Beskrivning:
* Lukas Moodyssons sjunde diktsamling Apo kryp hos.
* Det går att läsa den som en enda lång dikt, vars karaktär skiftar, både till form och innehåll.
* Långa partier ligger väldigt nära prosan, medan andra inte har mer än ett enstaka ord på varje rad. Återkommande är en nedbrytning och omarbetning av språket där bokstäver försvinner och kastas om inom ord, men också inom meningar och längre stycken. Inte minst titeln är ett bra exempel på detta.
Minus:
– Förnyelselustan drivs på sina ställen något varv för långt. När Moodyssons bokstavsvridande övergår i ansamlingar av tecken som mest påminner om artificiella html-koder eller den typ av text som bildas då man öppnar bildfiler i textbehandlingsprogram går all förståelse eller möjlighet till relatering förlorad. Se citat 1. Möjligen är tanken att man som läsare ska fundera över vad som är poesi och då övergår istället förnyelseförsöket i ren tristess.
– Dessa oförståeliga grepp blandas upp med bilder som knappast får den allra minst diktintresserades ögonbryn att ens rycka lite. Bland dessa finns råttan som ett tema som – föga överraskande – får stå för äckel och avsky, men även ämnen som döden behandlas med bristande distans. Se citat 2.
– Formen kan medföra att uppmärksamheten går förlorad. Jag förstår inte riktigt poängen med den här typen av superlånga dikter. De saknar enhet och sammanhållning, men framförallt lider de av att det är svårt att uppehålla intresset någon längre stund när naturliga pauser saknas.
Plus:
+ Fyndighet genomsyrar Apo kryp hos. Trots att den för det mesta målar upp mörka bilder, genomsyras också texten av en finurlighet och en leklusta, främst då det gäller språket, men också innehållsmässigt. Oväntade bilder staplas på varandra och leder till överraskande paralleller. Se citat 3.
+ Moodysson håller sig trots allt nära verkligheten och inte minst sitt eget liv. Han plockar in sin floppande film Container, amerikanska presidenter och mormor. Men diktjaget är inte ständigt knutet till Moodysson, vilket märks inte minst då han laborerar med begreppen kvinna – man.
+ I är inget tabu. Tabasco i kroppsöppningar blandas upp med automatvapen, lobotomi i ett allmänt äckel som närmast kan beskrivas som frosseri. Ämnen som lätt blir för mycket; som man hellre slår ifrån sig, än tar till sig, lyckas Moodysson på sitt franka sätt att balansera på gränsen till vad man pallar med.
2. natten är mitt altare
jag tänder döden inuti mörkret
natten är mitt altare
jag tänder min egen död
jag tänder döden som en lampa
nu lyser döden inuti mitt mörker nu lyser döden
3. maginnehåll – En svensk här! han heter Lasse Åberg. Han gråter.
det smakar fantastiskt: som byxor. på näsan. Han äter: anna
lindh du var en ängel – rakt upp i ändtarmen – så att hela kroppen
slappnar av – alla muskler blir mjuka och slappa – armarna
bakom ryggen – en bindel över ögonen – allting blir mörkt – du
var en ängel – ingen skugga föll där du gick – du exporterade skugga.
Titel: Apo kryp hos
Författare: Lukas Moodysson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 113
ISBN: 9146215638