Skilsmässoprofet, Springsteenepigon, surgubbe, romanförfattare, rubrikmaskin, rumlare, romantiker, rockare. Få namn i Sverige väcker så skilda associationer som just Ulf Lundell. Måns Ivarsson, musikskribent på Expressen, får kanske inte lika många klockor att ringa men han har åtminstone tagit sig an uppgiften att skriva en biografi om denne Lundell.
Och som han gör det sen.
Vill du ha din frihet får du ta den är ingen hundrasidig halvmesyr. Nej, lägg till ytterligare en nolla och vi har en tusensidig, gedigen lunta uppdelad i tre volymer som tillsammans sträcker sig över åren 1949-2007. Som läsare tas man med på en bitvis hisnande resa genom 50-talets barndom i det socialdemokratiska arbetarhemmet, 60-talets haschångande partyn, 70-talets skrivmaskinsknattrande och genombrott, 80-talets skandaler och succéer, 90-talets nykterhet och återfall och 00-talets rastlöshet och fortsatta åldrande.
Materialet är hämtat dels från Ivarssons mångtaliga intervjuer med Lundell genom åren, men också från ambitiösa samtal med gamla vänner, förläggare, producenter och medmusikanter. Även gamla tidningsartiklar har letats upp och refererats, kanske i en något för stor utsträckning. Sist men inte minst har Lundell själv svarat på vissa frågor som Ivarsson mailat under arbetets gång. De kryptiska och korthuggna svar som huvudpersonen levererar tillhör bokens höjdpunkter: “En sak är säker, du vet mer om det här än jag”.
Ivarsson har sagt att biografin i första hand tar avstamp i Lundells konstnärliga gärning. Detta är dock bara delvis sant. Visserligen skärskådas varje bok och skiva grundligt och i kronologisk ordning; den inte sällan kaotiska och konfliktfyllda skapandeprocessen skildras utan skygglappar och gamla medarbetare erbjuds stort utrymme för både imponerade lovord och mer beska utgjutelser. Det faktum att Lundells skapande i så stor utsträckning är självbiografiskt gör det dock svårt att inte samtidigt vidröra sådant som annars skulle betraktas som rent privata angelägenheter. Vilka personliga upplevelser föranledde egentligen sånger som “Bara en fråga om när” eller “En fri man i stan”? Vilka verkliga personer har fått stå modeller för romanernas ibland skoningslösa porträttmåleri? Sådant lägger Ivarsson stor energi på att bena ut. Nödvändig kunskap är det ingalunda men kuriosavärdet är naturligtvis högt, inte minst för oss som sedan länge har hyst ett visst intresse för den typen av spekulationer. Även årsinkomster och datum för giftermål och skilsmässor återges för den riktigt nyfikne.
Men vad man som läsare först och främst frapperas av är Lundells förmåga att oupphörligen fortsätta arbeta. Mannen tycks ha levt i ständig symbios med både gitarr och skrivmaskin. Inte ens under det alkohol- och drogstinna 80-talet, då en uppslitande skilsmässa dessutom stod för dörren, kunde karln låta bli att släppa ifrån sig vare sig episka rockklassiker eller storsäljande romaner i tegelstensformat. Oavsett vad man anser om kvalitén på vissa av dessa alster så är det svårt att inte imponeras av det furiösa arbetstempot. Och en smula knäckande är det också, givetvis, för alla oss som tycker att en inbokad tvättid är skäl nog att lägga övriga förpliktelser på hyllan under återstoden av veckan.
Såsom varande Lundellkonnässör är det givetvis svårt att förhålla sig opartisk till en så monumental och grundlig genomgång av skaldens göranden och låtanden som Ivarssons biografi utgör. Trots vissa brister i form av alltför omfattande återgivningar av redan publicerade intervjuer och artiklar, samt en bristande källhänvisning som ibland leder till viss förvirring, är det med en närmast makaber iver jag tar mig igenom de tre volymerna. Gång på gång får jag påminna mig om att åtminstone några av nattens timmar bör ägnas åt gammal hederlig sömn. Tröttheten dagen efter blir givetvis påtaglig, men också ett tydligt bevis på bokens odiskutabla kvalitéer.
Titel: Vill du ha din frihet får du ta den
Författare: Måns Ivarsson
Förlag: Ordupplaget
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 990
ISBN: 9185785008
Övrigt:Hans Stengård läser till socionom på Socialhögskolan i Lund och skriver just nu en uppsats om Modstrilogin. Därutöver gör han musik under eget namn samt tillsammans med Andreas JB i akustiska popduon Ensamhushåll.
Hans Stengård har tidigare gästat Nittonde Stolen, då med en text om Jan Håkansson.