Vad vill Filter egentligen?

Mycket har redan skrivits. Det har stötts och blötts och förväntningarna har varit enorma, ja faktiskt. Reportagetidskriften Filter, som bland annat Mattias Göransson (Offside) och Ika Johannesson (den numera nedlagda tidskriften Sex) står bakom, ska komma ut varannan månad och locka läsaren med långa och genomarbetade texter om i princip vad som helst.

Formatet är A5 och första numret pryds av en fet och gul badanka mot svart bakgrund. Inte alls särskilt stiligt, men det är ett omslag som syns, det är det.

Så till själva idén med tidningen.

Filter ska, enligt grundarna, blicka framåt. Det första läsaren möts av är en kalender som sträcker sig två månader framåt, tills nästa nummer kommer ut. Här är tanken att varje text i tidningen ska kopplas ihop med ett datum, till exempel kopplas reportaget om en av de åtalade i Pirate Bay-härvan ihop med första april, det datum skiv- och filmindustrin ska ha lämnat in sina skadeståndsanspråk på huvudmännen bakom Pirate Bay. Kalendern är en god tanke men den måste göras tydligare både rent logiskt och layoutmässigt.

Hur har man lagt upp det?

Tidningen består, minus kalendern, av tre tydliga delar. Första delen består av kortare intervjuer, mittenpartiet av de längre texterna och i slutet finns en avdelning som i kortare texter spanar på tio stående ämnen, bland annat böcker, musik och media.

Läsningen:

Första delen förstår jag inte. Jag förväntar mig direkt de långa och genomarbetade texterna som det skrivits så mycket om. Istället möts jag av små berättelser och intervjuer som skulle ha platsat i vilket annat glansigt magasin som helst – jag betalade inte 69 kronor för det här. Stryk, stryk, stryk.

Reportagedelen är bra, texterna rediga, men utan den där stilistiska spetsen som borde fås ge utrymme i en tidning som vill återupprätta det journalistiska berättandet. Bäst är Mattias Göranssons porträtt av Acne-grundaren och kreativ-virtuosen Jesper Kouthoofd, men även Erik Almqvists reportage om krögaren Håkan Thörnströms jakt på en Guide Michelin-stjärna är av den klass jag förväntade mig av Filter.

Form:

Nja. Bättre kan det bli. Speciellt första delen av tidningen, den del där man tryckt in lejonparten av reklamen, gör mig lätt illamående. I reportagedelen är Pirate Bay- och Thörnströms kök-reportaget bra formgivna. Texten sitter stabilt på sidorna och läsningen flyter på bra. I de övriga reportagen har man av någon anledning lämnat väldigt mycket luft ute i marginalerna vilket ger en effekt av att texten flyter in mot mitten – inte alls behagligt.

Målgrupp:

Till skillnad från Offside ska Filters målgrupp vara mer diversifierad, med andra ord, den ska rikta sig till både kvinnor och män. Men det räcker att ta en snabb titt på reklamen i Filter för att se att målgruppen reklamen företrädesvis riktar sig till är män. Annonser för trav, öl, bilar, arbetskläder och elektronik avslöjar en hel del och skiljer sig inte nämnvärt från vad det annonseras om i fotbollsmagasinet Offside.

Framtid:

Stryk första delen, bli tydligare med vad man egentligen vill och låt fler ”litterära” pennor få chans att skriva – tre tips jag tror skulle hjälpa Filter.

Några röster om Filter:

Sydsvenskans kulturchef Daniel Sandström tycker tidningen är grabbig och Kjell Häglund (Residence, Weird Science) tycker textgraden är för liten och skriver i GP att: ”det här är en tafflig, tråkig tidning, dödligt renons på sensationer och finess.” SvD:s medieexpert, Martin Jönsson, analyserar Filters chans att överleva och här pratar Gunnar Bolin om Filter i P1s kulturnyheterna.

Tidningen Filters hemsida: Här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *