Intelligent äckelpäckel i Samuel R. Delanys Hogg

Samuel R. Delanys roman Hogg hör förmodligen till det äckligaste som finns att läsa. Den kroppsvätska som inte dricks i romanen är inte värd namnet. Här frossas det i urin, avföring, sperma, snor, svett, unt so weihter, det hela kryddas med en rejäl dos sexuellt våld och provokationen är därmed komplett.

Trots att Samuel R. Delany är en erkänd författare, med flera framgångsrika science fiction-romaner bakom sig, hade han länge svårt att få Hogg utgiven. Förmodligen handlar förläggarnas tvekan mindre om ett ekonomiskt risktagande, som den moralsmocka en utgivning av Hogg innebär. Kritiker har också mycket riktigt varit i det närmsta aggressiva i sina recensioner av boken.

Och visst, Hogg är äcklig som fan. Boken tar sig början när lastbilschauffören Franklin ”Hogg” (=galt) Hargus plockar upp den elvaårige pojken som, romanen igenom, kallas Kuksugaren, och som också är bokens berättarröst. Kuksugaren får mycket riktigt suga Hoggs kuk, dricka hans piss och suga på hans tår. Dessutom njuter han av det. Snart tar en kontroversiell turné sin början. Hogg försörjer sig på att åka runt och våldta kvinnor på beställning, en slags motsvarighet till lönnmördare i det sexuella våldets tjänst. Sitt värv genomför han tillsammans med ett par lika skitiga och råa kumpaner, för att öka effektiviteten, så att säga.

Som läsare blir det efter ett tag svårt att ta in bokens handling, karaktärer och kroppsvätskor. Det blir för mycket av allt. Hogg blir här mer ett litterärt experiment än en roman i traditionell mening. Boken är snarare ett VM i provokation – hur långt går det att gå, när finns det inga fler tabun att bryta, inga mer förolämpningar att ta till? Våldtäkter, incest, kroppsvätskor, minderåriga och smuts: Hogg täcker in det mesta.

Men efter, som det känns, en oändlig rad av våldtäkter och avsugningar, tar boken en oväntad vändning. Det sexuella innehållet får stå tillbaka för ett mer storybaserat innehåll. Samuel R. Delany visar plötsligt sin fingertoppskänsla för dramaturgi, gestaltning och inte minst berättartekniska finesser. I ljuset av detta blir inte Hogg bara en sjuk hjärnas mörkaste fantasier. Ett så medvetet berättande har inte provokation som enda syfte.

Det som gör Hogg till en provokation är inte dess innehåll, utan dess utgångspunkt och synvinkel. Bokmarknaden svämmar över av böcker som inte gör annat än frossar i hemska kvinnomord med sexuella förtecken eller snyftiga uppväxtskildringar där övergrepp och tvång är vardag. Skillnaden mellan Hogg och dessa böcker är att Samuel R. Delany valt att utesluta det pekfingeraktiga sättet att säga ”usch och fy” till det som skildras. I random deckare/snyftig barndomsskildring kan läsaren i lugn och ro frossa i ofrivilliga penetrationer, uppsnittade bukar och utnyttjande farsor, utan att bli störd av att författaren påpekar njutningen i detsamma.

Ja, det är en njutning. Att frossa i fiktiva hemskheter, smuts och provokationer är en njutning. Det är därför deckare och Tarantino-filmer säljer. Enda skillnaden är att Hogg har vänligheten att tala om det för dig. Den läsare som låter sig provoceras, går i en medvetet gillrad fälla, och avslöjar mer om sig själv, än om romanens innehåll, för det enda som Samuel R. Delany gjort är att flytta fokus från det invanda.

Den som låter sig provoceras av Hogg eller läser den som enbart en provokation är fel ute. Romanen är inte bara en uppräckning av allehanda äckel, utan också en effektiv skildring av människans paradoxala förhållande till våld, smuts och njutning.

Titel: Hogg
Författare: Samuel R. Delany
Förlag: Vertigo
Språk: Svenska
Översättare: Caroline Åberg
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 320
ISBN: 9789185000647

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *