men för att vi verkligen ska lyckas måste vi också se till, vad han menar är problemets kärna, slöseriet med jordens resurser.

Stolen mötte upp Jonstad för bok- och klimatprat.

Hur fick du idén till boken?
Ända sedan jag fick upp intresset för klimatfrågan har jag sökt mig till vad som skrivs och diskuteras i Storbritannien, och fick där då nys om idén om koldioxidransonering. Jag tycker att man där på ett bra sätt har lyft in mer i klimatfrågan än bara fokuseringen på att minska utsläppen, och på så sätt kunnat utforma modeller för att även hantera sociala situationerna, den här idén bygger på att koppla ihop saker och ting, att kunna se till både naturen och ekonomin samtidigt.

Vem vänder sig boken till?
Först hoppas jag att de som är oroade för klimatförändringarna, de som känner att vi måste lösa problemet men inte riktigt ser hur det ska gå till, att de läser boken. Jag vill visa att det faktiskt finns möjligheter att lösa klimatkrisen, genom att sluta fokusera på problemen och istället vända blickarna mot lösningarna.

Men är det inte svårt för den enskilde personen, hänger ändå inte mycket på beslutsfattarna?
Vi har ofta en väldigt instrumentell syn på politik, vi tror att man måste göra det på ett visst sätt, att man ska rösta i val osv. Men det finns många sätt man kan påverka samhället på. I slutet av boken skriver jag om Ställ om-rörelsen som i stället för att vänta på politikernas beslut sätter igång omställningen till ett mer hållbart och självförsörjande samhälle själva, till exempel genom att börja odla lokalt. Det kan skapa en press som visar att folk faktiskt är beredda att göra någonting.

Hur stor omställning kommer det att krävas av oss?
Den billiga energin har gjort det väldigt bekvämt för oss, det kan vi inte komma ifrån. Men det ekonomiska systemet vi skapat kräver ständigt ökad konsumtion, vilket också har skapat många negativa saker. Folk mår sämre, stressar mer, brottsligheten har blivit högre etcetera. Det finns alltså mycket att vinna genom att bryta oss ur det här ekorrhjulet och börja prioritera andra värden än de materiella.

Hur mycket utsläpp skulle vi kunna göra om vi införde koldioxidransonering?
Vårt mål bör vara att så snabbt som möjligt komma bort från fossila bränslen. Till en början skulle vi kunna ligga på en nivå som är ganska nära dagens, men den skulle snabbt behöva sjunka. Förhoppningsvis kommer vi att hitta bättre lösningar istället för de fossila bränslena innan de tar slut. Begränsningen kommer att tvinga oss att använda vår kreativitet och hitta andra sätt att leva, handla vår mat och semestra. Men jag är hoppfull, vi människor är ofta väldigt bra på att anpassa oss.

Ja, för du känns ändå ganska optimistisk?
Jo, jag jobbar på det. Men egentligen spelar det ingen roll hur optimistisk eller pessimistisk man är. Det här är ingen fotbollsmatch där det inte spelar någon större roll om det är det ena eller andra laget som vinner, utan här måste vi vinna hur små oddsen än är.

Så du tänker inte ens i banorna kring en förlust?
Jo, jag tror absolut att det är viktigt att inte förneka en tänkbar förlust, att inse att man inte är oövervinnlig. Alla civilisationer som levt över sina tillgångar har till slut rasat, se bara på maya- eller romarriket. Den kurs vi håller nu är på väg rakt in i en kollaps, vi ligger på en nivå över de värsta scenarierna, oddsen är alltså ganska dåliga. Därför måste diskussionen kring lösningarna upp så att vi slipper denna kollaps.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?
Jag vill att boken ska ge folk hopp om att det är möjligt att lösa den här krisen. Visa att vi kan skapa ett samhälle som håller sig inom planetens gränser, om vi bara kastar de invanda föreställningarna om tillväxt över bord. Vi är inte beroende av ett resurs- och energikrävande samhälle för att må bra.

Titel: Vår beskärda del
Författare: David Jonstad
Förlag: Ordfront Förlag AB
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 224
ISBN: 9789170374098

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *