ANNA: Jag tycker det är lite konstigt, att när någon väljer att skriva en bok om demokratin, i teorin och praktiken, idag, i vår moderna värld, då väljer man dialogformen. Den samma som Platon använde för sina berömda texter. Det verkar en smula ålderdomligt.
DEN FIKTIVE DAHL: Förvisso, men när jag skrev min bok Demokratin och dess antagonister är Platon och Aristoteles givna utgångspunkter. Det måste du väl ändå hålla med om?
ANNA: Ja, det antika Grekland är onekligen viktigt, speciellt när man ser till demokratins utveckling historiskt. Men det går inte att komma ifrån att dialogformen är en ganska omständlig form att förklara vetenskapliga teorier med.
DEN FIKTIVE DAHL: Nja, jag håller inte riktigt med dig om detta. I min bok har jag låtit texten bli en aning omständlig till förmån för tydligheten.
ANNA: Det är möjligt, men nu måste väl ändå erkänna att boken ibland blir onödigt omständlig och att flera saker upprepas gång på gång.
DEN FIKTIVE DAHL: Som sagt: Dialogerna fyller en viktig funktion eftersom de är klargörande och ibland krävs det upprepningar för tydlighetens skull. Men jag skulle också vilja påstå att formen får bli ett yttersta uttryck för att demokratins väsen och varande är ytterst omstritt och knappast självklart.
ANNA: Hm, de flesta jag känner skulle nog påstå att vi i Sverige idag lever i en demokrati och att det är få som ifrågasätter detta. Så himla omstritt verkar det inte vara.
DEN FIKTIVE DAHL: Sakta i backarna, unga dam! Nu förhastar du dig. Det är en av mina viktigaste poänger i boken att demokratin är en teoretisk utopi som hittills inte har låtit sig genomföras. Inte ens i Sverige. Däremot finns det många exempel på stater där demokrati till viss del har införts, så kallade polyarkier, där Sverige är ett exempel. Men om du tillåter mig ska jag gärna visa på flera exempel där demokratin i modern tid, på fullt allvar och i Sverige har ifrågasatts?
ANNA: Varsågod.
DEN FIKTIVE DAHL: Mitt första exempel kommer från Dagens Nyheter. 14/11 –99 argumenterade professorn i nationalekonomi Lars Calmfors för en begränsning av den svenska demokratin under rubriken ”Förstärk experternas roll i politiken”. I korthet går hans resonemang ut på att folkvalda – och i förlängningen folket – inte är kompetenta nog att sköta vissa av statens angelägenheter, exempelvis arbetsmarknads- och lönepolitik. Detta bör istället överlåtas åt experter. Är du med mig så lång?
ANNA: Jadå, låt sådant som är för svårt för folk och folkvalda skötas av experter,
DEN FIKTIVE DAHL: Ungefär så, ja. Ett annat exempel kommer från en statlig utredning. Ekonomikommissionen lade 1993 fram en rad förslag för att förbättra den svenska ekonomin. Men dessa förslag innebar också grava förändringar ur demokratisk synpunkt. Kontentan av Ekonomikommissionens utredning var att folket inte hade kompetens nog att avgöra vad som låg i ”allmännyttans” intresse och därmed bör deras inflytande (i praktiken riksdagens) minskas till förmån för experter. Detta är två exempel på hur man argumenterar för att experter bör överta makt. De som har störst kunskap bör fatta beslut alltså.
ANNA: Det kan ju verka rimligt…
DEN FIKTIVE DAHL: Ja visst gör det! Men som jag visar i min bok hör dessa expertförespråkare – förmyndare som jag väljer att kalla dem – till en form av antidemokrater. Deras åsikter innebär inte bara aristokrati – toppstyre – utan jag visar också hur deras beslut med största sannolikhet inte kommer att avspegla folkviljan, även om det från början var syftet.
ANNA: Dina resonemang i boken är övertygande, det ska jag erkänna, men är de verkligen nödvändiga? Idag är det en allvarliga anklagelse att säga att någon är odemokratiskt.
DEN FIKTIVE DAHL: Exakt! Och det är också därför boken är så viktig. Demokrati som begrepp används alldeles för vidlyftigt och det tåls att understryka mer än en gång att demokrati är så mycket mer än att bara val till parlament genomförs. Idag hör man ofta människor stämpla än den ena än den andra företeelsen som demokratisk eller odemokratisk på ganska lösa grunder.
ANNA: Och det är här din bok kommer in i bilden?
DEN FIKTIVE DAHL: Ja, jag gör anspråk på en allmän och omfattande definition av demokratin och dessutom starka argument för att det är det bästa, eller åtminstone minst sämsta, styrelseidealet.
ANNA: Men ändå påstår du att demokratins tidevarv snart kan vara över?
DEN FIKTIVE DAHL: Tyvärr verkar det så. Enligt empiriska studier och med allt vad globalisering och upplösande av staten innebär verkar det som att demokratin är på tillbakagång.
ANNA: …men det är också därför din bok är så viktig?
DEN FIKTIVE DAHL: Det smickrar mig att du säger så, och det är förstås min förhoppning att boken ska vara ett slag för stärkandet av demokratin.
Titel: Demokratin och dess antagonister
Författare: Robert A. Dahl
Förlag: Ordfront förlag
Språk: Svenska
Översättare: Göran Hemberg
Utgivningsår: 2007 (Första gången på originalspråk 1989 och första gången i Sverige 1999)
Antal sidor: 600
ISBN: 9789173248921