I Jamil Manis gulbruna höstvärld är borttappade handskar inget som ligger platt mot marken, genomsura, luktande av blött garn. Inte heller är det konsekvensen av en utmaning på duell.
Nej, när handsken är kastad får den ett eget liv och virvlar varm och lätt omkring i blåsten.
Jamil Manis debutbok, Tio fingrar lång, är en ordlös serie om vilka vägar handskar tar när de av olika orsaker tappas bort.
Den ursprunglige ägaren i Manis bok glömmer sin ena handske på bussen och kastar därefter i vredesmod den andra i marken. Lämnade åt sitt öde far handskarna sedan handlöst omkring i staden, från den ena tillfälliga ägaren till den andra. De gör korta anhalter hos lekande barn och gläfsande hundar, hamnar i brevbärarens post, i matbutiken och så vidare ut i hösten. Mani följer deras väg med pennan som en smidig, svepande kamera. De relativt detaljerade bildserierna i brunt, gult och vitt är uppenbart filmiska och i flera sekvenser går det tydligt att ana inte bara rörelsen i motivet, utan också förflyttningen av blicken som följer händelserna.
Ibland är upplevelsen av Jamil Manis teckningar nästan musikalisk. Bakom ett sådant intryck ligger förmodligen ett inflytande från tecknad barnfilm. Och någonstans i den världen, i dessa konstnärliga och ofta stumma små filmsnuttar i till exempel Björnes filmarkiv, hamnar Manis bok.
Vad jag kan sakna i denna anspråkslösa, vardagsnära historia är en överraskning, något som skapar avbrott i den stadiga melodin av motiv. Handskarnas öde blir aldrig riktigt så dramatiskt som jag skulle önska.
Titel: Tio fingrar lång
Författare: Jamil Mani
Förlag: Komika
Språk: Svenska
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 69
ISBN: 978-91-976429-8-9