”En termometer i västerlandets sexuellt frustrerade röv”

”Jag tyckte om hennes mjuka röst, hennes knappt märkbara nit av katolskt snitt, hennes läpprörelser när hon talade; hon hade säkert en varm och god mun, redo att sluka sperma från en äkta vän.” samt ”Islam kunde bara födas i en idiotisk öken, mitt bland lortiga beduiner som inte hade annat att göra – förlåt franskan – än att sätta på sina kameler”, två citat ifrån Michel Houellebecqs roman ”Plattform”, och kanske är det meningar som dessa, som har placerat Houellebecq bland de mest kontroversiella litterära personligheterna av idag. Med sin brutalt ärliga och misantropiska prosa har han lyckats chockera allt ifrån ninjafeminister till etno-kramare.

Att fiktion ibland tenderar att chockera mer än verkligheten, känns ungefär som när människor gråter över en död katt på teve, samtidigt som storskalig etnisk rensning pågår i något litet afrikansk land, självklart bort-zappat till förmån för den tårdrypande kattbegravningen; obegripligt. Denna totala avsaknad av rationellt tänkande gör människan ynklig och närmast löjlig. Hur kan så många av oss så kapitalt misslyckas med att förstå vad vi borde lägga energi på? Moralpanik har ingen plats i en modern framåtsträvande demokrati, lika lite som religiös extremism och offentliga avrättningar. Därför har jag svårt att förstå hur böcker överhuvudtaget kan uppröra någon till den grad att man vill se författarens huvud på ett fat, speciellt en så bra bok som ”Plattform”.

Bokens huvudperson är Michel, byråkrat vid det franska kulturministeriet. Michel är en ganska ensam och grå man; platt och genomskinlig, utan större framgång i det sociala livet. Precis som boken i sig, närmar sig Michel läsaren relativt anspråkslöst och smygande för att senare utvecklas till någon jag både känner för och förstår. Det är i bokens första del, under en resa till Thailand vi får börja lära känna Michel, och genast står det klart att det enda som verkligen engagerar honom är sex i diverse former. Att besöka massagesalonger och betala för extratjänster är något som han knappast skäms för.

Om jag ska kalla ”Plattform” för en idéroman så är ett självklart budskap att västerlandets sexualitet sedan länge är förlorad. Vi är oförmögna till njutning och äkta passion, sexualiteten är hänsynslöst nermald till en sölig soppa, kryddad med egoism och rovdjurskapitalism. Michels idé om sexturism, sedermera ”charmturism” som lösningen på problemet tål att diskuteras, men ingen bör ropa stopp, innan man läst och reflekterat.

”Plattform” är ingen lätt bok, och därmed finns det en bekvämlighet i att enbart se till ytan och fokusera på de – vid första anblicken – extrema idéer Michel presenterar. Det finns så mycket tänkvärt ifrågasättande i boken; ett socialt och ekonomiskt experiment som allvarligt ställer frågor om människans strävan efter lycka, samt en rå markering gentemot västvärldens konkurrenssamhälle, som får mig att mysa flera gånger om. Houellebecq är inte svart och vitt, han tar inte allt för tydlig ställning och påminner stundtals om J.M Coetzee i sitt sätt att förstå och utreda den postmoderne mannens utsatthet. Kluvenheten inför sexualiteten, och det ständiga undertryckandet av vår lust, till förmån för artificiell sexualisering i kapitalismens namn.

Stilen är ett ofta enkel, men inte på ett naivt sätt, utan mer planerat, obekvämt och hackigt. Oväntade vändningar som får läsaren att haja till blandas med långa avsnitt av en ganska grå informativt skriven prosa. Houellebecq spar på blomsterspråket och väljer sina ord väl, aldrig känns det som han smyckar ut eller blir onödigt blödig. Utöver Michel så innehåller boken en hel del karaktärer som får representera olika åsikter och tankar, den viktigaste är Valérie, kvinnan som ger Michel exakt den kärlek han drömmer om. Han får nosa på något som kan liknas vid lycka, en kärleks-utopi som Houellebecq längre fram krossar på det mest brutala sätt.

Sammantaget så är ”Plattform” en oerhört intressant och välskriven bok. Att den blir debatterad bara för att huvudpersonen förespråkar besök hos prostituerade och sexturism som turistindustrins framtid, känns som ett slag i luften. Är du något sånär normalt funtad, kan hela alfabetet och åtminstone läser texten under bilderna i DN, så borde man kunna bortse ifrån de mer politiskt inkorrekta delarna av ”Plattform” och ha stor behållning av att läsa en författare som vägrar att censurera sig själv, en författare som trycker in en termometer i västerlandets sexuellt frustrerade röv.

Titel: Plattform
Författare: Michel Houellebecq
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Utgivningsår: 200307
Antal sidor: 317
ISBN: 9100101877
Övrigt: Se Babels(SVT 10/10-06) inslag om Houellebecq här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *